Enkel grundläggande psykologi säger att om du vill prata till och nå en annan människa måste du möta upp den personen där hon eller han befinner sig. Såväl rent fysiskt och tekniskt som psykologiskt, socialt, idéologiskt, känslomässigt, moraliskt, språkligt som retoriskt. Att som SD utifrån alla dessa faktorer till exempel göra reklam på motorsport-arenor på landsbygden är till exempel troligtvis ett bättre sätt att nå vanligt folk på landsbygden än att som ”vänster”göra det utan att ta hänsyn till någon av dessa faktorer och istället göra reklam för sig själv på kulturarenor i Stockholms innerstad. Att möta vanligt folk med en ”antirasistisk” problemformulering från eller vad som uppfattas vara en liberal övre medelklass-bubbla ger troligtvis också en moralisk, känslomässig, retorisk och politisk effekt som hänger ihop med det. Att som ”antirasist” bli ”skrämd” av ”ondskan” eller ”hatet” signalerar troligtvis snarare ”elitens” rädsla som förlorare än arbetarklassens styrka som vinnare och blir troligtvis endast en självuppfyllande profetia. En psykologisk bekräftelse, signal och kod till potentiella högerextrema/fascistiska väljare vad som är över och under och att de är rätt ute. Likaså postmoderna akademiska begrepp eller vänsterteoretiskt nyspråk. Om än en vansklig fråga då språket, inklusive det politiska språket, förstås inte är statiskt och arbetarklassen som sagt är brokig och innefattar stora språkliga och kulturella skillnader när det gäller till exempel referensramar så innehåller allt språk en social kod som signalerar att det kommer och/eller uppfattas komma från ovan eller något som kommer och/eller uppfattas komma underifrån.
Ett nytt enkelt grundläggande narrativ ger istället en Ny Vänster möjlighet att ta över den moraliska, känslomässiga och retoriska resonansbotten som de högerextrema nu parasiterar på. Det räcker inte med bara hjärna eller bara hjärta, det måste vara både och. Den känslomässiga resonansbotten som har sin grund i den mest grundläggande mänskliga moralen – rättvisemoralen. Den moral som är avgörande som drivkraft för politisk handling. Den känslomässiga resonansbotten det innebär att vara den som kommer underifrån och slår uppåt. Rent retoriskt handlar det om att anlägga ett tonläge och en hållning som förmedlar just detta. Och som förmedlar den självsäkerhet och styrka det ger att bottna i och lita på sina idéer. Ett lugnt, enkelt och tydligt tonläge baserat på enkla och tydliga argument. Då behövs inget kompenserande högt, skrikigt och osäkert tonläge associerat till att vara en pressad och trängd ”antirasist”. Med ett nytt enkelt grundläggande narrativ som bas kan vi sen utifrån taktiska överväganden lägga på ett mer rikt och laddat känslospråk som till exempel levandegör vad det innebär att vara högerextremist och SD:are med rättvisemoraliskt kodade ord som snabbt, direkt och effektfullt trycker in SD i det hörn där de blir som mest obekväma, där de allra minst vill vara och som är svårast för dem att ta sig ur – men där de hör hemma eftersom det är sant – som de fega och ryggradslösa splittrare och den globala överklassens försvarare de är. På så sätt vänder vi upp och ned på ”debatten” och låter de högerextrema vara de som blir pressade, trängda, skrikiga och osäkra. De som ställer grannar och arbetskamrater och vanligt folk mot varandra. De som är sådana ynkryggar att man slickar uppåt samtidigt som man sparkar åt sidan eller neråt. De som hjälper överklassen med den äldsta av härskartekniker, att härska genom att söndra, och därmed per definition är överklassens försvarare. De som saknar rättvisemoral. De som är överklassens allra duktigaste idioter. Och så vidare. Ett narrativ, en problemformulering, en adressering och en retorik från Vänster som skapar en helt annan känsla att bottna i och att attackera dem med. Ett narrativ, en problemformulering, en adressering och en retorik som omkodar hela den politiska debatten. Istället för att låta de högerextrema parasitera på den grundläggande rättvisemoralen så måste en Ny Vänster nu ta tillbaka den till den Vänster som ägt den från början. Istället för att låta SD utnyttja den grundläggande vertikala dynamiken mellan över och under så måste en Ny Vänster göra det. En Ny Vänster som då har kommit långt bort från en moraliserande ”antirasism” från ovan, från en liberal ”bubbla” och ”elit”. En Ny Vänster som istället pratar om krass materiell egennytta för hela arbetarklassen. Och inte minst viktigt, en Ny Vänster som pratar om krass materiell egennytta – även – för den ”vita” inhemska delen av arbetarklassen. Även för de som tidigare lagt eller nu överväger att lägga sin röst på SD.
ennyvanster.com 