De tillfällen under de senaste åren då vänstergrupper, vänsterpartier och vänsterrörelser har lyckats skapa en större folklig opinion så har det också varit just när man skapat ett narrativ kring den vertikala samhällsdimensionen, kring klassdimensionen. Till exempel den, om än lilla, vänstervåg som uppstod runt sekelskiftet och som manifesterades med en rad stora toppmötesprotester runt om i världen samt egna alternativa möten och konferenser som började hållas runt om i världen under parollen ”en annan värld är möjlig”. I vissa fall behövdes det inte mycket mer än just det – att någon Tydligt börjadeadressera frågorna från ett Vänsterhåll – Mot Kapitalismen och de multinationella storbolagen för att liberalerna skulle bli upprörda och ett konfliktperspektiv skapades. Något som i sin tur skapade en tydlig position och konflikt mot liberalismen som i sin tur skapade mer intresse för Vänstern som i sin tur skapade en positiv dynamisk spiral. Något som även om det i mycket var ett mediefenomen och inte hann få något större folkligt genomslag ändå var ett exempel på betydelsen av det vertikala perspektivet. Om det då hade funnits just en bred större Vänster som fortsatt skapa ett narrativ kring dessa ekonomisk-politiska frågor så hade läget garanterat varit ett annat idag. Så skedde inte. Istället kom 11/9-2001 mycket lägligt för alla blåbruna och liberala krafter och skapade en helt ny värld och ett helt annat samhälls, media och opinionsklimat att verka i. Med en vänster som inte förmådde adressera den islamistiska terrorn och än mindre förmådde integrera denna fråga med andra frågor. Det gjorde att man ej förmådde fortsätta att adressera den vertikala dynamik som tidigare hade skapat spänning och dragit in folk i rörelsen. En vänster som istället gick in i frågan om ”kriget mot terrorismen” utifrån ett ”Mänskliga rättigheter” – perspektiv eller utifrån en kritik mot USA som världspolis. En fråga svår att relatera till vardagsproblem och en fråga av mer moralisk och juridisk karaktär för en allt mindre skara specialintresserade oavsett om de var liberala humanister eller ”antiimperialistisk” vänster. Ett annat exempel några år senare är Occupy-rörelsen runt om i världen. Som på vissa håll som i Sverige helt misslyckades medan den på andra håll inte minst i USA om inte tog över så åtminstone tog upp kampen om narrativet med den högerextrema/konservativa Tea-party rörelsen, föregångaren till dagens Trump/MAGA – rörelse. Och på 10-talet den arabiska våren där hela den vertikala dynamiken också var i rörelse med en stor bred genuint folklig rörelse, om än mest med liberala förtecken, i opposition mot en konservativ eller högerextrem överklass med internationella kontakter. En konservativ eller högerextrem överklass som med militärens hjälp i land efter land slog ned protesterna för att sen ta över dynamiken till sin egen planhalva igen. Och de Vänstervindar som under 10-talet blåste i Sydeuropa inte minst i Grekland och Spanien men även Portugal. Vänstervindar som den europeiska överklassen sen försökt utmanövrera med ekonomiska styrmedel. Och de Vänstervindar som blåst i USA de senaste valen med senator Bernie Sanders som frontfigur som kallat sig själv socialist och som nu delvis blåser igen som med till exempel Mamdani i New York. Och de relativa framgångarna de senaste åren för Vänsterkandidater till vänster om den av högersossar havererade europeiska socialdemokratin till exempel Corbyn i Storbritanien samt den franska Vänstern som intagit ett Tydligt konfliktperspektiv mot både den liberala mitten och de högerextrema. Eller den nystartade och framgångsrika youtube-kanalen ”Garys Economics” i Storbritanien som driver kampanjen Tax the Rich. Framgångar som alla i grunden kommit sig av en Vänster som på ett Tydligt sätt skapat narrativ kring och problemformulerat, adresserat och spelat med den vertikala klassdimensionen.
ennyvanster.com 