Sammantaget så gör ett nytt grundläggande narrativ, en ny ny grundläggande problemformulering att en Ny Vänster kan stå upp när vi blir angripna och istället bli de som angriper. De som tar över narrativet och problemformuleringsprivilegiet i sakfråga efter sakfråga. Ett narrativ och en problemformulering som har sin grund i förståelsen av högerextremisternas funktion som splittrare i den globala klasskampen. Då blir kampen mot högerextremismen/fascismen inget som bedrivs separat tillsammans med liberalerna utan tvärtom en kamp Mot liberalerna och vi slår automatiskt två flugor i en smäll. Vi tar itu med högerextremisterna/fascisterna genom att påvisa vilken roll de har i relation till den globala överklassen samtidigt som vi automatiskt kommer in på grundproblemet med den krisande globala kapitalismen. Kampen mot högerextremism och fascism blir då inte längre en separat enfråga för sig själv utan en integrerad del i den socialistiska kampen.
Att binda ihop olika plan och nivåer
Med vårt nya grundläggande narrativ och vår nya grundläggande problemformulering har vi skapat ett vapen som fungerar lika bra oavsett om det är liberaler eller högerextremister/fascister som är våra motståndare. Ett narrativ och en problemformulering som också gör det möjligt att sortera i och ge komplexa och sammansatta frågor rätt proportioner och nyanser vilket är avgörande för att vara trovärdig vilket i sin tur är avgörande för att kunna manövrera politiskt. Vad som är orsak och verkan? Vad som är problem och vad som är symptom på problemet? Ett narrativ som kan adressera och binda ihop olika frågor på olika plan. Från våra arbetsplatser och bostadsområden över kommunal, regional och nationell statlig nivå till internationell nivå och världspolitik. Ett narrativ och en problemformulering som gör att vi kan sortera i och koppla ihop till synes osammanhängande dagsaktuella vardagsfrågor. Frågor som idag ständigt framställs som om de inte har något med varandra att göra. ”Sakfrågor” som görs till små bubblor där i bästa fall någon eller några startar mindre begränsade kamper mot symptomen på problemet under en kortare period men där de ansvariga, orsaken och själva problemet, finns oåtkomliga högre upp i hierarkin på ett plan som inte går att komma åt för små intressegrupper och mindre opinioner. Ansvariga och problem som tjänar på att hålla sig dolda och oåtkomliga. Det är till exempel ingen slump att mottot för Sveriges i särklass mäktigaste överklassfamilj – familjen Wallenberg – alltid varit ”att verka utan att synas”. ”Frågor” som brukar sluta med att endast några få eldsjälar orkar driva ”frågan” vidare medan de andra tröttnar och ger upp. Till exempel alla de mindre kamper som bedrivs av anställda och patienter inom sjukvården. Kamper där de drivande i värsta fall bara blir desillusionerade och bittra. Det är i sådana vatten liberaler och högerextremister sen fiskar när de kommer med sina ”lösningar” där vanligt folk på ett eller annat sätt alltid ställs mot varandra. Till exempel när SD försöker lansera sig som ”det nya sjukvårdspartiet”.
En enda stor gemensam konfliktlinje
Vad vi måste göra är precis tvärtom. För att kunna lösa alla olika mindre problem och ”sakfrågor” på lokal nivå måste vi binda ihop dessa med den stora övergripande konfliktlinjen. Och för att synliggöra den stora övergripande konfliktlinjen måste vi zooma ut perspektivet. Vi måste rada upp alla ”små” frågor bredvid varandra. Från den lokala nivån – arbete, arbetslöshet, vård, skola, omsorg, boende, segregation, kriminalitet, otrygghet, sociala problem, det lokala övervakningssamhället, lokalt extremväder med mera över den nationella nivån – privatiseringar, överklassens styr och ersättningssystem som NPM(New Public Management), statens roll, utdöda ekosystem med mera – till den internationella nivån – till de multinationella storbolagens enorma makt och till dess ägare – till den globala överklassen – till den internationella konkurrensen, den globala arbetsdelningen, arbetslösheten, den globala klimat och miljöförstöringen, krigen, migrationen med mera. Bara genom att börja prata om hur lokala vardagsproblem i Sverige hänger ihop med de nationella och internationella nivåerna som en del i en internationell global klasskonflikt och tvärtom kan saker börja förändras i grunden. Ofta är det inte heller så långt mellan de olika nivåerna som det kan verka. Till exempel mellan de senaste årens ekonomiska kris för vanliga arbetare i Sveriges arbetarområden som knappt eller inte alls klarar sin försörjning till månadens slut och de enorma vinsterna hos storbolagen, bankerna och de svenska representanterna för den globala överklassen i Sveriges överklassområden. Till exempel mellan de senaste årens så kallade ”inflation” inte minst matprishöjningarna och vinstflationen hos de stora matjättebolagen ICA, Axfood och Coop. Till exempel mellan skattesänkningarna, RUT – bidragen för de rika, de statliga företagsstöden(till exempel under pandemin) till storbolagen och deras ägare – och den ständiga ekonomiska slakt som pågår inom sjukvården, omsorgen, skolan, kollektivtrafiken och i stort sett allt som är bra för vanligt folk. Till exempel mellan liggsåren och vanvården på det lokala äldreboendet till de stora risk-kapitalbolagen Attendo och Vardaga med flera och deras