Utifrån denna nya utgångspunkt – detta nya paradigm – denna nya politiska kartbild – detta nya grundläggande narrativ – denna nya grundläggande problemformulering:
För sammanhållning Mot splittring – Mot den multipolära fascismen och The Big Other – Mot den globala överklassen
så kan en Ny Vänster sen börja ta över fråga efter fråga:
Rasism, sexism homofobi med mera
När det gäller främlingsfientlighet och/eller ren rasism så blir narrativet då ett helt annat än att prata om rasism som en separat enfråga tagen ur sitt sammanhang. Här blir istället frågan om man väljer att så splittring till stöd för överklassen eller väljer att hålla ihop mot samma överklass. Skillnaden att ställa upp frågan med klassperspektivet helt integrerat är att frågan leder bort från det polariserade skyttegravskrig där en sida måste förlora för att den andra ska vinna. Frågan kan nu istället adresseras till att gälla allas egenintresse. Att alla – förutom den globala överklassen – har något att vinna på att hålla ihop. Det kan så vara att inhemska ”vita” arbetare måste ge upp privilegier och en överordnad maktordning. Men det handlar då inte om att förlora något. Möjligtvis om att ta ett steg tillbaka i det lilla korta perspektivet för att kunna ta två steg framåt och vinna i det stora långa. Och inte att göra det för att vara ”god” eller för att alla måste älska varandra utan för att vi är tvingade till att hålla ihop om vi ska ha någon möjlighet att ta strid mot den globala överklassen.
Narrativet kan skapas och adresseringen kan göras på samma sätt för flera frågor som sexism och sexualitet. Att till exempel sätta mäns våld mot kvinnor i ett klassperspektiv öppnar upp för en helt annan dynamik för förändring. Som i fallet med rasism adresseras då inte bara ett egenintresse för kvinnor utan för hela arbetarklassen – även män – vilket ger ett incitament för män att faktiskt ge upp makt och privilegier för att tillsammans med kvinnor som jämlikar hålla ihop mot överklassen. Sammantaget får vi en problemformulering och adressering som istället för att fokusera på det som skiljer oss åt fokuserar på det som förenar oss och vad vi tjänar på att hålla ihop. Att vi alla i den breda arbetarklassen har en gemensam fiende i den globala överklassen och att vi alla förlorar på rasism, sexism och andra splittrande maktstrukturer. Istället för att enbart konstatera redan uppenbara fakta med förtryckande maktstrukturer så får vi nu istället ett narrativ – en problemformulering – som adresserar incitament för överordnade grupper att ge upp makt och privilegier. Ett narrativ – en problemformulering – för att kunna mobilisera hela den breda arbetarklassen – för Sammanhållning – mot den globala överklassen.
Invandring och migration
Den moderna högerextremismens huvudfråga. En fråga där narrativet brukar handla om två olika geografiska nivåer.
Den internationella nivån
Dels som den internationella fråga det per definition är inom till exempel EU. Ett EU som i grunden är skapat av och för den europeiska/globala överklassen uppbackat av dess intresse och lobby-organisationer till exempel Svenskt Näringsliv och Timbro och de liberala partierna inklusive högersossarna. Medan de försökt få EU att framstå som att det är skapat för vanligt folk har det i grunden aldrig handlat om något annat än att säkerställa den fria rörligheten för den europeiska/globala överklassen, för de multinationella bolagen och den serviceklass(den övre medelklassen) de har under sig. Och medan den ”inre” kontrollen av vanligt folk har blivit till ett övervakningssamhälle så är kontrollen av kapital, finansmarknader och de multinationella bolagen nästan obefintlig. Likadant mot världen utanför EU. Stängsel och murar mot vanligt folk som flyr och migrerar för sina liv medan röda mattan rullats ut för multinationella storbolag och den globala överklassen. Men stängsel och murar som också öppnas upp vid de tillfällen då den europeiska och globala överklassen har behov av att fylla på med billig arbetskraft. Arbetskraft vars poäng är att den alltid är här på en nåder under villkorade livsvillkor. En arbetskraft som tvingas ta villkorade ”enkla jobb” till mycket låga löner för att som tack endast få del av en villkorad begränsad del av välfärden. En arbetskraft som tvingas till att stå med krökt rygg och mössan i hand och vara tacksam samtidigt som man bara tjänar precis så mycket att man överlever socialt och ekonomiskt inlåsta i de fattigaste arbetarklassområdena inom EU. Samtidigt som detta på ett direkt plan ger högre vinster åt överklassen så är poängen att det även pressar ned lönenivåerna på ett generellt plan för alla – på hela arbetsmarknaden – då det alltid finns folk i arbetslöshet och misär som är desperata efter jobb. Det är detta – att sänka de totala lönekostnaderna för hela den breda arbetarklassen – som är huvudsyftet med den blåbruna invandringspolitiken. På den överstatliga EU-nivån finns också en socialliberal humanistisk ibland så kallad ”vänster” som förespråkar en generös flyktingpolitik. EU-politiker, hjälporganisationer, biståndsorganisationer med mera som inte har några lösningar på grundproblemen, utan mest blir en bekräftelse på att de högerextrema har rätt när de adresserar denna ”vänster” som en ”elit” som står mot de högerextrema och ”folket” i den folkliga debatten.
Den nationella nivån
En stor, bred och folklig debatt om invandring men som sällan eller aldrig sätter Sverige i sitt internationella sammanhang. Som sagt så har liberaler och högersossar dubbla agendor. Internationalism när man pratar med sina överklasskompisar och nationalism när man pratar till vanligt folk. En liberal nationalism som öppnat upp för SD:s högerextrema nationalism att ta över frågan helt. Som motvikt till de högerextrema på denna inomstatliga Sverigenivå har det socialliberala humanistiska perspektivet ibland fått genomslag och tillfälligt gått framåt med hjälp av asylrättsorganisationer och institutioner som till exempel svenska kyrkan och ibland ”vänster”-rörelser som Refugees Welcome-rörelsen som gjorde ett enormt jobb med den flyktingvåg som kom 2015 eller ” #inte i mitt namn ” 2020. En ”vänster” som i stort sett bara använt och använder en nationell kartbild i sitt narrativ och sin adressering som man kopplar ihop med debatten om ”rasism/antirasism” för att sen säga att man vill öppna gränserna. Ofta med en diffus adressering av hur eventuella konkreta problem ska lösas oavsett om det handlar om akuta bostadsproblem eller integrationsproblem. Likaså har ”rasism”-etiketten – oavsett om den varit sann eller inte – som ofta klistrats på många som hyst minsta oro för eventuella problem gjort att folk drivits i händerna på just de organiserade rasisterna. Det är därför ingen slump att SD ser så självsäkra och belåtna ut så fort de blir anklagade för att vara ”rasister” när de adresserar denna oro. De vet att de är de enda som möter upp dessa väljare där de befinner sig. I kombination med ökade flyktingströmmar, ökad invandring och ökade konkreta problem med just till exempel bostäder och integration så har dynamiken alltid verkat till högerextremisternas fördel. Sammantaget har det gjort det väldigt lätt för de högerextrema att adressera denna ”vänster” som ”naiva verklighetsförnekare” som kopplas ihop med en ”antirasistisk” liberal elit. Lägg till de som av helt andra orsaker, eller i kombination med helt andra orsaker, inte minst ekonomiska på skalan folk – elit tröttnat på liberalismen i kombination med en ”vänster” som håller handen med denna liberalism eller framstår som det – så har du i korthet förklaringen till högerextremismens och SD:s framgång. Så långt, med denna inomsvenska – ja, nationalistiska – horisontella problemformulering och adressering av frågan, skulle man till och med kunna hävda att det finns en viss logik i högerextrema ”globaliseringskritikers” resonemang att det är den liberala och ”globaliseringsvänliga” eliten som tjänar på invandring och migration och att vanligt folk förlorar på den. På så sätt har SD kunnat befästa sin position som underdog och logiken ser likadan ut världen över. Talande i sammanhanget är att högerextremismens framgångar i olika länder inte har någon direkt koppling till den faktiska invandringen utan vad det i första hand handlar om är ”debatten om” invandringen. Till exempel har länder som Finland, Polen, Ungern och Tjeckien som knappt har någon invandring alls ändå stora högerextrema partier. Och tvärtom, Sydeuropa med många invandrare och migranter men som tills nyligen haft relativt små högerextrema partier och rörelser.
Att ta över invandringsfrågan – Ett nytt narrativ från vänster
Lösningen för att ta över invandringsfrågan är med hjälp av det internationella klass-perspektivet. Fokus måste till att börja med skifta från liberala mediers mycket infantila, tjatiga, avpolitiserade och farliga narrativ som bara konstaterar flyktingkriser, invandring och migration – till ett narrativ om vad som skapar flyktingkriser, invandring och migration. Fokus måste skifta från de som flyr, invandrar och migrerar till varför de gör det. I grunden den kapitalism, den imperialism och världsordning som med hjälp av den extremt orättvisa råvaruutvinningen, den extremt orättvisa arbetsdelningen, den extremt orättvisa handeln, de extremt orättvisa och antidemokratiska handelsavtalen, den extremt orättvisa vapenförsäljningen, den extremt orättvisa miljöförstöringen med mera är orsak till livshotande fattigdom, svält och till de krig och proxykrig mellan olika överklassintressen som tvingar folk på flykt. Det är detta hela frågan om flyktingar, invandring och migration måste komma att handla om. Det är orsakerna till att folk flyr och migrerar från början som måste börja diskuteras och ifrågasättas. På så sätt kan en Ny Vänster också skapa ett narrativ kring och adressera en tydlig rättvisemoralisk dimension som kopplar ihop det globala med det nationella och lokala. Till de människor i Sverige som bara vill ta frukterna av den globala kapitalismen utan att betala tillbaka minsta lilla när de globala konsekvenserna kommer och, bokstavligen, knackar på dörren för att få tillbaka något litet av det som stulits från dem. Inte minst de svenska representanterna av den globala överklassen från till exempel Danderyd och Vellinge som trots sina enorma rikedomar aldrig eller mycket sällan ställer upp med till exempel bostäder eller något annat för att ta emot folk. Samtidigt som många av Sveriges fattigaste arbetarkommuner som till exempel Södertälje tagit emot fler än många hela länder. Dessa överklasskommuner och den överklass de representerar måste nu adresseras som de rättvisemoraliska ynkryggar de är och tvingas till att ställa upp med bostäder, pengar och resurser.
Hur mycket överklass har vi råd med?
När det gäller frågan om ”vad invandringen kostar” så måste en Ny Vänster till att börja med skapa ett narrativ som ifrågasätter denna problemformulering och uppdelning av den globala arbetarklassen från början. I annat fall skulle man lika gärna kunna ställa sig frågan ”vad kostar arbetarklassen”? Utifrån en sådan utgångspunkt kan en Ny Vänster synliggöra hur högerextremisterna och de blåbruna sår splittringen mellan olika delar av arbetarklassen genom att försöka klä den i nationalekonomiska termer samtidigt som de osynliggör vad den globala överklassen kostar. Ja, motfrågan som måste ställas direkt är – hur mycket överklass och överklassförsvarare har vi egentligen råd med? Och när det gäller exakt vilka konton pengar ska tas ifrån för att bekosta bostäder, uppehälle med mera för den del av arbetarklassen som flyr eller migrerar från de av den globala överklassen skapade helvetena på jorden så är det rimliga och logiska svaret förstås just de som orsakat problemen från början. Det vill säga den globala överklassen och de osmakligt superrika representanterna för denna klass. I till exempel Danderyd, Örgryte och Vellinge. De som äger de storbolagen. De superrika. Pengar finns – i ett enormt överflöd hos de som har stulit dem från början från de människor som flyr. Det är också med en sådan internationellt adresserad klasskonflikt en Ny Vänster kan adressera en rättvisemoralisk dimension för hur många människor på flykt eller som migrerar som Sverige kan och bör ta emot i exakta tal.
En ny Internationell Vänster
En Ny internationell Vänster som också ser och adresserar att de som invandrat och invandrar tar den internationella klasskonflikten och dess konfliktlinjer över nationsgränser och världsdelar rakt in i det svenska samhället. Till exempel till den integrationspolitiska debatten. Till exempel att de jobb med skämtlöner som överklassens försvarare vill att ”invandrarna” ska tvingas ta i Sverige inte är något annat än en förlängning på det globala löneracet mot noll. Och att de liberala och högerextrema arbetare som tycker att det ”är bättre att invandrarna har ett jobb än inget alls” eller att ”dom inte ska ha mer” med sådana uttalanden i sin förlängning även pressar ned sina egna och alla andras löner. En Ny internationell Vänster som också ser invandring och migration som något att ta tillvara på för sig själv, som en ny Internationell rörelse. En Ny internationell Vänster som adresserar att de som har invandrat har en extra viktig roll att fylla som potentiella direktlänkar till andra länder och andra delar av världen för att bygga upp nya internationella nätverk, nya allianser, nya organisationer, nya kontaktytor, nya informationskällor, nya medier med mera.
Sammantaget en Ny Vänster med ett nytt grundläggande narrativ som ställer splittring och konflikt och i slutändan krig och barbari mellan vanligt folk – mot sammanhållning och opposition mot den globala överklassen. Såväl på ett internationellt globalt plan mellan vanligt folk i olika länder som på ett lokalt plan mellan vanligt folk på, i och mellan våra bostadsområden, våra förorter/orter, våra städer och våra arbetsplatser.
Segregation – integration – lag och ordningsfrågor
Det blåbruna narrativet
Utifrån sitt narrativ och sin problemformulering om invandring och migration har SD, de högerextrema och fascisterna med framgång försökt länka så många andra frågor som möjligt. Inte minst frågan om boendesegregation med allt större och akuta ekonomiska och sociala problem, antisocial kriminalitet – kriminella gäng, mord, skjutningar, sprängningar med mera. En fråga som självklart är en extremt viktig fråga men där SD lyckats göra den till Sveriges viktigaste ”valfråga” nummer 1 utifrån sitt eget narrativ. En valfråga där SD, de högerextrema och fascisterna utnyttjar etniska, kulturella och religiösa skillnader och barriärer som finns inom arbetarklassen och mellan olika arbetarklassområden för att misstänkliggöra och ställa människor mot varandra. En valfråga där de hela tiden startar och underblåser splittringens dynamik. Till sin hjälp har de under lång tid haft konservativa och liberaler, inklusive högersossar, som i brist på egen politik och/eller i jakt på den högerextrema ”folkliga” vinden underifrån också försökt göra frågan till sin genom att mer eller mindre kopiera SD:s narrativ och problemformulering.
Inte minst har de haft hjälp av liberala medier som i stort sett bara förmedlat två olika men samverkande perspektiv. I ena änden en typ av exotifiering av vissa förorter med floskler om ”folkliv” och ”billig frukt på torgen”. En retorik som varit mycket tacksam för SD och deras propaganda att bemöta i takt med att mord, skjutningar, brinnande bilar, drogförsäljning, kvinnoförtryck med mera ökat eller upplevs ha ökat. Vilket i sin tur gjort att denna exotifierande bild bara blivit en bekräftelse på hur ”naiva och verklighetsfrånvända” SD:s motståndare är. I andra änden en typ av journalistik och media med tillhörande ”debatt”-program som vill framstå som ”radikal” genom att kompensera för sina kollegors ”positiva” bild och som därför istället ständigt agerar plattform och megafon åt SD:s narrativ. Inte minst på SVT inklusive de politiskt tyngsta programmen som Aktuellt och Agenda. Och mitt i allt detta det vidriga våld som slås upp på löpsedlar för att sälja och generera klick i en svartvit mediedramaturgi. Till det etablerade liberalers och högerextremisters allt aggressivare retorik om till exempel militär på gator och torg. Till det polisens nationella kartläggning av dessa ”utanförskaps”- områden så skapas sammantaget en bild av ett fiendeland som inte är en del av Sverige. Samtidigt som SD fortsätter att tjata om att invandring och integration är något ”man inte får prata om i det här landet” så är det nu i stort sett det enda som liberala medier, journalister, politiker och opinionsbildare med flera just pratar om. I detta landskap växte det inför valet 2022 fram en blåbrun övre medelklasselit av politiker, ledarskribenter, opinionsbildare, journalister, ”ekonomer”, akademiker, kulturarbetare med flera som tyckte de var ”radikala sanningssägare” för att de ”vågade” säga samma sak som SD redan sagt i 30 års tid. En blåbrun övre medelklasselit som från sina egna elitpositioner motsägelsefullt och absurt nog anklagat och anklagar ”eliten” och ”medierna” för att ha ”mörkat problemen med invandringen”. En blåbrun övre medelklasselit som precis som SD förstår att adressera endast en liten utvald del av samhällets vertikala dimensionen. En övre medelklasselit som dagligen pumpar ut en ständigt återkommande tankefigur – ett narrativ – ett litet urklipp av klassdimensionen, där ”vanligt folk/verklighetens folk” och så vidare – här i betydelsen invandringsfientliga, ”sunda och förnuftiga realister” – ställs mot en ”verklighetsfrånvänd, naiv godhetsknarkande, invandrarkramande elit”. Det är denna tankefigur, detta narrativ, denna problemformulering som är själva kärnan i den högerextrema och den blåbruna ideologin och retoriken. En tankefigur och ett narrativ där man tar ett litet urklipp av dimensionen folk – elit/klassdimensionen som är sann vilket har gjort och gör denna tankefigur så trovärdig för många. Speciellt som denna tankefigur, detta narrativ, aldrig egentligen utmanats utan tvärtom bara bekräftats, inte minst av ”vänstern”, utifrån ett mycket märkligt, ologiskt, räddhågset, ostrategiskt och otaktiskt synsätt att allt som SD pratar om ska ”vänstern” inte prata om för att det är ”rasistiskt”. På så sätt har man från ”vänster”håll” redan lämnat walkover utan att man ens varit på banan. På så sätt har fråga efter fråga lämnats helt fria åt de högerextrema att problemformulera och skapa sina egna narrativ kring. Resultatet är förutom att en femtedel av Sveriges befolkning röstade på SD 2022 att de idag helt äger den politiska debatten, narrativet och problemformuleringsprivilegiet.
Att ta över segregation – integration – lag och ordningsfrågor
Anfall är oftast bästa försvar och en Ny Vänster kan och bör självklart ge sig på även dessa frågor med full styrka. Och med ett nytt grundläggande narrativ och en ny grundläggande problemformulering så får vi även i dessa frågor ett verktyg för att ta över debatten till vår egen planhalva. För det är också i detta segregations och integrationspolitiska landskap som det finns en elefant i rummet. En elefant i rummet som heter klass-samhället.
Sammantaget måste en Ny Vänster synliggöra och avslöja vilka SD och de blåbruna försvarar – de som tjänar på vår splittring – överklassen – den globala överklassen. En Ny Vänster måste i alla lägen vrida och vända på det horisontella perspektivet och koppla ihop det med det vertikala perspektivet. Att slå fast att de förorter som de högerextrema, i samklang med liberalerna, utmålar som ”utanförskapsområden”, ”ghetton” eller ”nogo zoner” inte är något annat än fattiga Arbetarklassorter. Och att de som misstänkliggör, ljuger om och dömer dessa områden och de arbetare som bor där ska angripas och hängas ut som de fiender till hela den breda arbetarklassen de är. Och att de sociala problem, till exempel antisocial kriminalitet, som finns i stort är kopplade till just fattigdom och klass-samhället. Att stora delar av vårt samhälle och våra bostadsområden nu behandlas som ett skämt samtidigt som en stenrik global överklass frossar i ett extremt överflöd ofta bara en kort resa därifrån. Och att pengar och resurser nu måste tas tillbaka från denna överklass. Från miljardärerna och skattesmitarna – i Sverige representerade i kommuner och bostadsområden som till exempel Danderyd, Örgryte och Vellinge. Att vi får frågan att skifta från ”hur vi ska ha råd med bidrag till de som inte arbetar” i Rinkeby till hur vi ska ha råd med de som lever på avdrag och andras arbete i Danderyd? Att vi får frågan att skifta från problemen med ”ghettofieringen” av Angered till problemen med ghettofieringen av Örgryte. Att vi får frågan att skifta från hur vi ska ”integrera” Rosengård till hur vi ska integrera Vellinge? När både högerextremister och liberaler vill skärma av dessa arbetarklassorter och göra dem till fiendeland så måste en Ny Vänster sätta dem i sitt större sammanhang. När högerextremister och liberaler vill etnifiera och rasifiera problemen så måste en Ny Vänster klassifiera problemen.
På ett akut lokalt plan är det återkommande problemet oftast bristen på pengar och resurser. Pengar och resurser som en Ny Vänster måste kunna svara på varifrån de ska tas då det är en fråga som ofta ställs mot till exempel pengar och resurser till ”svenska pensionärer”. Med ett närvarande klassperspektiv kan en Ny Vänster utan att behöva neka pengar till pensionärer och utan att behöva krysta till det och väja för att det faktiskt finns stora och verkliga problem, kostnader och individuellt ansvar – agitera för att vi till exempel tar av de skattepengar som nu går till riskkapitalbolag i vården och de skattepengar som stenrika miljardärer och storbolag nu undanhåller i skatteparadis. Eller att vi inför en bankskatt. Att vi konkret tar pengar från de osmakligt rika och istället satsar dem på rejäla upprustningar av sveriges fattigaste arbetarklassområden – på samhällsservice och välfärd – socialtjänst – fritidsgårdar – idrottsföreningar och idrottsanläggningar – vård – omsorg – skola – gratis lokaler till icke kommersiella verksamheter – lokaler med överkomliga hyror till småföretagare, små affärsidkare, kafé och krogliv – portvakter – föreningsliv – sociala center – träfflokaler – kultur och kulturliv – bibliotek – musik och klubblokaler – folkliv – torghandel – kollektivtrafik – miljöfrågor med mera.Här måste kommuner och regioner tvingas till att inse att allt detta inklusive de som gör jobbet inom dessa områden tillhör samhällets grund, samhällets fundament och bas, och måste behandlas och avlönas som det. Inte som nu – som ett skämt.
Ett genuint folkliv – sammanhållning och trygghet
En Ny Vänster måste naturligtvis också på alla sätt uppmuntra och bejaka det genuina sociala folkliv som skapar sammanhållning. Det genuina sociala folkliv som skapar ett tryggt samhälle. Ett genuint socialt folkliv för alla oavsett var man bor även på kvällar och nätter och även under vinterhalvåret, oavsett om det handlar om föreningsliv, kultur, kaféer, restauranger, pubar, konsertlokaler eller nattklubbar eller vilka andra sociala mötesplatser som helst. Det genuint sociala folkliv som skapar konkret fysisk trygghet och håller ihop samhället bättre än alla integrationsplaner, ”ungdoms”satsningar, ”nattvandrare”, övervakningskameror, väktare och poliser som helst. Och ja, en Ny Vänster måste också göra upp med den förmyndarkultur som inte minst den breda vänstern i många fall stått för när det gäller lagar, regler och tillstånd för många av dessa verksamheter som krävs i det här landet när det gäller till exempel tillstånd för alkoholservering och öppettider. Inte minst de klasslagar de fungerar som idag där man som rik och och/eller boende på rätt ställe inte har några problem att roa sig som en vuxen människa medan man som fattig och/eller boende på fel ställe möts av en förmyndarkultur som betraktar vuxna människor som barn. Inte konstigt att vi då speciellt på kvällar och nätter har många antisociala stendöda och just därför otrygga arbetarklass – orter – bostadsområden – förortstorg och centrumanläggningar med mera befolkade av endast de ungdomar som vågar sig dit – kriminella eller inte – och väktare, poliser och övervakningskameror. Likadant när det gäller ljudnivåer i våra städer och musik, kultur och klubbliv. Varför ses till exempel inte billiga ljudisolerade musik, kultur, konsert och klubb-lokaler som något självklart att planera för när det byggs nytt? Det är dags för en Ny Vänster att istället uppmuntra och bejaka ett samhälle där vanligt folk kan och tillåts umgås och ha det trevligt och roa sig som vuxna fullvärdiga medborgare. Det är också ett sätt att utifrån det grundläggande narrativet och den grundläggande problemformuleringen – splittring kontra sammanhållning – föra in ytterligare en vinkel. Ett kreativt, konkret och positivt narrativ som kan fungera mobiliserande både här och nu och som positiv samhällsvision på sikt. Ett narrativ som med rätta också gör upp med den förmyndar och tråkighetskultur som vänstern historiskt har stått för. Det är dags för en Ny Roligare Vänster! För ett roligare, tryggare och mer levande samhälle för Alla!
Religion – ”kultur” – traditioner – jämställdhet – hedersförtryck med mera
Med de historiska kopplingar SD har till 1930-talets nazism var det judarna som de från början utmålade som fiender. Men som de anpassningsbara fascister och högerextremister de har varit i kombination med den ökade invandringen från muslimska länder på 1980 och 90-talet så övergick SD ganska snart till att utmåla Islam och muslimer som det stora problemet. Efter 11/9 – 2001 fick de som alla andra islamofober vägen krattad för sig av kristna högerextremister och liberaler i USA och runtom i världen och av den islamofoba våg som sköljde över världen. Samtidigt som sagt en ”vänster” som i den inverterade rasismens och kulturrelativismens namn rasifierat, etnifierat och förminskat alla människor som flytt och migrerat hit till en hudfärg, en ”kultur” eller till ”invandrare” och per definition ”goda” oavsett vilka politiska och/eller religiösa värderingar de haft. Oavsett om de haft extremkonservativa, extrempatriarkala, högerextrema och i vissa fall rent fascistiska värderingar och företrätt eller varit del av sådana politiska och/eller religiösa krafter i sina hemländer. Politiska och/eller religiösa krafter som i sina hemländer varit svurna motståndare till allt vad Vänster heter men som när de kommit till Sverige i egenskap av hudfärg, ”kultur” eller ”invandrare” blivit försvarade av just ”vänstern”. Något som gjort att den islamofobi som SD och andra högerextremister uttalat inte heller mött något motstånd värt namnet utan tvärtom har SD bisarrt nog med trovärdighet kunnat kleta djupt konservativa religiösa föreställningar gällande till exempel könsroller och jämställdhet på ”vänstern” samtidigt som de själva kunnat framstå som jämställdhetens fanbärare. Ett idéologiskt och politiskt ”vänster”haveri som uppstått ur ett kulturrelativistiskt träsk av tolkningar av religion, ”kultur” och traditioner som en Ny Vänster naturligtvis måste göra upp med och istället gå tillbaka till sina rötter av allmän religionskritik och kritik av alla former av konservativa och patriarkala värderingar, ”kulturer” och traditioner. Och som vanligt måste Vänstern vara övertydlig och glasklar för att bli trovärdig. Till exempel i frågan om hedersvåld och kvinnoförtryck där dessa i grunden högerextrema värderingar, idéer och handlingar självklart måste ifrågasättas och kritiseras oavsett i vilket politiskt, religiöst eller ”kulturellt” namn det sker. Oavsett om det sker i kristendomens eller islams namn. Eller i hinduismens, eller i buddhismens eller i någon annan religions namn för den delen. Det är först då som en Ny Vänster med trovärdighet kan skapa ett eget narrativ, en egen problemformulering och adressering av dessa frågor. Det vill säga adressera allt som splittrar människor från varandra, inklusive religioner, ”kulturer” och traditioner som något som hjälper den globala överklassen att härska och söndra.
Kriminaliteten – kriminella gäng – skjutningar med mera
Det blåbruna narrativet
Vad mycket av den politiska debatten om segregation, integration och lag och ordning – frågor kokar ner till handlar om samhällets ansvar kontra individens ansvar. Vilket också gällt och gäller själva kriminaliteten. Där liberalerna inklusive högersossarna sagt och säger att kriminalitet inte handlar om klass utan om individer samtidigt som det i verkligheten och/eller vad människor uppfattar som verklighet faktiskt är mycket mer kriminalitet i vissa städer, i vissa förorter och i vissa bostadsområden. Resultatet är att liberalerna och högersossarna stått och står med en förklaring som inte är trovärdig och som allt färre köper. Längst ut till höger har under samma tid SD och andra högerextremister/fascister jobbat på med dessa lag och ordning frågor som hävstång i 35 års tid nu för sitt grundläggande narrativ att göra ”invandrarna” till syndabockar. Och i takt med att liberalerna och högersossarna inte vill prata klass eller om de gör det samtidigt signalerar att de inte ens själva tror på sin analys så är det bara vägen högerut mot SD:s förklaringsmodell och politiska ”lösning” som finns kvar. Och om liberalerna och högersossarna inte på ett eller annat sätt kopierar SD:s problemformulering rakt av så tvingas de ändå hela tiden till att prata om den vilket i sin tur signalerar ännu mindre trovärdighet. Resultatet är att SD:s problemformulering som gör kriminalitet till en fråga om ”kultur”, religion, etnicitet och/eller ”ras” är den enda återstående. Och ännu har inget riktigt politiskt svar från Vänster kommit. Ingen riktig ideologi, ingen riktig problemformulering, inget riktigt narrativ, ingen riktig adressering. Det närmsta vänstern kommit en problemformulering från Vänster är att hävda att kriminalitet är ett ”socialt” problem som kräver ”sociala” lösningar. Något som i grunden är helt korrekt men vad är ett ”socialt” problem och vad är ”sociala” lösningar? Ett begrepp som inte är helt glasklart för de flesta och speciellt som det nästan aldrig konkretiseras lätt uppfattas som snömos från folk som själva aldrig drabbas utan har råd att sitta på avstånd och kommentera saken. Något som endast blir ännu en bekräftelse på den bild SD och de högerextrema/fascisterna ger av vänstern. Ja, vi vet hur det brukar låta om ”södermalmsbor” och så vidare. Det andra problemet med denna adressering är att det i slutändan närmar sig en vulgärtolkning av klass-samhället där människors individuella val, ansvar och skuld med mera helt reduceras till att bara bli en fråga om klass. Ett synsätt som så klart inte stämmer utan bara tar död på vänsterns trovärdighet och blir djupt provocerande. Ett synsätt som liberaler och högerextremister försöker klistra på vänstern de få tillfällen klassperspektivet ändå kommer på tal. I detta träsk måste en Ny Vänster nu sortera upp på studs.
En kriminalpolitisk grund – från Vänster
Som kriminalpolitisk grund behöver en Ny Vänster förstås ändå ett narrativ och en problemformulering som Tydligt adresserar klass-samhället som just grunden till problemet. Att det i grunden är klass-samhället som måste ”lösas” och att symptombekämpning i bästa fall hjälpligt och kortsiktigt löser symptomen men inte mer. Ett narrativ och en problemformulering som adresserar att kriminalitet alltid drabbat och drabbar vanligt folk och arbetarklassen värst. Inte minst Sveriges fattigaste arbetarklassförorter som nästan hela den politiska diskussionen idag handlar om. Ett narrativ och en problemformulering som redan här kan vända på hela diskussionen och adressera att klass-samhället i sig bör kunna betraktas som något kriminellt. Att det idag är de som utvecklar, försvarar och tjänar på klass-samhället som är de kriminella. Att det är de högersossar, liberaler och högerextremister/fascister som med förslagen om ”enkla” ännu sämre betalda jobb i kombination med snack om ”föräldraansvar” för de som redan nu tvingas städa 14 timmar om dagen 7 dagar i veckan som är de verkliga brottslingarna. Att det är de som sitter i toppen av pyramiden, miljardärerna och skattesmitarna och den globala överklassen som är de stora brottslingarna. Medan vanligt folk och arbetarklassen i bred bemärkelse slåss med varandra, inte sällan bokstavligt, om brödsmulorna som ramlar ner. En global överklass som tjänar på den splittring kriminaliteten orsakar mellan vanligt folk. Som gör att det inte heller är någon slump att överklassen på många håll i världen också är djupt inblandad i den organiserade brottsligheten. Eller helt enkelt är den organiserade brottsligheten. Ett narrativ och en problemformulering från Vänster som adresserar att vad som anses vara kriminellt och vilka som anses vara kriminella inte är något av naturen givet. Där överklassen genom historien och runtom i världen har kallat folklig organisering, opinionsbildning och folkliga resningar och revolutioner för just ”kriminella”. Eller att människors blotta existens har kriminaliserats för att de tillhört ”fel ras”, haft ”fel sexualitet” eller varit ”papperslösa” och så vidare. Härska genom att söndra går igen överallt.
Olika slags kriminalitet och rättvisemoralen
Utifrån ett sådant grundläggande narrativ, en sådan grundläggande problemformulering, om kriminaliteten kan en Ny Vänster sen adressera samhällets ansvar kontra människors egna individuella ansvar genom att synliggöra nyanserna mellan olika slags kriminalitet inom arbetarklassen kopplad till en grundläggande rättvisemoralisk dimension. En rättvisemoralisk dimension som gör skillnad på kriminalitet som enar och kriminalitet som sår splittring. En rättvisemoralisk dimension som gör skillnad på ”kriminalitet” som riktas uppåt i klass-samhället och kriminalitet som riktas åt sidan eller neråt – mot andra vanliga människor, arbetare och småföretagare i bostadsområdet till exempel. En dimension som i verkligheten inte alltid är svartvit när det gäller vad som är vad men som just därför är så viktig att adressera. En dimension som adresserar att det finns olika slags konkret kriminalitet som kräver olika slags konkreta lösningar.
Dels 1: ”Kriminalitet” som är ett direkt svar på eller självförsvar mot ett förtryckande klass-samhälle och som kan ses som sociala protestyttringar om än inte alltid i den övre medelklassens form, smak och definition av protest. Till exempel förortskravaller och upplopp riktade mot i första hand polisen som en symbol och representant för överheten och/eller självförsvar mot en trakasserande, våldsam och ibland högerextrem och rasistisk polis. Händelser och situationer där våldet inte är, eller inte i första hand, är antisocialt riktat mot andra vanliga människor och arbetare utan mot symboler och representanter för en förtryckande överhet och ett förtryckande klass-samhälle. Händelser och situationer där polisen ofta har ett egenintresse av att förvanska information för att undvika att deras agerande kan ifrågasättas ur just ett rättvisemoraliskt perspektiv. Information om vad som faktiskt har skett, bakgrund och sammanhang som istället ofta måste sökas på annat håll för att kunna bedömas och värderas. Händelser, situationer eller sociala protester där en Ny Vänster inte behöver försvara allt men där man ändå kan ha en rättvisemoralisk förståelse för vad som hänt där målsättningen måste vara att istället adressera och kanalisera ”kriminaliteten” till politisk mobilisering.
Över 2: Kriminalitet som visserligen är antisocial men som med viss förståelse och oftast ändå till viss del kan försvaras rättvisemoraliskt som av klass-samhället skapade sociala problem. Till exempel missbrukare som stjäl för att få ihop till dagens inköp av droger eller barn och ungdomar som i brist på mening och i frustration eller med sociala problem eller rena hälsoproblem står för spontan skadegörelse. Problem som visst kräver polisiära insatser men som också blir just polisiära problem i brist på till exempel vård, fritidsgårdar och socialtjänst. Kriminalitet där det visst finns ett individuellt ansvar som bör adresseras då den drabbar andra vanliga människor, boende och arbetare i bostadsområdet men då det handlar om barn, ungdomar och människor med ofta mycket svåra sociala och/eller rena hälsoproblem så måste de som försvarar och utvecklar klass-samhället tydligt adresseras för att balansera upp skuldfrågan. Samtidigt som man kommer med konkreta förslag på lösningar på problemen inklusive polis där det behövs. En adressering av problemen där en Ny Vänster även bör kunna få med sig många poliser som också ser att det är tydliga sociala problem det handlar om och att deras jobb inte ska vara att ta hand om det som övriga samhället – staten, kommuner och regioner som slaktat välfärden inte gör. De poliser som ser att deras jobb i första hand inte ska handla om att jaga barn, ungdomar och missbrukare och vara någon slags social slasktratt i ett orättfärdigt klass-samhälle.
Till 3: Kriminalitet och kriminella gäng eller andra maffialiknande strukturer – inklusive familjer och släkter – som kan vara lika mycket symptom på klass-samhället som ovanstående exempel. Men där de som drar i trådarna är vuxna som fullt medvetet odlar en mycket antisocial, aggressiv och narcissistisk kultur som med mord, våld och hot om våld på olika sätt terroriserar och sätter skräck i resten av arbetarklassen – hos andra boende, arbetare och småföretagare, affärs och restaurangägare med flera i våra bostadsområden. Inklusive blåljuspersonal på gator och torg och vårdpersonal på våra sjukhus. Kriminalitet som bränner upp vanliga arbetares bilar och egendom. Kriminalitet som dödar vanligt folk inklusive barn. Kriminalitet som profiterar på och är med och skapar andra vanliga människors missbruk och misär. Kriminalitet som utnyttjar barn och ungdomar att springa deras ärenden och drar in dem i en mycket våldsam, farlig och i många fall dödlig miljö att vistas i. Kriminalitet som drar så mycket polisresurser att det inte finns några poliser kvar till all annan allvarlig antisocial kriminalitet som drabbar vanligt folk. En kriminalitet som kapat hela den politiska debatten och politiskt lagt och ständigt lägger upp för och ger högerextremisterna och fascisterna slagläge efter slagläge i den politiska debatten. En kriminalitet med en ideologi och praktik som närmast bör betraktas som en form av fascism om än inte uttalad i politiska termer. Visst är även denna kriminalitet i grunden ett symptom på klass-samhället. Visst är det så att fattigdom, sociala problem, rasism, arbetslöshet med mera kan göra att människor inte ser något annat alternativ att försörja sig på än att gå utanför lagen. Men det är inget tvång att göra det på andra vanliga människors, arbetares och småföretagares bekostnad. Och det är inget tvång att med mord, våld och hot om våld terrorisera vanligt folk och hela arbetarklassområden och självklart finns det ett val och ett individuellt ansvar för detta som måste adresseras. Och visst finns det en rättvisemoralisk dimension där de kriminella gängen, precis som uttalade högerextremister och fascister, hjälper överklassen att så splittring som måste adresseras. Och det är en Ny Vänsters uppgift att göra detta. Det är en Ny Vänsters uppgift att adressera ett ideologiskt motstånd Även mot antisocial kriminalitet med Samma grundläggande narrativ och samma grundläggande problemformulering som för andra frågor, att vi vanligt folk, arbetarklassen i bred bemärkelse måste hålla ihop för att kunna ta strid mot överklassen.
Sammantaget måste en Ny Vänster här vara mycket bestämd, övertydlig och glasklar! Lika lite som riskkapitalister, storbolag, korrumperade politiker eller högerextrema poliser ska bestämma över våra städer/förorter/bostadsområden och centrumanläggningar – lika lite ska kriminella gäng eller andra parallella strukturer – familjer, släkter eller andra maffia och fascistliknande strukturer – med våld och hot om våld bestämma! Det är vanligt folk och ingen annan som Demokratiskt ska bestämma – punkt slut!
Precis som med uttalad fascism behövs även ett rent fysiskt motstånd där det självklart är bra om de boende tillsammans kan sätta press på och markera mot antisocial kriminalitet och kriminella gäng eller andra liknande strukturer rent fysiskt. Till exempel genom demonstrationer eller nattvandrare. Men med tanke på de konkreta risker och det stora konkreta jobb det innebär, samt om vi vill ha kvar ett rättssamhälle, så måste polisen stå för det fysiska motståndet som det ser ut idag. Det Vänstern i nuläget kan göra är att lyfta och adressera exempel och inspiration på hur vanligt folk historiskt och runt om i världen även rent fysiskt gått till väga för att ta sig an kriminella gäng och ren maffia. Om inte annat som ett komplement till polisens roll.
Att ta över narrativet om kriminaliteten – från Vänster
Sammantaget så får en Ny Vänster med en sådan adressering av den rättvisemoraliska dimensionen av människors individuella ansvar ett redskap som kan fungera som en kriminalpolitisk kompass att navigera med för att på ett trovärdigt sätt kunna sortera, nyansera och manövrera politiskt även i denna komplexa och svåra fråga. Det är så en Ny Vänster på ett trovärdigt sätt kan skapa ett eget kriminalpolitiskt narrativ och alternativ. Det är så en Ny Vänster på ett trovärdigt sätt kan ta sig ur den högerextremismens dynamik med fascistliknande kriminalitet på den ena sidan och SD och andra högerextremister och fascister på den andra som nu råder i denna fråga. Det är så en Ny Vänster kan vrida högerextremisternas, de blåbrunas och liberalernas svartvita adressering ur händerna på dem. Det är så en Ny Vänster kan ta över narrativet och problemformuleringsprivilegiet i denna extremt viktiga men nu av SD och andra högerextremister/fascister helt inmutade fråga. En fråga som är extremt viktig att ta på största allvar i tid innan det skapas just en ren maffia med korruption och kopplingar till det samhälle som är satt att bekämpa den. Det säger sig självt att då är det redan för sent. En korruption och maffia vi i Sverige varit relativt förskonade ifrån men allt fler exempel dyker upp. Exempel från historien och andra länder som talar för sig själva och förskräcker. Mot detta kan man med fog invända att borde inte överklassens enorma summor de satsar på lobbying och opinionsbildning mot politiker och tjänstemän ihop med kompisrelationer, direktkopplingar, tjänster och gentjänster och den makt det ger ses som en form av korruption och den verkliga maffian? Svaret är självklart ja men för att kunna ta sig an maffian i det stora måste en Ny Vänster vara glasklar och trovärdig i att man även tar sig an maffian i det lilla.
den inhemska fascismen och antifascismen – polisen – nattväktarstaten – samhällskontraktet -ett narrativ från vänster
Polisen är en dubbel fråga för en Ny Vänster att handskas med. En polis och ett rättssystem som liksom militären har en historisk roll av att försvara överklassens intressen. Följaktligen har polisen historiskt och även i nutid dragit till sig en stor andel konservativa och rent högerextrema och fascistiska personer som sett Vänstern och arbetarrörelsen som fiender. Inklusive antirasister och antifascister, miljökämpar och globaliseringsmotståndare, fackliga aktivister med flera. Speciellt alla som haft eller har någon form av systemkritik från Vänster och speciellt om man manifesterat det på gatorna. I det perspektivet är det fullt logiskt att polisen de senaste 35 åren, sen den moderna högerextremismen och fascismen började växa fram i slutet av 1980-talet med SD med flera, alltid om än mer eller mindre försvarat dessa grupper. Inte minst konkret på gatorna. En polis som är betald av vanligt folk men som alltså inte skyddat och skyddar vanligt folk. En polis som istället skyddat och skyddar fascistiska demonstrationer och attackerat och attackerar antifascister. En polis som använt mycket grovt våld mot de antifascister som idkat självförsvar mot det fascistiska våldet och hoten om våld. En polis som i många fall också gjort det med den absurda hänvisningen till att antifascisterna är ”organiserade”. En polis som alltså har tillåtits och tillåts jaga, hetsa och använda mycket grovt våld mot vanligt folk för att de är mot fascism och manifesterar det tillsammans i organiserad form.
Och likaså ett rättsväsende som år efter år daltat med högerextremister och fascister medan det jagat och hetsat mot antifascister och antifascismen som rörelse. De konkreta exemplen är många och bildar ett tydligt mönster. Sammantaget en polis och ett rättssystem som systematiskt har misstänkliggjort, ljugit och utdefinierat och jagat antifascister i syfte att framställa dem som brottslingar. Vanligt folk som med risk för mord, våld, hot om våld – mot sig själva och sina familjer – med mera gjort och gör det skitjobb som andra inte vill göra. Och som förutom våld och hot om våld från fascister, polis och rättsväsende fått höra och får höra att de är ”lika goda kålsupare” eller att det är de som är ”det stora problemet”, att det är de som är ”brottslingar och kriminella”, ja i vissa fall ”terrorister”. Att fascister och högerextremister hävdar att antifascister är ”kriminella terrorister” är förstås bara logiskt ur deras synvinkel men att samma eller liknande adressering av antifascister gjorts och görs av även konservativa, liberaler och högersossar är förstås djupt provocerande men också väldigt avslöjande och misskrediterande för dem själva. Att delar av av den breda ”vänstern” pratar om antifascister och antifascismen på liknande sätt eller som ”lika goda kålsupare” är förstås ännu mer provocerande och direkt förvirrande men måste ses som ett tecken på en total brist på antifascistisk strategi och taktik. Oftast handlar det om varianter av kålsuparteorin i kombination med djup okunskap, naivitet och inte minst brist på egen konkret erfarenhet av såväl fascister som antifascism och/eller i kombination med en oförståelse för vikten av att stå rakryggad även när det börjar blåsa, inte minst i etablerade medier. Det tjatiga huvudargumentet som ständigt återkommer hos kålsuparanhängarna är att fascister bara ”yttrar” sig då de manifesterar på gator och torg. De ser inte eller vill inte se att fascismen och fascisterna förutom att ”yttra” sig alltid per definition också är konkret vandrande våld och hot om våld. De ser inte eller vill inte se att fascismen aldrig har handlat om antingen det ena eller det andra utan alltid om både och. Både om idéer(yttranden) och våld. Inte minst något fascismen själv också alltid varit öppen med. Fascismen har alltså en dubbel strategi och måste således också bemötas med en dubbel strategi.
Polisen som blåbrun politisk aktör – samhällskontraktet – nattväktarstaten – ett narrativ från Vänster
I polisens mer eller mindre högerextrema narrativ och problembild ser man också inte minst ungdomar och unga män med ”fel” hudfärg och ”fel” namn som bor i ”fel” bostadsområden som fiender. Något som undergräver det redan upplösta samhällskontraktet ytterligare och i värsta fall spär på antisocial kriminalitet. Sammantaget måste det till att börja med bli ett slut på daltandet med högerextrema poliser och hela det mer eller mindre högerextrema narrativ som stora delar av polisen tycks ha som inte längre ser alla medborgare som människor utan som gör skillnad på folk och folk. Kanske finns det till exempel skäl att ifrågasätta polisens hela så kallade ”kartläggning” av ”särskilt utsatta områden” och/eller hur dessa ”kartläggningar” har presenterats och kommunicerats utåt som kartor över fiendeland i ett krig. Och den stigmatisering, etnifiering och kriminalisering av hela arbetarklassorter det har inneburit och vilken effekt det har fått för samhällsdebatten som en form av blåbrunt politiskt agendasättande. Eller säkerhetspolisens ensidiga utpekanden av muslimska fascister som ”terrorister” medan ”vita” ”kristna” fascister och de terrordåd de genomfört och genomför – mord, sprängdåd, mordbränder med mera – sällan hanteras mer än som pojkstreck. Frågan som måste ställas är om den yrkeskår som innehar ett av samhällets viktigaste och känsligaste uppdrag – våldsmonopolet – ska tillåtas vara en blåbrun politisk aktör i Sverige 2026? Är det i så fall inte något som är djupt sjukt i samhällskroppen och som för tankarna till polisstater i 1970-talets Sydamerika.
Utifrån exempel som dessa är det lätt att börja ifrågasätta polisen som helhet. Och utifrån polisens och rättssystemets historiska roll och vems intressen de i grunden tjänar så finns det goda skäl att inte tänka på polisen som en naturlag. Något som olika delar av Vänstern diskuterat och haft olika åsikter om genom historien. Frågan som infinner sig blir hur polisen ska se ut, hur den ska jobba och vems intressen den ska tjäna? Ska polisen tillåtas hjälpa till med att så splittring mellan vanligt folk och tillåtas fortsätta att i grunden tjäna överklassens intressen och de som försvarar överklassen eller ska polisen tjäna vanligt folk och den breda arbetarklassens intressen? Grundläggande frågor som en Ny Vänster måste problemformulera och adressera relaterat till de behov av polis som finns. Sammantaget måste en Ny Vänster även adressera frågan om polisen och dess arbetssätt och funktion och vems intressen den går på ett självständigt sätt – från Vänster. Det går inte att bara köpa högersossarnas, liberalernas, högerextremisternas eller polisens egen problemformulering och adressering av sig själv och vad och vilka man anser vara kriminella problem och hur man ska jobba.
Samtidigt är det mycket viktigt att komma ihåg att det också finns många vettiga poliser med en human och i vissa fall socialistisk människosyn som mycket bättre än politikerna och makthavarna förstår och poängterar att problemen i grunden är ekonomiska och sociala. Dessa poliser måste hela den breda allmänVänstern stödja. Och om vi nu måste ha en polis som innehar våldsmonopolet och upprätthåller rättsstaten och samhällskontraktet så är det förstås en av samhällets allra mest grundläggande funktioner. Och precis som andra grundläggande samhällsfunktioner behandlas som ett skämt så tycks även polisen behandlas så. Om det handlar om styrning, styrsystem(NPM – New Public Management/jaga pinnar med mera), ledning eller om resurser och pengar eller både och kanske inte spelar någon roll. Det man utan att ha full insikt i ändå kan gissa sig till är att det inte är skickliga och professionella yrkesmän och yrkeskvinnor på gatu och golvnivå som har varit och är problemet utan som vanligt idioter i toppen av hierarkin. I kombination med underfinansiering, dåliga löner och dålig arbetsmiljö precis som i all annan offentlig verksamhet – en poliskår som gjort och gör ett allmänt ostrategiskt, otaktiskt och rent idiotiskt polisarbete. I vissa fall verkar dock förändringar till det bättre börjat ske där till exempel utredningar gällande det grova gängvåldet till exempel numera utreds tillsammans vilket verkar ha skapat betydligt högre andel uppklarade grova brott med fällande domar.
Och självklart måste polisen som alla andra grundläggande offentliga samhällsfunktioner sluta behandlas som ett skämt och i väntan på att klass-samhället och kriminaliteten som helhet förändras få ordentliga resurser. Det viktiga och det som är haken är var pengarna tas ifrån. Om pengar tas från annan välfärd så skapar det i sin tur logiskt nog bara mer sociala problem som i sin tur skapar mer kriminalitet som kräver mer polisresurser i en nedåtgående spiral där polisen får allt mer resurser men också allt mer kriminalitet att hantera där i slutändan alla samhällsproblem blir polisiära. En utveckling som hejas på av såväl högerextremister, nattväktarliberaler som högersossar utan klassperspektiv. En utveckling som i sin förlängning skapar den liberala nattväktarstaten/den högerextrema polisstaten. Exemplen runtom om i världen är många och förskräcker. Pengar och resurser till polisen kan därför inte tas från andra delar av den offentliga sektorn utan måste tas från annat håll. Här kan en Ny Vänster med ett närvarande klassperspektiv adressera att pengar istället måste tas från överklassen. Sammantaget kan en Ny Vänster med ett närvarande klass-perspektiv även i polisfrågan skapa trovärdighet för en egen adressering av polisens roll, arbetssätt och varifrån resurser till polisen måste komma ifrån. På så sätt kan en Ny Vänster även ta över narrativet och problemformuleringen av denna klassiska högerfråga. Det är rimligtvis ganska många som håller med om att polisens roll inte är att tjäna överklassen utan hela den breda arbetarklassens intressen.
Terrorismen och att slå hål på högerextremismens dynamik
Efter 11/9-2001 kom allt från fascister, högerextremister och konservativa till liberaler och högersossar att adressera terrorism som något per definition islamistiskt. USA och västvärlden fick med det en ny militär och politisk motståndare. En närmast perfekt motståndare för USA:s militärindustriella komplex och storbolag och dess ägare som hade haft dåliga tider sen kalla kriget tog slut. Nu kunde den amerikanska överklassen återigen motivera enorma överföringar av pengar från Amerikanska skattebetalare till den privata krigsindustrin. Likaså en närmast perfekt motståndare för de som hade intresse av att bygga upp ett nytt övervaknings och kontroll-samhälle av hisnande proportioner med en ny ändlöst expanderande säkerhets och övervakningsindustri. Under parollen ”kriget mot terrorismen” drog USA ut på ett militärt korståg som per definition inte såg något slut då det inte var något ”konventionellt” krig om landgränser och en tydlig främmande makt utan ett krig mot en diffus och just därför mycket godtyckligt definierad motståndare. Och antingen var man ”för” eller ”mot”. Det fanns helt enkelt inga andra alternativ. USA:s högerextrema ledning och muslimska högerextremister och fascister från mellanöstern tvingade på så sätt in hela världen i den högerextremismens agenda eller dynamik som säger att du inte kan rikta kritik mot en (högerextrem) part utan att samtidigt ta parti för en annan (högerextrem) part. Och ganska snart stod i stort sett hela västvärlden, inklusive Sverige, bakom den ena parten såväl politiskt som militärt. Ett grundläggande narrativ och en grundläggande problemformulering där konservativa och högerextrema krafter kidnappade hela den politiska samhällsdebatten och där allt från liberaler och högersossar i brist på analys – inte minst klassanalys eller opportunism – glatt var med och målade upp detta nya narrativ, denna nya problemformulering, eller världsordning, där den stora underliggande samhällskonflikten från och med nu skulle handla om religion, kultur och etnicitet. En världsbild där den ”demokratiska fredliga upplysta västvärlden” kom att stå mot den ”ickedemokratiska medeltida barbariska medeltida muslimska världen”. En världsbild som tog dynamiken kring den horisontella axeln – dynamiken mellan vanligt folk från olika länder i olika delar av världen med olika etnicitet, religion, kultur med mera – till en ny nivå. En ny nivå där högerextremismen med partier som SD fick vägen krattad för sig. En dynamik där sedan dess allt från konservativa, liberaler och högersossar samverkat med högerextremismens/fascismens framväxt. Tyvärr också med god hjälp av den internationella, inklusive den svenska, ”vänster” som inte alls förmådde hänga med i utvecklingen och inte förstod den muslimska fundamentalismen/islamismen som den högerextrema och fascistiska kraft det är. Istället fastnade i stort sett hela den breda ”vänstern” i just högerextremismens dynamik och kom att använda samma politiska axel som högerextremisterna för att i ”antirasismens” namn försvara andra djupt konservativa eller i värsta fall högerextrema krafter bara för att de var muslimer eller för att de var USA:s eller andra inhemska blåbruna krafters fiender. Som sagt den högerextremismens dynamik som i slutändan tvingar alla att välja någon form av högerextrem sida. Den högerextremismens dynamik som gör att SD efter varje nytt Islamistiskt terrordåd hos många väljare kan framstå som trovärdiga med att hävda att ”vänstern försvarar terrorismen”. Den högerextremismens dynamik som gör att en Ny Vänster måste vara övertydlig och glasklar även i denna fråga. Och som med hjälp av ett nytt grundläggande narrativ och en ny grundläggande problemformulering från Vänster kan vara just det och rycka frågan ur händerna på de fascistiska och högerextrema krafter som har tjänat och tjänar på varandras terror. Istället för att låta dessa krafter själva adressera frågan så måste en Ny Vänster nu göra det. Istället för att låta högerextremisterna och den högerextrema dynamiken kidnappa debatten och placera och positionera vänstern så måste Vänstern vara de som istället placerar och positionerar de högerextrema och fascistiska terroristerna bredvid varandra. Oavsett vilken nationell, religiös, organisatorisk, politisk eller annan flagg de går under. Oavsett om det är högerextremister och fascister som i ”islams” namn står för terrorn.
Den inhemska terrorismen
Och det är här när vi själva, en Ny Vänster, talar om vad de är som vi också kan adressera den inhemska högerextrema och fascistiska terrorn på samma sätt. Den ”vita” ”kristna” terrorismen – som sen slutet av 1980 talet mördat och dräpt uppåt 50 personer i Sverige. Lasermannen, Malexander, Mangs, A.P Lundin med flera med flera. Lägger vi till fascisten Breivik som i Norge genomförde ett av världens största och vidrigaste terrordåd som med inspiration från den till SD närstående ”sverigevänliga” nätmiljön mördade 77 personer så är vi uppe i över 100 mördade människor av den nordiska ”kristna” fasciströrelsen. Låt oss anta att det det istället varit muslimska fascister som mördat så många i Norden de senaste 35 åren och sen sökt och fått tillstånd att demonstrera på våra gator och torg med polisbeskydd. Fundera sen på vilka reaktioner det skulle innebära? Hur skulle staten, polisen, politiker, medier med mera då reagera? Och jämför med hur det sett ut när dessa inhemska ”vita” ”kristna” terrorister stått för terrorn och vi inser att dessa har stått och står under beskydd. Inte minst från den av högersossar, liberaler, konservativa och numera även högerextremt styrda staten, polisen, politiker, medier, opinionsbildare med flera som sen slutet av 1980-talet fram till idag varit medlöpare till denna terror. Till exempel alla de demonstrationer dessa terrorister tillåtits hålla på våra gator och torg under extremt polisbeskydd finansierat av oss vanligt folk själva samtidigt som de obehindrat kunnat utöva direkt våld eller hota om våld mot just oss i stort sett utan påföljd. Eller alla ”vita” ”kristna” terrorister som i princip obehindrat kunnat terrorisera Almedalsveckan och dess deltagare år efter år. Allt med den ständiga hänvisningen till rätten att ”yttra” sig. Vad dessa medlöpare osynliggör eller inte bryr sig om är att fascismen per definition är både ”yttringar” och våld och/eller hot om våld. Inte ens när terroristerna/fascisterna själva skryter om sin våldsanvändning trillar polletten ner. Att de har en dubbel strategi där idéerna/”yttringarna” är en del, och ”kampen om gatan” och det offentliga och politiska rummet en annan del. Och i dagens samhälle inte minst det digitala offentliga rummet. Istället kommer dessa medlöpare ändå år efter år undan med att om och om igen hävda att det bara handlar om ”yttringar och idéer”. Hånet mot alla som dödats, deras anhöriga och alla andra som utsatts och utsätts för olika grader av våld och hot om våld från dessa terrorister kan inte bli större. Oavsett om detta medlöperi handlar om rädsla, okunskap, feghet, extrem naivitet eller att man håller med terroristerna så måste medlöperiet adresseras och ansvariga ställas till svars.
Att klumpa ihop muslimska och kristna fascister – fascismens funktion
Sammantaget, genom att klumpa ihop alla olika grupper av fascister och högerextremister med varandra inklusive de fascister och högerextremister de själva säger att de är i konflikt med så använder vi deras eget vapen mot dem. Vi skapar en politisk spegel som tydliggör vilka de egentligen är. Det är därför inhemska högerextremister och fascister blir vansinniga, osäkra och tappar fotfästet när de blir jämförda med islamistiska högerextremister och fascister. Det är också därför de blir vansinniga när vanligt folk spontant håller ihop eller propagerar för sammanhållning. För att vara övertydlig – att vanligt folk ska få upp ögonen för vad som förenar ”svenska” ”kristna” högerextremister och fascister med de ”utländska” ”muslimska” högerextremister och fascister de säger sig vara emot. Det är först då – när vi ställer upp dem bredvid varandra och talar om vad som förenar dem – som vi kan adressera vilken funktion i det internationella klass-samhället de har. Att de sår splittring mellan vanligt folk och, medvetet eller inte, hjälper den globala överklassen att härska och söndra.
Krigen, terrorismen och den globala överklassen
I den tid av krig och terror vi nu lever i måste en Ny Vänster självklart kunna ta över även dessa av högern, högerextremismen och fascismen traditionellt inmutade frågor. För att göra det måste perspektivet zoomas ut. Det är först då som de bakomliggande orsakerna blir synliga och vi kan adressera det mönster som ständigt återkommer bakom all världens krig och terror. Mönstret av Ekonomiska intressen som drar i trådarna. Vad dessa ekonomiska intressen slagits och slåss om är råvaror, marknader att sälja på, billig arbetskraft och den ekonomiska rikedom och i sin tur makt dessa innebär. Det är detta allt går tillbaka till – då som nu. Råvarorna har varit och är mineraler, kol, gas, skog, jordbruksmark, fiskevatten, sötvatten och alla andra naturresurser som tänkas kan. Sen början av 1900-talet har oljan varit råvaran nr 1 men då opinionen mot detta fossilhelvete till slut inte gått att stå emot står vi nu inför ett skifte, om inte annat för att blidka och avleda denna opinion, med den nya ”gröna” religion som kallas elektrifiering. Vilket i praktiken innebär att vi förutom de bibliska mängder olja och andra fossila bränslen vi tagit och fortfarande fortsätter att ta upp från jorden nu också ska ta upp bibliska mängder metaller. