En ”fråga” med olika historiska rötter som på 70-talet började drivas av såväl en miljövänster som miljökonservativa och miljöliberaler som bildade en ganska brokig samling rent idéologiskt men som förenades i vissa sakfrågor till exempel motståndet mot kärnkraft under kärnkraftsomröstningen 1980. En miljörörelse som bland annat mynnade ut i bildandet av Miljöpartiet som då började prata om en ”grön” ideologi. En i grunden liberal ideologi utan någon adresserad vertikal klassdimension annat än med en stark betoning på rättvisa även i ett globalt perspektiv. En ”grön” liberalism med rättviseambitioner som i slutet av 1980-talet blev en del av en bredare ”vänster”liberalism. En ”grön” liberalism och en bredare ”vänster”liberalism som försökt adressera och skapa narrativ kring miljöfrågorna som enskilda sakfrågor utan att de satts i något sammanhang annat än som en allmän tillväxtkritik och av vikt för ekologisk hållbarhet. En ”grön” ideologi med narrativ som i bästa fall mycket vagt men sällan på riktigt kopplat ihop klimat och miljöproblemen med klass-samhället och den globala överklassen och kapitalismen. Klimat och miljöfrågor som sällan adresserats till arbetarklassen att bry sig om utifrån något egenintresse.
Den klassmedvetna klimat och miljöförstörande globala överklassen och dess försvarare
Samtidigt har allt från högersossar, liberaler, konservativa och högerextremister/fascister under samma tidsperiod adresserat klimat och miljöfrågorna just som en klassfråga men i motsatt betydelse. Att arbetarklassen och vanligt folk tjänar på miljöförstöring, växthuseffekt och klimatkris. Att arbetarklassen har ett närmast livsavgörande egenintresse av att förstöra planeten, atmosfären, klimatet, naturen och miljön för sig själv. Att vanligt folk tjänar på massproduktion och masskonsumtion av produkter och varor med allt kortare livslängd som måste konsumeras i allt större mängder i allt snabbare takt som kräver allt större skövling av råvarutillgångar och allt större utslagning av allt fler hela ekosystem, med mera med mera. Att arbetarklassen tjänar på kärnkraft trots det enorma läckaget av radioaktivitet som pågått och ständigt pågår sen teknikens införande. Och inte minst att vanligt folk och arbetarklassen tjänat och tjänar på användandet av fossila bränslen oavsett om det handlar om att bygga en av världens största motorvägstunnlar, den så kallade Förbifarten i Stockholm, bryta mer kol världen över, öppna upp nya oljefält i Arktis eller något annat. Eller att arbetarklassen kommer tjäna på den nya klimat och miljö-politiska religionen – ”den gröna revolutionen” – Elektrifieringen. Samtidigt som just ekvationen för hur de enorma mängderna el som krävs ska kunna produceras på ett klimat och miljövänligt sätt redan idag inte går att få ihop. Med andra ord en total intellektuell härdsmälta på alla plan förklädd i klimat och miljöreligiösa ”gröna” floskler för att upprätthålla något slags sken av att man fortfarande har någon form av kontroll över den akuta och skenande klimat och miljökrisen.
Konkurrensens och splittringens logik – Sverige och världen
I linje med detta har allt från högersossar, liberaler, konservativa till högerextremister/fascister som med allt annat alltid hävdat att arbetarklassen och vanligt folk har något att tjäna på att konkurrera med varandra även när det gäller vårt klimat och vår miljö. Precis som de multinationella bolagen fått stater och folk att konkurrera med varandra genom att betala så låga löner som möjligt har de fått stater och folk att konkurrera med varandra genom att ha så dåligt klimat och miljöskydd som möjligt. Något som inte bara gäller i länder långt bort i världen med köpta militärdiktaturer som ser till att storbolagen kan skövla regnskog, olja, mineraler och andra råvaror ostört utan även i ett land som Sverige där allt från högersossar till högerextremister ser klimat och miljöskydd som ett problem för att den globala överklassen ska ”vilja investera” i landet.
I gruvlandet Sverige heter råvarukolonin Norrland/Saepmi som i över ett århundrade dammsugits på naturresurser. Det Norrland/Saepmi som efter 100 år av industrikapitalism med tvångsförflyttningar, expropriation och bygder lagda under vatten nu står med enorma naturvärden i turistindustri och samiskt kultur och näringsliv förstörda av vattenkraft och gruvdrift. Dels genom statliga bolag som LKAB där vinsterna åtminstone gått tillbaka till staten. Dels privata ”svenska” bolag som Boliden som dumpade giftavfall i Chile på 1980-talet och nu planerar för ett nytt gigantiskt dagbrott, Sveriges största gruva, som kommer dränka en hel dalgång i Laver i Norrbotten. Och inte minst på senare år utländska riskkapitalister som jagar vinster i ett laglöst land. En råvarukoloni där staten inte bara skänkt bort skattemiljarder i form av infrastruktur – transportmöjligheter, hamnar, kommunal service med mera – och information om var mineralerna finns åt kapitalisterna och deras gruvbolag utan också en stat som skänker bort mineralerna med en ”mineralavgift” på endast en halv promille. En råvarukoloni där staten låtit både svenska och utländska kapitalister och deras gruvbolag plocka ut miljardvinster för att efter 20-30 år slå igen, inte sällan genom att se till att bolagen går i konkurs efter att vinsterna säkrats på konton i skatteparadis. Det enda som blir kvar är enorma dagbrott fulla med giftigt slam som läcker ut i älvarna där det kostar hundratals miljoner att sanera det mest akuta. Sammantaget tar kapitalisterna de enorma vinsterna medan vanliga skattetalare får stå för de enorma kostnader som blir kvar när den globala överklassen sen sticker, och många norrländska kommuner står idag på gränsen till ekonomisk kollaps. Det skulle inte behöva vara så här men det är så här konkurrensen och splittringen fungerar där de styrande i Sverige anser att frånvaron av gruvskatt ger konkurrensfördelar mot andra gruvländer som till exempel Australien som har en gruvskatt på 30 % eller Norge och Finland där kommunerna tar ut en procentsats på de vinster företagen gör. Något som illustrerar den konkurrensens och splittringens logik som råder där länder och folk konkurrerar med lägsta och billigaste miljöskydd som en faktor bland andra ”konkurrensfördelar”. Där de styrande i ett land som Sverige hjälper den globala överklassen, riskkapitalisterna och de multinationella gruvbolagen att sätta press på miljö och vanligt folk inte bara i Sverige utan även i andra länder. Precis som i många andra delar av världen hänvisas det också i Sverige till att gruvorna skapar arbetstillfällen. Ett direkt felaktigt resonemang då det i själva verket slår ut fler arbeten än det ger både på kort sikt i ekologiskt hållbara näringar som till exempel turistindustri och rennäring samt en enorm mängd arbetstillfällen – ja hela ekonomin – på längre sikt. En logik som gäller världen runt för alla råvarubranscher oavsett om det handlar om mineraler, kol, gas, olja, skog, jordbruk, djurhållning, livsmedel, fiske med mera. Eller för den delen alla branscher som drivs av kortsiktiga vinstintressen det vill säga idag i stort sett alla branscher som klädindustri, förädlingsindustri, tillverkningsindustri eller ihopsättningsfabriker för elektronik med mera. Och om de multinationella bolagen får någon miljöopinion mot sig i jakten på råvaror och/eller billig arbetskraft som löneslavar i de miljöförstörande fabrikerna så finns det precis som i alla andra ”frågor” som de multinationella bolagen har intresse av en rad andra medel att utöva påtryckningar med för att få som de vill. Allt från lobbying, politisk påverkan, tullar, sanktioner och andra ekonomiska påtryckningsmedel till i många delar av världen manipulerade ”val”, mutade eller helt köpta regeringar, poliser, miliser och militärer som med hot om våld, avrättningar, etnisk rensning, folkfördrivning, terror eller folkmord sår splittring mellan vanligt folk och ser till att en press nedåt på miljön och dess försvarare, sociala rättigheter, företagsskatter och vanligt folks ekonomi hela tiden sker. En press nedåt, ett race mot botten, som påverkar alla länder på planeten och hela den globala arbetarklassen. På så sätt är klimat och miljöfrågan aldrig en separat enskild fråga. På så sätt är ett slag mot en del av den globala arbetarklassen ett slag mot hela den globala arbetarklassen.
Ideologi och klass
Sammantaget så har högersossarna, liberalerna, de konservativa och högerextremisterna/fascisterna i ”miljö och klimatfrågan” precis som i alla andra frågor ställt arbetarklassen och vanligt folk mot varandra och/eller använt arbetarklassen som slagträ mot miljö, klimat, natur och hushållning med ändliga resurser med mera för att vända upp och ned på klasskonflikten, för att säkerställa överklassens makt och för att upprätthålla och utveckla kapitalismen. Och som överklassens försvarare har man alltid framställt det som och verkat för att det ska vara en omöjlighet för arbetarklassen och vanligt folk att klara av att jobba, försörja sig, bygga bostäder, få energi, kläder på kroppen, mat på bordet, tandkräm att borsta tänderna med, med mera med mera utan att det finns en överklass som tjänar på det och som förstör planeten som vi känner den.
Och så där har världen snurrat på. Inte minst de senaste 35 åren. Absurt nog medan miljöförstöringen och klimatkrisen accelererat till orkanstyrka, i bokstavlig mening. Det är som att den ”gröna” ideologin precis som ”vänster”liberalismen i stort aldrig fått grepp om miljöfrågorna. Frågor som istället bara kommit flygande i allt snabbare takt utan att det har funnits någon eller något narrativ som kanaliserat, adresserat och mobiliserat den breda arbetarklassens självklara egenintresse av att stoppa förstörelsen. Istället en ”grön” ideologi och en ”vänster”liberalism där klimat och miljöfrågorna i stort sett endast flyter omkring som enskilda sakfrågor på en antingen hög internationell nivå för ”experter”, för ”dom däruppe” att hantera eller annars endast som en individuell fråga om konsumtionsval för de individer som har intresse/orkar/har tid/pengar att bry sig medan stora delar av den breda arbetarklassen har fortsatt att vara helt ointresserad av eller direkt fientligt inställd till livet på planeten som samma arbetarklass är helt beroende av.
Det är som att de där storbolagen och den globala överklass som äger dem och den kapitalism de skapat, driver och utvecklar inte existerar. Som om klimat och miljöförstöringen skett och sker i ett vakuum. Och här står vi nu 2026 med en en klimat och miljöförstöring som redan innebär den sjätte massutrotningen av djur och växter och en klimatkris som inte bara hotar utan i allra högsta grad redan påverkar mänskligheten och vårt liv som vi känner det. En koldioxidnivå och temperatur som stiger i rekordfart, allt mer återkommande och allt värre extremväder och naturkatastrofer jorden runt, smältande poler, hela länder – till att börja med önationer i Stilla havet – på väg att dränkas av stigande havsnivå, varmare och mer försurade världshav än någonsin, före detta skogar som kalhuggs till oigenkännlighet – inte minst i Sverige – och/eller bränns ned, som i Amazonas, allt större och värre markförstörelse och ökenutbredning, smältande tundra med allt större metanutsläpp, smältande glaciärer som måste finnas där för att kyla ned och förse miljarder människor med dricksvatten, uttorkade floder med mera med mera. För att sen reducera det till endast en ”miljö och klimat – fråga”.
Att göra ”klimat och miljöfrågan” till världens viktigaste Ekonomiska fråga nr 1
Lösningen heter att skapa ett narrativ kring och börja problemformulera just detta. Att skapa ett narrativ kring och börja problemformulera klimat och miljöförstöringen som den internationella klassfråga det är. Vilka som tjänar på den och vilka som förlorar på den? Och inte minst vad ”klimat och miljöfrågan” egentligen handlar om – det vill säga vår Ekonomi. Att det är vårt klimat, vår luft, våra hav, vår atmosfär, vår natur, våra skogar, vårt vatten, och våra djur som är de resurser som vi, den globala arbetarklassen lever av – för nej man kan fortfarande inte äta pengar. Ja, att skapa ett narrativ kring och problemformulera vad ordet Ekonomi egentligen betyder, det vill säga: ” Hushållning med knappa resurser ”. Och att det är hushållningen med dessa planetens knappa resurser som är den globala arbetarklassens ekonomi. Det vill säga det måste bli ett slut på att prata om klimat och miljöfrågan som just enbart en ”klimat och miljöfråga”, en mystifierad enfråga utan sammanhang. Istället måste klimat och miljöfrågan sättas i sitt verkliga sammanhang. Istället måste den höjas upp till den för vanligt folk världen över absolut viktigaste Ekonomiska fråga nummer 1 den är. Istället måste vanligt folks och den breda arbetarklassens krassa materiella egenintresse av att hushålla med planetens resurser adresseras. Det är dags att omkoda hela det miljö och klimatpolitiska narrativet. Och det är dags för – en minst sagt mycket hårdare retorik som står i proportion till att det är just världens viktigaste ekonomiska fråga nummer 1 vi pratar om. Rent politiskt retoriskt ska det helt enkelt år 2026 inte längre vara möjligt för allt från självgoda högersossar till självgoda liberaler och högerextremister/fascister att angripa de som värnar miljö och klimat med gammal retorik från förra århundradet om att ”de är omoderna, känslosamma, utopiska, miljöflummare etc” som ”inte förstår något om ekonomi” och så vidare. Det är nu dags att helt vända upp och ned på denna idiotargumentation en gång för alla och istället med full kraft gå på de som försvarar den globala överklassens miljöförstöring som de dagens verkliga verklighetsförnekande haverister och känslostyrda och vetenskapsförnekande klimat och miljöflummare de är. Det är dags att med full kraft gå på de som försvarar och vill bygga ut den globala överklassens gamla fossildrivna 1900-tals samhälle som de orealistiska och omoderna bakåtsträvare de är. Det är dags att angripa de som förespråkar den globala överklassens ”gröna” och ”rena” elektrifiering av allt och alla som de skitiga förespråkare för ett nytt brunt gruvhelvete de är. Det är dags att med full kraft gå på de som förstör vår planet och dess atmosfär och dess försvarare som de samhällets parasiter, gratisätare och hot mot oss alla, skattebetalarna och vanligt folks ekonomi de är. Det är dags för en Ny Vänster att skapa ett narrativ som med full kraft angriper de som försvarar den globala överklassens klimat och miljöförstöring som det hot mot hela den globala arbetarklassens ekonomi de är.
ennyvanster.com 