Globaliseringen har satt och sätter statens roll i fokus. Vilken makt och möjlighet staten och staterna har att försvara vanliga arbetares intressen i den globaliserade värld vi idag lever i. I många länder är staten enbart ett vapen för storbolag och global överklass mot vanligt folk. I Europa och länder som Sverige finns en viss makt kvar för folket, parlamentet och staten som tidigare generationers arbetare genom kamp tvingat till sig och statens roll och makt gentemot storbolagen och den globala överklassen är fortfarande delvis en öppen fråga. Och sen 1995 en fråga om EU. Där vänstern till vänster om högersossarna från början tog initiativet som de som stod upp mot EU. En fråga som vänstern sen i stort sett släppt och låtit de högerextrema ta över och mobilisera väljare med. I Sverige till exempel genom alla de byggarbetare, hantverkare, åkare med flera som röstar på SD för att utländsk arbetskraft från till exempel Baltikum och Polen kommer till Sverige och jobbar för betydligt lägre löner än de själva och som i SD ser de enda som kan skydda dem från denna låglönekonkurrens med hjälp av stängda gränser. En helt befogad oro där branscher som tidigare inte varit konkurrensutsatta nu blivit det i takt med globaliseringen och dess konsekvenser och sätter statens roll och makt på sin spets för dessa grupper av arbetare. Branscher där många jobbar i småföretag med få anställda där det är svårt att se sina intressen som arbetare gentemot den/de som äger företagen.
Arvet från 1980/90 – talets nyliberala våg
En bransch och arbetarkultur med rötter i 1980-90 talets nyliberala våg med idéer och narrativ om staten som en ond förtryckare, oavsett om det handlat om ”skattetrycket”, ”krångliga lagar och regler för småföretag” eller annat ”statligt översitteri”. Likaså, delvis dock helt befogat, synen på LO-facken som mest bestående av fackpampar som ger medlemmarnas pengar till Socialdemokraterna. En nyliberal propagandavåg från överklassens partier och organisationer inte minst Svenskt Näringsliv med en mycket självgod och aggressiv kritik mot vänstern och allt annat som hade med sammanhållning mellan vanligt folk att göra. En genomtänkt nyliberal och mycket tydligt kodad ”antietablissemangs” – våg där storbolagen och deras ägare ville vända upp och ned på hela den dåvarande politiska debatten genom att utmåla sina egna intressen som folkets, arbetarens och den lilla människans intressen. Med allt från ”satsa på dig själv”-kampanjer, Palmehat, nationalism, rasism, ”häftiga kampanjer” för att gå med i EU och bygga motorvägar och bränna fossil med mera. En aggressiv självgodhet som skruvade äldre värdekonservativa värderingar i till exempel synen på invandring, kriminalitet, könsroller, sexualitet ytterligare några varv åt höger. En kultur där man ansågs vara tuff och mot etablissemanget om man åkte omkring med amerikanska bilar med dekaler om att invandrare borde slängas ut och att miljöaktivister och lapplisor borde köras över. Samtidigt ett 1980-90 tal där Moderaterna och Centern övergav de värdekonservativa värderingarna och en liberal ”vänster” slutade adressera klass-samhället och med åren även EU, allra minst för dessa arbetargrupper, egenföretagare och lägre mellanskikt av småföretagare, vilket gjorde att SD fick ett idéologiskt och politiskt tomrum serverat för sig färdigt att fylla upp. Ett tomrum där SD helt ostört fick stå och koka nationalistisk soppa på det i grunden helt berättigade ekonomiska missnöjet med EU, globaliseringen, liberalismen och statens maktlöshet.
Nationalismen och internationalismen
En nationalism med en inneboende logik som historiskt alltid lett till splittring och konkurrens mellan vanligt folk för kapitalisterna och överklassen att utnyttja. En nationalism som i grunden alltid varit en arbetarfientlig överklassideologi. Oavsett om den kommit i fascistiska, högerextrema, konservativa, liberala, socialdemokratiska eller för den delen ”socialistiska” eller ”kommunistiska” kläder. I de genom historien revolutionära ”socialistiska” eller ”kommunistiska” statsbildningarnas fall åtminstone efter några år när nya korrumperade eliter skapats att tjäna eller bli del av en ny nationell och/eller global överklass. Att dagens nationalister oavsett om de är högerextremister, liberaler, högersossar eller nationalistisk vänster kommit undan detta faktum utan att bli ställda till svars är inget annat än djupt ologiskt med tanke på hur mycket konflikter, krig, död och barbari som nationalismen och dess försvarare varit del av. När kommer Nationalismens Svarta Bok kan man undra!?
Idag är det som sagt länge sedan kapitalet och den globala överklassen hade något hemland och just därför är nationalismen idag ännu mer användbar för dem än vad den var igår. Då kan de fortsätta att söndra och härska utan att vanligt folk ser dem, än mindre förstår vad de håller på med. Internationalism för den globala överklassen och nationalism för den globala arbetarklassen är som sagt vad det handlar om. Och det är likadant världen över. Medan högerextrema och fascistiska krafter och partier som får folk att slåss med varandra om brödsmulorna så skrattar den globala överklassen hela vägen till sina banker och skatteparadis.
Att tilltala de som idag röstar på SD – Från Vänster
För en Ny Vänster som i valrörelsen vill omvända de arbetargrupper som idag röstar på SD så handlar det om att:
Som nummer 1. med full kraft lyfta upp och synliggöra just detta. Att synliggöra nationalismens funktion som splittrare i den globala klasskonflikten. Att med full kraft angripa och slå hål på den myt SD ostört har tillåtits bygga upp om sig själva som ”folkets röst mot eliten”. Att med full kraft skapa ett narrativ som angriper SD som de splittrare de är och därmed den globala överklassens försvarare och allra duktigaste idioter. Att med full kraft angripa SD som elitens röst mot folket.
Som nummer 2. handlar det om att väcka en Ny Vänster i fackföreningsrörelsen som med full kraft måste börja adressera dessa arbetargruppers intressen och en Ny Vänster i allmänhet som betonar fackföreningsrörelsen som dessa arbetargruppers försvarare.
Som nummer 3. handlar det om en Ny Vänster som generellt och med full kraft prioriterar en adressering av och skapar narrativ kring just dessa arbetargruppers problem och livsvillkor. Och som gör det utan att arbetare ställs mot varandra. Varken inom landets gränser eller mellan länder. Och som istället propagerar för att en sammanhållningens logik är det som ska vara styrande.
En Ny Folklig Internationalism
Sammantaget måste en Ny Vänster skapa ett narrativ med ett internationellt klassperspektiv för att bryta sig ur nationalismens dynamik när man pratar om statens roll och möjligheter att försvara arbetares och vanligt folks intressen. En ny Vänster som zoomar ut för att kunna problemformulera och adressera nationalstaten Sverige i sitt verkliga sammanhang, det globala klass-samhälle vi idag lever i. En Ny Vänster som slutar adressera statens roll och funktion efter nationalismens konkurrerande och splittrande logik och istället börjar göra det efter en internationell global sammanhållande logik där vikten av att stater och vanligt folk håller ihop över nationsgränser och kontinenter Tydligt adresseras. Ett narrativ som säger att olika stater och dess invånares enda möjlighet att på allvar utmana den globala överklassen är att hålla ihop. Ett narrativ som säger att stater ska vara av och för vanligt folk och inte av och för överklass, kapital, elit eller som något korrumperat självändamål. Ett narrativ för en Ny internationell Vänster av folkliga internationalister från hela världen.
Den Europeiska Vänstern och EU
Huruvida en Ny Europeisk Vänster idag bör verka för ett utträde ur EU är idag högst tveksamt med tanke på den multipolära internationella fascismen – Putin, Trump, Jinping, Netanyahu med flera och deras allierade och uppdragsgivare inom den globala överklassen – som vill krossa alla länder som fortfarande har någon form av demokratisk och folklig makt kvar. Där EU i dagsläget tycks vara det enda alternativet för att det som fortfarande ändå finns kvar av europas demokratiska och folkliga makt inte ska splittras och krossas av denna fascism. Ett bättre narrativ, en bättre paroll för en Ny Europeisk Vänster skulle då kunna vara – Mot den europeiska och globala överklassens EU.
Sammanhållning mellan vanligt folk över nationsgränser och kontinenter – en Riktig federalism – ekonomisk demokrati – en annan värld är nödvändig
Det handlar också om att börja bygga en ny internationell facklig rörelse och nya internationella sociala rörelser och börja diskutera nya sätt att över nationsgränser och kontinenter utmana den globala överklassen och kapitalet och försvara de arbetargrupper som nu ställs mot varandra. En Ny Internationell Offensiv Vänster som fördjupar demokratin och utmanar de överklassintressen och korrumperade kompisrelationer som finns mellan stat och kapital – med nya genuint demokratiska beslutsforum och institutioner där vanligt folk, arbetarklassen i bred bemärkelse, har makten. Enligt federalistiska principer på riktigt där makt och beslut kommer nerifrån och upp och inte den låtsas – ”federalism” som EU är exempel på där beslut och makt kommer uppifrån och ner. Där de som berörs av besluten är med och fattar dem. Beslutsforum och institutioner som till skillnad från dagens samhälle också demokratiserar det som är samhällets grund – samhällets materiella bas – ekonomin. Till exempel enligt syndikalistiska eller rådssocialistiska principer. En demokratisering som inte innebär en centralstyrd ekonomi ”som i Sovjet eller Nordkorea” utan tvärtom en decentraliserad men demokratiskt planerad ekonomi enligt federalistiska principer. En ekonomi styrd av och för vanligt folk. En ekonomi som bygger på samarbete och sammanhållning istället för konkurrens och splittring. En ekonomi som lever upp till vad själva ordet Ekonomi egentligen betyder – som hushåller med jordens och den breda arbetarklassens resurser.Idéer och tankar som en Ny Vänster behöver utveckla, konkretisera, skapa narrativ kring, problemformulera och adressera förbi de liberala och högerextrema nidbilderna av gamla ”kommunist”diktaturer där allt är grått och tråkigt med missnöjda slitna människor som står och köar till affärer med endast ruttna kålrötter kvar på hyllorna. Här finns till att börja med många myter och lögner om kapitalismen och ”marknaden” att börja ifrågasätta. Hur centralt planerad och odemokratisk är till exempel inte dagens kapitalism? Var förutom bland torgens fruktstånd fungerar marknadsmekanismen enligt den skolboksmodell som företrädarna alltid hänvisar till? Är det kapitalisterna eller arbetarna som skapar företagens vinster? Och om det är arbetarna som skapar vinsterna varför är det inte arbetarna som får vinsterna? Och så vidare och så vidare. Här måste en Ny Vänster inte bara adressera försvar av de rester av till exempel den allmänna offentliga välfärd som finns kvar utan vara offensiv och adressera och mobilisera för att ta tillbaka de resurser och den makt över ekonomin som kapitalisterna, den globala överklassen, stulit och ge tillbaka till vanligt folk. Inte något helt självklart hur det ska göras då ett annat nytt samhälle innebär obruten mark vilket en Ny Vänster måste vara öppen med istället för att falla tillbaka på gamla floskler om hur det varit tidigare i historien vilket bara öppnar upp för liberalers och högerextremisters tjat om att ”vänstern vill ha det som i Sovjet eller Nordkorea”. Samtidigt är det helt avgörande att det inte görs med ord som signalerar eller adresserar att ett annat samhälle bara är en utopi i en sagovärld utan att ett annat nytt samhälle är något i allra högsta grad konkret möjligt här och nu. Och inte minst Nödvändigt. Den viktiga retoriska frågan att ställa måste vara – Vad är alternativet till ett alternativ till kapitalismen?
ennyvanster.com 