EN NY VÄNSTER

”Det finns inga enkla lösningar på svåra frågor”! Så låter den liberala och ”vänster”liberala favoritfloskeln för att kväva idéer de inte gillar och för att försvara den liberala ordningen. För att bevara Status Quo, att låta allt förbli som vanligt. Samtidigt som världen står i brand med en allt större majoritet förlorare och en allt mindre minoritet vinnare. Vad uttrycket egentligen handlar om är att säga till vanligt folk att det här är inget ni förstår. Vi uppmuntras att vara med och ”tycka och diskutera” i det lilla, i väl avgränsade områden som är ofarliga, eller som leder till splittring bland oss. Samtidigt som vi absolut inte ska komma på tanken att vi lever i ett större system, än mindre börja prata om det, och absolut inte ifrågasätta det. Det är så de som har makten över samhällets grundläggande narrativ och problemformulering – de som innehar hegemonin – i ett samhälle jobbar. Nej, istället ska arbetarklassen, vanligt folk, Vi, uppfostras, mästras och disciplineras eller hotas till att inse att de som förstår vad som är bäst för oss aldrig är vi själva utan alltid någon annan ovanför oss. Oavsett om det är den globala överklassen själv – kapitalister, aktieägare, företagsledare, chefer – eller den övre medelklassen, serviceklassen av politiker, fackpampar, media, ekonomer, akademiker, opinionsbildare, lobbyister, tjänstemän, proffstyckare med flera med flera. Men vill vi ha det så? Vill vi fortsätta stå med krökt rygg och mössan i hand som gamla tiders arbetare? Är det inte vi själva, vanligt folk, den breda arbetarklassen, som förstår vad som är bäst för oss själva? Är det inte dags att vi alla sträcker på våra krökta ryggar och slutar låta oss hunsas? Är det inte dags att vi slutar vara tysta och höjer våra röster? Är det inte dags att vi slutar vara rädda för överheten? Är det inte dags att vi börjar prata om den Stora och Verkliga elefanten i rummet? Om den grundläggande konflikten mellan den globala arbetarklassen och den globala överklassen? Är det inte dags att vi börjar prata om det system som vi lever i varje dag 365 dagar om året men aldrig pratar om?

Låt oss skapa en Ny Vänster med en Ny grundläggande problemformulering, med ett Nytt grundläggande narrativ. Låt oss skapa en Ny politisk dagordning. Låt oss skapa en Ny Vänster som är större och bredare än något enskilt parti eller organisation. Låt oss skapa en Ny Vänster som börjar prata om det Kapitalistiska Systemet.

En Ny populistisk Vänster

Och låt den vara populistisk om det är etiketter det hänger på då populism per definition inte har något mer med innehåll att göra än att det är just den vertikala dimensionen, klassdimensionen som står i fokus. Det vill säga den dimension som är Vänsterns existensberättigande.

En Ny utgångspunkt – en Ny kartbild – en Ny globaliserad klasskamp

Vad en Ny Vänster i Sverige nu måste göra är vad man skulle gjort redan på 1980-talet. När kapitalismen internationaliserades och industrin strukturomvandlades hade det logiska för vänstern varit att göra detsamma. Att internationalisera och strukturomvandla politiken. Att bryta med det nationella perspektivet. Att byta utgångspunkt. Att byta paradigm. Att sätta Sverige i sitt nya sammanhang. Att anpassa sig till att klasskonflikten precis som överklassen, kapitalet och kapitalismen som system globaliserades. Att rita om kartan. Att internationalisera klasskampen. Att bryta med den nationalistiska problemformuleringen och adresseringen av arbetarklassen där vi delas upp efter vilket land, stat och nation vi lever i. Att arbeta för en internationell arbetarrörelse. Att globalisera klasskampen. Att ifrågasätta den globala överklassens makt och exploatering av den globala arbetarklassen, planeten jorden och dess klimat, dess natur och miljö, det vill säga dess ekonomi. Och att göra det i mobiliserande syfte. Att inse den avgörande politiska potentialen denna fråga har. Att föra samman det globala med det lokala och tvärtom. Att ta in världen utanför Sveriges gränser i den svenska vardagen och sätta den svenska vardagen i sitt internationella sammanhang.