överfulla Schweiziska bankkonton. Eller mellan utarmningen och privatiseringarna av centrumanläggningar och våra offentliga rum till vinsterna hos de stora fastighetsbolagen. Eller mellan dödspatrullerna och folkfördrivarna i Afrika, Lundin Oil och lyxvillorna i Danderyd. Eller mellan Hennes & Mauritz och dess stenrika svenska ägare och slavfabrikerna i Bangladesh och Etiopien. Eller mellan det simpla skattesmitarbolaget Microsoft och de skattemiljarder svenska kommuner och regioner år efter år betalar för att använda deras operativsystem. Eller mellan det feodalkapitalistiska jättebolaget Amazon och dess aggressiva krig mot småföretagare, dess antifackliga och arbetarfientliga politik och ambition att ta över hela världen, till arbetarna på deras lager i Eskilstuna som inte får gå på toaletten när de behöver. Eller mellan världens rikaste man/fascistledaren Elon Musk och attackerna på den svenska fackföreningsrörelsen i Teslakonflikten. Eller mellan svenska storbanker som Nordea och svenska AP-fonder som investerat i det sydkoreanska stålbolaget Posco som är kompis med den Burmesiska folkslaktararmén. Eller mellan chokladen från Marabou och den ryska fascistiska statens slakt av hundratusentals Ukrainare. Och så vidare och så vidare. Sammantaget, genom att ställa upp frågorna och konflikterna på samma sätt bredvid varandra kan en Ny internationell Vänster skapa ett narrativ som kan användas som en visuell politisk tratt genom vilken alla frågor kan länkas, kanaliseras och adresseras i samma riktning. Från den komplexitet av problem vanligt folk i Sverige och runtom i världen har, till hur dessa problem går upp och in i varandra för att sen smalna av till en enda stor gemensam konfliktlinje – den globala arbetarklassen mot den globala överklassen.
Ingenting enar folk så bra som en gemensam motståndare
I en värld där en ständig ekonomisk ”kris” sköljer runt jorden och hela nationer och världsdelar och dess befolkningar spelas ut mot varandra synliggör vårt nya grundläggande narrativ istället det som förenar oss. Vilka likheter vi lever under. Vad vi har gemensamt. Vilka gemensamma och liknande livsvillkor vi har. Och i den mån vi inte har det – att vi alla ändå lever under en global överklass. Och ja, det finns inte något som enar människor så bra som en gemensam motståndare. Och inte som något retoriskt trick, utan för att det är så världen ser ut. Och nej det handlar inte om att alla måste tycka om varandra. Det handlar om att det ligger i den stora majoritetens krassa materiella egenintresse att hålla ihop då det krävs en kritisk massa av människor för att få vår gemensamma motståndare på fall. Det är detta liberalerna, de konservativa, de högerextrema och fascisterna är livrädda för. Att vi ska få syn på varandra. Att det inte är långt mellan oss själva i Sverige och våra grannländer i Norden, eller Baltikum eller övriga Europa. Att det inte är långt mellan Nord och Syd och mellan Öst och Väst. Att det inte är långt mellan oss själva och vanligt folk i Ukraina, Palestina, Arabvärlden, Kina, Indien eller Bangladesh, Ryssland eller USA, Sydafrika, Kongo, Sudan, Chile eller Brasilien, och så vidare. Att vi ska få syn på hela världen. Att vi ska få syn på den stora bilden. Att vi ska få syn på oss själva som en internationell global klass. Med ett nytt internationellt grundläggande narrativ som inte enbart enar oss geografiskt utan även i tid vilket ger oss möjlighet att uppnå den avgörande samtidigheten. En folklig resning i ett land ena året är lätt att parera för överklassen i väntan på att krisen skickas vidare till något annat land året därpå. Folkliga resningar i flera länder och på flera kontinenter samtidigt är något helt annat.
Att vara människa – att samarbeta
Poängen är också att en Ny Internationell Vänster inte kommer med högtravande teser eller rigida dogmer. Inte heller i första hand ett politiskt program. Utan en enkel grundläggande princip som fungerar på alla olika plan samtidigt. En princip som är anpassningsbar till i stort sett alla lokala livsvillkor och frågor samtidigt som den på grund av sin enkelhet hela tiden synliggör den globala vertikala konfliktlinjen och färdriktningen. En politisk strategisk och taktisk kompass. En kompass som säger att det är lika viktigt att hålla ihop och motverka splittring inom arbetarklassen lokalt, mellan kollegor på jobbet eller grannar i bostadsområdet, som på en internationell global nivå mellan vanligt folk i olika länder och på olika kontinenter. Ett narrativ och en problemformulering som kan fungera som en minsta gemensam nämnare att hela tiden falla tillbaka på vilket gör att den kontinuitet och spridning av den som behövs för att bryta igenom den brunblå floden av skit kan uppnås samtidigt som den kan integreras med lika många lokala och specifika narrativ och problemformuleringar som det finns problem utan att bli urvattnad eller ett redskap för nya pampar, överklasser och eliter då det är det vertikala perspektivet – vad som är över och under – som är centralt. Ett narrativ och en problemformulering som sätter den antikapitalistiska och socialistiska dynamiken i rörelse. Ett attraktivt och positivt narrativ som tar sin utgångspunkt i kärnan av vad det är att vara människa. Att göra saker tillsammans. Att hålla ihop. Att samarbeta.
ennyvanster.com 