Det blåbruna narrativet
Vad mycket av den politiska debatten om segregation, integration och lag och ordning – frågor kokar ner till handlar om samhällets ansvar kontra individens ansvar. Vilket också gällt och gäller själva kriminaliteten. Där liberalerna inklusive högersossarna sagt och säger att kriminalitet inte handlar om klass utan om individer samtidigt som det i verkligheten och/eller vad människor uppfattar som verklighet faktiskt är mycket mer kriminalitet i vissa städer, i vissa förorter och i vissa bostadsområden. Resultatet är att liberalerna och högersossarna stått och står med en förklaring som inte är trovärdig och som allt färre köper. Längst ut till höger har under samma tid SD och andra högerextremister/fascister jobbat på med dessa lag och ordning frågor som hävstång i 35 års tid nu för sitt grundläggande narrativ att göra ”invandrarna” till syndabockar. Och i takt med att liberalerna och högersossarna inte vill prata klass eller om de gör det samtidigt signalerar att de inte ens själva tror på sin analys så är det bara vägen högerut mot SD:s förklaringsmodell och politiska ”lösning” som finns kvar. Och om liberalerna och högersossarna inte på ett eller annat sätt kopierar SD:s problemformulering rakt av så tvingas de ändå hela tiden till att prata om den vilket i sin tur signalerar ännu mindre trovärdighet. Resultatet är att SD:s problemformulering som gör kriminalitet till en fråga om ”kultur”, religion, etnicitet och/eller ”ras” är den enda återstående. Och ännu har inget riktigt politiskt svar från Vänster kommit. Ingen riktig ideologi, ingen riktig problemformulering, inget riktigt narrativ, ingen riktig adressering. Det närmsta vänstern kommit en problemformulering från Vänster är att hävda att kriminalitet är ett ”socialt” problem som kräver ”sociala” lösningar. Något som i grunden är helt korrekt men vad är ett ”socialt” problem och vad är ”sociala” lösningar? Ett begrepp som inte är helt glasklart för de flesta och speciellt som det nästan aldrig konkretiseras lätt uppfattas som snömos från folk som själva aldrig drabbas utan har råd att sitta på avstånd och kommentera saken. Något som endast blir ännu en bekräftelse på den bild SD och de högerextrema/fascisterna ger av vänstern. Ja, vi vet hur det brukar låta om ”södermalmsbor” och så vidare. Det andra problemet med denna adressering är att det i slutändan närmar sig en vulgärtolkning av klass-samhället där människors individuella val, ansvar och skuld med mera helt reduceras till att bara bli en fråga om klass. Ett synsätt som så klart inte stämmer utan bara tar död på vänsterns trovärdighet och blir djupt provocerande. Ett synsätt som liberaler och högerextremister försöker klistra på vänstern de få tillfällen klassperspektivet ändå kommer på tal. I detta träsk måste en Ny Vänster nu sortera upp på studs.
En kriminalpolitisk grund – från Vänster
Som kriminalpolitisk grund behöver en Ny Vänster förstås ändå ett narrativ och en problemformulering som Tydligt adresserar klass-samhället som just grunden till problemet. Att det i grunden är klass-samhället som måste ”lösas” och att symptombekämpning i bästa fall hjälpligt och kortsiktigt löser symptomen men inte mer. Ett narrativ och en problemformulering som adresserar att kriminalitet alltid drabbat och drabbar vanligt folk och arbetarklassen värst. Inte minst Sveriges fattigaste arbetarklassförorter som nästan hela den politiska diskussionen idag handlar om. Ett narrativ och en problemformulering som redan här kan vända på hela diskussionen och adressera att klass-samhället i sig bör kunna betraktas som något kriminellt. Att det idag är de som utvecklar, försvarar och tjänar på klass-samhället som är de kriminella. Att det är de högersossar, liberaler och högerextremister/fascister som med förslagen om ”enkla” ännu sämre betalda jobb i kombination med snack om ”föräldraansvar” för de som redan nu tvingas städa 14 timmar om dagen 7 dagar i veckan som är de verkliga brottslingarna. Att det är de som sitter i toppen av pyramiden, miljardärerna och skattesmitarna och den globala överklassen som är de stora brottslingarna. Medan vanligt folk och arbetarklassen i bred bemärkelse slåss med varandra, inte sällan bokstavligt, om brödsmulorna som ramlar ner. En global överklass som tjänar på den splittring kriminaliteten orsakar mellan vanligt folk. Som gör att det inte heller är någon slump att överklassen på många håll i världen också är djupt inblandad i den organiserade brottsligheten. Eller helt enkelt är den organiserade brottsligheten. Ett narrativ och en problemformulering från Vänster som adresserar att vad som anses vara kriminellt och vilka som anses vara kriminella inte är något av naturen givet. Där överklassen genom historien och runtom i världen har kallat folklig organisering, opinionsbildning och folkliga resningar och revolutioner för just ”kriminella”. Eller att människors blotta existens har kriminaliserats för att de tillhört ”fel ras”, haft ”fel sexualitet” eller varit ”papperslösa” och så vidare. Härska genom att söndra går igen överallt.
