INVANDRING OCH MIGRATION

Den moderna högerextremismens huvudfråga. En fråga där narrativet brukar handla om två olika geografiska nivåer.

Den internationella nivån

Dels som den internationella fråga det per definition är inom till exempel EU. Ett EU som i grunden är skapat av och för den europeiska/globala överklassen uppbackat av dess intresse och lobby-organisationer till exempel Svenskt Näringsliv och Timbro och de liberala partierna inklusive högersossarna. Medan de försökt få EU att framstå som att det är skapat för vanligt folk har det i grunden aldrig handlat om något annat än att säkerställa den fria rörligheten för den europeiska/globala överklassen, för de multinationella bolagen och den serviceklass(den övre medelklassen) de har under sig. Och medan den ”inre” kontrollen av vanligt folk har blivit till ett övervakningssamhälle så är kontrollen av kapital, finansmarknader och de multinationella bolagen nästan obefintlig. Likadant mot världen utanför EU. Stängsel och murar mot vanligt folk som flyr och migrerar för sina liv medan röda mattan rullats ut för multinationella storbolag och den globala överklassen. Men stängsel och murar som också öppnas upp vid de tillfällen då den europeiska och globala överklassen har behov av att fylla på med billig arbetskraft. Arbetskraft vars poäng är att den alltid är här på en nåder under villkorade livsvillkor. En arbetskraft som tvingas ta villkorade ”enkla jobb” till mycket låga löner för att som tack endast få del av en villkorad begränsad del av välfärden. En arbetskraft som tvingas till att stå med krökt rygg och mössan i hand och vara tacksam samtidigt som man bara tjänar precis så mycket att man överlever socialt och ekonomiskt inlåsta i de fattigaste arbetarklassområdena inom EU. Samtidigt som detta på ett direkt plan ger högre vinster åt överklassen så är poängen att det även pressar ned lönenivåerna på ett generellt plan för alla – på hela arbetsmarknaden – då det alltid finns folk i arbetslöshet och misär som är desperata efter jobb. Det är detta – att sänka de totala lönekostnaderna för hela den breda arbetarklassen – som är huvudsyftet med den blåbruna invandringspolitiken. På den överstatliga EU-nivån finns också en socialliberal humanistisk ibland så kallad ”vänster” som förespråkar en generös flyktingpolitik. EU-politiker, hjälporganisationer, biståndsorganisationer med mera som inte har några lösningar på grundproblemen, utan mest blir en bekräftelse på att de högerextrema har rätt när de adresserar denna ”vänster” som en ”elit” som står mot de högerextrema och ”folket” i den folkliga debatten.

Den nationella nivån

En stor, bred och folklig debatt om invandring men som sällan eller aldrig sätter Sverige i sitt internationella sammanhang. Som sagt så har liberaler och högersossar dubbla agendor. Internationalism när man pratar med sina överklasskompisar och nationalism när man pratar till vanligt folk. En liberal nationalism som öppnat upp för SD:s högerextrema nationalism att ta över frågan helt. Som motvikt till de högerextrema på denna inomstatliga Sverigenivå har det socialliberala humanistiska perspektivet ibland fått genomslag och tillfälligt gått framåt med hjälp av asylrättsorganisationer och institutioner som till exempel svenska kyrkan och ibland ”vänster”-rörelser som Refugees Welcome-rörelsen som gjorde ett enormt jobb med den flyktingvåg som kom 2015 eller ” #inte i mitt namn ” 2020. En ”vänster” som i stort sett bara använt och använder en nationell kartbild i sitt narrativ och sin adressering som man kopplar ihop med debatten om ”rasism/antirasism” för att sen säga att man vill öppna gränserna. Ofta med en diffus adressering av hur eventuella konkreta problem ska lösas oavsett om det handlar om akuta bostadsproblem eller integrationsproblem. Likaså har ”rasism”-etiketten – oavsett om den varit sann eller inte – som ofta klistrats på många som hyst minsta oro för eventuella problem gjort att folk drivits i händerna på just de organiserade rasisterna. Det är därför ingen slump att SD ser så självsäkra och belåtna ut så fort de blir anklagade för att vara ”rasister” när de adresserar denna oro. De vet att de är de enda som möter upp dessa väljare där de befinner sig. I kombination med ökade flyktingströmmar, ökad invandring och ökade konkreta problem med just till exempel bostäder och integration så har dynamiken alltid verkat till högerextremisternas fördel. Sammantaget har det gjort det väldigt lätt för de högerextrema att adressera denna ”vänster” som ”naiva verklighetsförnekare” som kopplas ihop med en ”antirasistisk” liberal elit. Lägg till de som av helt andra orsaker, eller i kombination med helt andra orsaker, inte minst ekonomiska på skalan folk – elit tröttnat på liberalismen i kombination med en ”vänster” som håller handen med denna liberalism eller framstår som det – så har du i korthet förklaringen till högerextremismens och SD:s framgång. Så långt, med denna inomsvenska – ja, nationalistiska – horisontella problemformulering och adressering av frågan, skulle man till och med kunna hävda att det finns en viss logik i högerextrema ”globaliseringskritikers” resonemang att det är den liberala och ”globaliseringsvänliga” eliten som tjänar på invandring och migration och att vanligt folk förlorar på den. På så sätt har SD kunnat befästa sin position som underdog och logiken ser likadan ut världen över. Talande i sammanhanget är att högerextremismens framgångar i olika länder inte har någon direkt koppling till den faktiska invandringen utan vad det i första hand handlar om är ”debatten om” invandringen. Till exempel har länder som Finland, Polen, Ungern och Tjeckien som knappt har någon invandring alls ändå stora högerextrema partier. Och tvärtom, Sydeuropa med många invandrare och migranter men som tills nyligen haft relativt små högerextrema partier och rörelser.

Att ta över invandringsfrågan – Ett nytt narrativ från vänster

Lösningen för att ta över invandringsfrågan är med hjälp av det internationella klass-perspektivet. Fokus måste till att börja med skifta från liberala mediers mycket infantila, tjatiga, avpolitiserade och farliga narrativ som bara konstaterar flyktingkriser, invandring och migration – till ett narrativ om vad som skapar flyktingkriser, invandring och migration. Fokus måste skifta från de som flyr, invandrar och migrerar till varför de gör det. I grunden den kapitalism, den imperialism och världsordning som med hjälp av den extremt orättvisa råvaruutvinningen, den extremt orättvisa arbetsdelningen, den extremt orättvisa handeln, de extremt orättvisa och antidemokratiska handelsavtalen, den extremt orättvisa vapenförsäljningen, den extremt orättvisa miljöförstöringen med mera är orsak till livshotande fattigdom, svält och till de krig och proxykrig mellan olika överklassintressen som tvingar folk på flykt. Det är detta hela frågan om flyktingar, invandring och migration måste komma att handla om. Det är orsakerna till att folk flyr och migrerar från början som måste börja diskuteras och ifrågasättas. På så sätt kan en Ny Vänster också skapa ett narrativ kring och adressera en tydlig rättvisemoralisk dimension som kopplar ihop det globala med det nationella och lokala. Till de människor i Sverige som bara vill ta frukterna av den globala kapitalismen utan att betala tillbaka minsta lilla när de globala konsekvenserna kommer och, bokstavligen, knackar på dörren för att få tillbaka något litet av det som stulits från dem. Inte minst de svenska representanterna av den globala överklassen från till exempel Danderyd och Vellinge som trots sina enorma rikedomar aldrig eller mycket sällan ställer upp med till exempel bostäder eller något annat för att ta emot folk. Samtidigt som många av Sveriges fattigaste arbetarkommuner som till exempel Södertälje tagit emot fler än många hela länder. Dessa överklasskommuner och den överklass de representerar måste nu adresseras som de rättvisemoraliska ynkryggar de är och tvingas till att ställa upp med bostäder, pengar och resurser.

Hur mycket överklass har vi råd med?

När det gäller frågan om ”vad invandringen kostar” så måste en Ny Vänster till att börja med skapa ett narrativ som ifrågasätter denna problemformulering och uppdelning av den globala arbetarklassen från början. I annat fall skulle man lika gärna kunna ställa sig frågan ”vad kostar arbetarklassen”? Utifrån en sådan utgångspunkt kan en Ny Vänster synliggöra hur högerextremisterna och de blåbruna sår splittringen mellan olika delar av arbetarklassen genom att försöka klä den i nationalekonomiska termer samtidigt som de osynliggör vad den globala överklassen kostar. Ja, motfrågan som måste ställas direkt är – hur mycket överklass och överklassförsvarare har vi egentligen råd med? Och när det gäller exakt vilka konton pengar ska tas ifrån för att bekosta bostäder, uppehälle med mera för den del av arbetarklassen som flyr eller migrerar från de av den globala överklassen skapade helvetena på jorden så är det rimliga och logiska svaret förstås just de som orsakat problemen från början. Det vill säga den globala överklassen och de osmakligt superrika representanterna för denna klass. I till exempel Danderyd, Örgryte och Vellinge. De som äger de storbolagen. De superrika. Pengar finns  – i ett enormt överflöd hos de som har stulit dem från början från de människor som flyr. Det är också med en sådan internationellt adresserad klasskonflikt en Ny Vänster kan adressera en rättvisemoralisk dimension för hur många människor på flykt eller som migrerar som Sverige kan och bör ta emot i exakta tal.

En ny Internationell Vänster

En Ny internationell Vänster som också ser och adresserar att de som invandrat och invandrar tar den internationella klasskonflikten och dess konfliktlinjer över nationsgränser och världsdelar rakt in i det svenska samhället. Till exempel till den integrationspolitiska debatten. Till exempel att de jobb med skämtlöner som överklassens försvarare vill att ”invandrarna” ska tvingas ta i Sverige inte är något annat än en förlängning på det globala löneracet mot noll. Och att de liberala och högerextrema arbetare som tycker att det ”är bättre att invandrarna har ett jobb än inget alls” eller att ”dom inte ska ha mer” med sådana uttalanden i sin förlängning även pressar ned sina egna och alla andras löner. En Ny internationell Vänster som också ser invandring och migration som något att ta tillvara på för sig själv, som en ny Internationell rörelse. En Ny internationell Vänster som adresserar att de som har invandrat har en extra viktig roll att fylla som potentiella direktlänkar till andra länder och andra delar av världen för att bygga upp nya internationella nätverk, nya allianser, nya organisationer, nya kontaktytor, nya informationskällor, nya medier med mera.

Sammantaget en Ny Vänster med ett nytt grundläggande narrativ som ställer splittring och konflikt och i slutändan krig och barbari mellan vanligt folk – mot sammanhållning och opposition mot den globala överklassen. Såväl på ett internationellt globalt plan mellan vanligt folk i olika länder som på ett lokalt plan mellan vanligt folk på, i och mellan våra bostadsområden, våra förorter/orter, våra städer och våra arbetsplatser.