En ny kamp mot högerextremismen och fascismen – Ett nytt grundläggande narrativ som knäcker SD:s framgångskod

Att byta utgångspunkt och paradigm är också nyckeln för att kunna ta itu med de högerextrema och fascisterna. Grunden för att göra det är att ta tillbaka historieskrivningen. Att världen aldrig har varit en statisk mosaik av ”olika folk”. Människans historia är istället historien om omvandlingen av jordens materiella bas. Omvandlingen av jordens naturresurser det vill säga arbete, arbetets organisering, arbetsdelning, teknikutveckling, handel, migration, samarbete, konkurrens, splittring, uppror, revolutioner, krig, utbyte av kultur språk och idéer med mera. En internationell och historisk köksmixer som alltid stått i relation till och drivits framåt av den internationella vertikala dimensionen – kampen mellan över och under – i modern tid kampen mellan olika samhällsklasser. Det innebär att byta det nationella horisontella perspektivet mot det internationella vertikala perspektivet. Att placera olika högerextrema och fascistiska partiers, organisationers och hela staters nationella, kulturella och religiösa narrativ och agenda i sitt sammanhang – vilket idag betyder det globala klass-samhället. En kartbild där de högerextrema och fascisterna inte längre kan spela ut sig själva mot varandra. En kartbild där den politiska, ekonomiska och sociala dynamiken inte längre adresseras efter de konfliktlinjer och narrativ de högerextrema och fascisterna själva skapat för sina egna intressen och som håller kvar vänstern i limbo. En Ny kartbild och ett Nytt Grundläggande Narrativ – en Ny Grundläggande Problemformulering – där de högerextrema och fascisterna Inte definieras utifrån vad de själva säger att de är som fiender till varandra utan utifrån vad Vi, Vänstern, säger att de är som likar – utifrån sin Funktion i den globala klasskampen. Vilket leder till den idéologiska och politiska kärnan i förståelsen av dem: Att de Splittrar vanligt folk – att de splittrar den internationella arbetarklassen. Såväl lokalt som globalt. Och att de i sin Funktion som splittrare hjälper den globala överklassen med den äldsta av härskartekniker – att härska genom att söndra. Att de högerextrema och fascisterna därmed är den globala överklassens försvarare. Det är detta grundläggande narrativ – denna grundläggande problemformulering – som är kärnan i att knäcka SD-koden.

Det är dags att rita upp en ny global kartbild där de högerextrema och fascisterna istället klumpas ihop som den multipolära fascism de är bredvid varandra som de likar de är oavsett om de heter eller är supporter till Putin(Ryssland), Trump(USA), Jinping(Kina), Netanyahu(Israel), Hamas ledning(Gaza-Palestina), MBS(Saudiarabien), Orban(Ungern), Erdogan(Turkiet), Le pen(Frankrike), Meloni(Italien), Weidel(Tyskland), Vucic(Serbien) Bolsonaro(Brasilien), Mileis(Argentina), Modi(Indien), Traoré(Burkina faso) med flera med flera. Eller om de heter eller är supporter till SD och Åkesson. Som de likar de är oavsett vilken flagg de går under. Oavsett om det är i form av en hel stat, en rörelse, ett politiskt parti, en organisation eller en terrorgrupp. Oavsett om de sitter vid makten eller inte. Oavsett om de är religiösa eller inte. Oavsett om de säger sig vara kristna eller muslimer, eller för den delen hinduer eller buddhister. Oavsett om de är våldsamma eller inte. Oavsett om de är vanliga arbetare, företagsledare eller kapitalister/oligarker. Och så vidare. Oavsett om de slåss och krigar med varandra – direkt eller genom proxys – eller samarbetar.

En kartbild där det på samma sätt inte heller råder minsta tvivel om vad det innebär att vara Vänster – det vill säga splittringens motsats – och som kan skrivas med en enda mening: Att vara För Sammanhållning mellan vanligt folk och arbetarklassen i bred bemärkelse och mot den globala överklassen och dess försvarare. En kortfattad och enkel minsta gemensam nämnare att alltid kunna falla tillbaka på och bottna i. Såväl ideologiskt som känslomässigt. En Tydlig och orubblig ideologisk ställning att luta sig mot när det blåser. Inget onödigt fikonspråk utan ett mycket enkelt narrativ – en mycket enkel problemformulering som alla kan ta till sig och förstå. Ett narrativ – en problemformulering som inte i första hand handlar om moral utan om krasst materiellt egenintresse och incitament till varje enskild individ och grupp inom den globala arbetarklassen att hålla ihop. Och detta inte som något retoriskt smart grepp utan för att det är logiskt och rationellt. En sanning så enkel och stark att den just därför kan bryta igenom den bruna floden av splittrande skit som de högerextrema och den multipolära fascismen nu har dränkt världen i. Ett nytt grundläggande narrativ som kan ta hela den politiska debatten tillbaka till vår egen planhalva. Tillbaka till oss själva – till en Ny Vänster. Bara vi inser det. Att vi inser och litar på vår politiska fördel med att ha verkligheten på vår sida medan våra motståndare hela tiden måste ljuga ihop en påhittad ”verklighet” som passar deras narrativ, sin idéologi och sina intressen.