Olika slags kriminalitet och rättvisemoralen
Utifrån ett sådant grundläggande narrativ, en sådan grundläggande problemformulering, om kriminaliteten kan en Ny Vänster sen adressera samhällets ansvar kontra människors egna individuella ansvar genom att synliggöra nyanserna mellan olika slags kriminalitet inom arbetarklassen kopplad till en grundläggande rättvisemoralisk dimension. En rättvisemoralisk dimension som gör skillnad på kriminalitet som enar och kriminalitet som sår splittring. En rättvisemoralisk dimension som gör skillnad på ”kriminalitet” som riktas uppåt i klass-samhället och kriminalitet som riktas åt sidan eller neråt – mot andra vanliga människor, arbetare och småföretagare i bostadsområdet till exempel. En dimension som i verkligheten inte alltid är svartvit när det gäller vad som är vad men som just därför är så viktig att adressera. En dimension som adresserar att det finns olika slags konkret kriminalitet som kräver olika slags konkreta lösningar.
Dels 1: ”Kriminalitet” som är ett direkt svar på eller självförsvar mot ett förtryckande klass-samhälle och som kan ses som sociala protestyttringar om än inte alltid i den övre medelklassens form, smak och definition av protest. Till exempel förortskravaller och upplopp riktade mot i första hand polisen som en symbol och representant för överheten och/eller självförsvar mot en trakasserande, våldsam och ibland högerextrem och rasistisk polis. Händelser och situationer där våldet inte är, eller inte i första hand, är antisocialt riktat mot andra vanliga människor och arbetare utan mot symboler och representanter för en förtryckande överhet och ett förtryckande klass-samhälle. Händelser och situationer där polisen ofta har ett egenintresse av att förvanska information för att undvika att deras agerande kan ifrågasättas ur just ett rättvisemoraliskt perspektiv. Information om vad som faktiskt har skett, bakgrund och sammanhang som istället ofta måste sökas på annat håll för att kunna bedömas och värderas. Händelser, situationer eller sociala protester där en Ny Vänster inte behöver försvara allt men där man ändå kan ha en rättvisemoralisk förståelse för vad som hänt där målsättningen måste vara att istället adressera och kanalisera ”kriminaliteten” till politisk mobilisering.
Över 2: Kriminalitet som visserligen är antisocial men som med viss förståelse och oftast ändå till viss del kan försvaras rättvisemoraliskt som av klass-samhället skapade sociala problem. Till exempel missbrukare som stjäl för att få ihop till dagens inköp av droger eller barn och ungdomar som i brist på mening och i frustration eller med sociala problem eller rena hälsoproblem står för spontan skadegörelse. Problem som visst kräver polisiära insatser men som också blir just polisiära problem i brist på till exempel vård, fritidsgårdar och socialtjänst. Kriminalitet där det visst finns ett individuellt ansvar som bör adresseras då den drabbar andra vanliga människor, boende och arbetare i bostadsområdet men då det handlar om barn, ungdomar och människor med ofta mycket svåra sociala och/eller rena hälsoproblem så måste de som försvarar och utvecklar klass-samhället tydligt adresseras för att balansera upp skuldfrågan. Samtidigt som man kommer med konkreta förslag på lösningar på problemen inklusive polis där det behövs. En adressering av problemen där en Ny Vänster även bör kunna få med sig många poliser som också ser att det är tydliga sociala problem det handlar om och att deras jobb inte ska vara att ta hand om det som övriga samhället – staten, kommuner och regioner som slaktat välfärden inte gör. De poliser som ser att deras jobb i första hand inte ska handla om att jaga barn, ungdomar och missbrukare och vara någon slags social slasktratt i ett orättfärdigt klass-samhälle.
Till 3: Kriminalitet och kriminella gäng eller andra maffialiknande strukturer – inklusive familjer och släkter – som kan vara lika mycket symptom på klass-samhället som ovanstående exempel. Men där de som drar i trådarna är vuxna som fullt medvetet odlar en mycket antisocial, aggressiv och narcissistisk kultur som med mord, våld och hot om våld på olika sätt terroriserar och sätter skräck i resten av arbetarklassen – hos andra boende, arbetare och småföretagare, affärs och restaurangägare med flera i våra bostadsområden. Inklusive blåljuspersonal på gator och torg och vårdpersonal på våra sjukhus. Kriminalitet som bränner upp vanliga arbetares bilar och egendom. Kriminalitet som dödar vanligt folk inklusive barn. Kriminalitet som profiterar på och är med och skapar andra vanliga människors missbruk och misär. Kriminalitet som utnyttjar barn och ungdomar att springa deras ärenden och drar in dem i en mycket våldsam, farlig och i många fall dödlig miljö att vistas i. Kriminalitet som drar så mycket polisresurser att det inte finns några poliser kvar till all annan allvarlig antisocial kriminalitet som drabbar vanligt folk. En kriminalitet som kapat hela den politiska debatten och politiskt lagt och ständigt lägger upp för och ger högerextremisterna och fascisterna slagläge efter slagläge i den politiska debatten. En kriminalitet med en ideologi och praktik som närmast bör betraktas som en form av fascism om än inte uttalad i politiska termer. Visst är även denna kriminalitet i grunden ett symptom på klass-samhället. Visst är det så att fattigdom, sociala problem, rasism, arbetslöshet med mera kan göra att människor inte ser något annat alternativ att försörja sig på än att gå utanför lagen. Men det är inget tvång att göra det på andra vanliga människors, arbetares och småföretagares bekostnad. Och det är inget tvång att med mord, våld och hot om våld terrorisera vanligt folk och hela arbetarklassområden och självklart finns det ett val och ett individuellt ansvar för detta som måste adresseras. Och visst finns det en rättvisemoralisk dimension där de kriminella gängen, precis som uttalade högerextremister och fascister, hjälper överklassen att så splittring som måste adresseras. Och det är en Ny Vänsters uppgift att göra detta. Det är en Ny Vänsters uppgift att adressera ett ideologiskt motstånd Även mot antisocial kriminalitet med Samma grundläggande narrativ och samma grundläggande problemformulering som för andra frågor, att vi vanligt folk, arbetarklassen i bred bemärkelse måste hålla ihop för att kunna ta strid mot överklassen.
Sammantaget måste en Ny Vänster här vara mycket bestämd, övertydlig och glasklar! Lika lite som riskkapitalister, storbolag, korrumperade politiker eller högerextrema poliser ska bestämma över våra städer/förorter/bostadsområden och centrumanläggningar – lika lite ska kriminella gäng eller andra parallella strukturer – familjer, släkter eller andra maffia och fascistliknande strukturer – med våld och hot om våld bestämma! Det är vanligt folk och ingen annan som Demokratiskt ska bestämma – punkt slut!
Precis som med uttalad fascism behövs även ett rent fysiskt motstånd där det självklart är bra om de boende tillsammans kan sätta press på och markera mot antisocial kriminalitet och kriminella gäng eller andra liknande strukturer rent fysiskt. Till exempel genom demonstrationer eller nattvandrare. Men med tanke på de konkreta risker och det stora konkreta jobb det innebär, samt om vi vill ha kvar ett rättssamhälle, så måste polisen stå för det fysiska motståndet som det ser ut idag. Det Vänstern i nuläget kan göra är att lyfta och adressera exempel och inspiration på hur vanligt folk historiskt och runt om i världen även rent fysiskt gått till väga för att ta sig an kriminella gäng och ren maffia. Om inte annat som ett komplement till polisens roll.
Att ta över narrativet om kriminaliteten – från Vänster
Sammantaget så får en Ny Vänster med en sådan adressering av den rättvisemoraliska dimensionen av människors individuella ansvar ett redskap som kan fungera som en kriminalpolitisk kompass att navigera med för att på ett trovärdigt sätt kunna sortera, nyansera och manövrera politiskt även i denna komplexa och svåra fråga. Det är så en Ny Vänster på ett trovärdigt sätt kan skapa ett eget kriminalpolitiskt narrativ och alternativ. Det är så en Ny Vänster på ett trovärdigt sätt kan ta sig ur den högerextremismens dynamik med fascistliknande kriminalitet på den ena sidan och SD och andra högerextremister och fascister på den andra som nu råder i denna fråga. Det är så en Ny Vänster kan vrida högerextremisternas, de blåbrunas och liberalernas svartvita adressering ur händerna på dem. Det är så en Ny Vänster kan ta över narrativet och problemformuleringsprivilegiet i denna extremt viktiga men nu av SD och andra högerextremister/fascister helt inmutade fråga. En fråga som är extremt viktig att ta på största allvar i tid innan det skapas just en ren maffia med korruption och kopplingar till det samhälle som är satt att bekämpa den. Det säger sig självt att då är det redan för sent. En korruption och maffia vi i Sverige varit relativt förskonade ifrån men allt fler exempel dyker upp. Exempel från historien och andra länder som talar för sig själva och förskräcker. Mot detta kan man med fog invända att borde inte överklassens enorma summor de satsar på lobbying och opinionsbildning mot politiker och tjänstemän ihop med kompisrelationer, direktkopplingar, tjänster och gentjänster och den makt det ger ses som en form av korruption och den verkliga maffian? Svaret är självklart ja men för att kunna ta sig an maffian i det stora måste en Ny Vänster vara glasklar och trovärdig i att man även tar sig an maffian i det lilla.
ennyvanster.com 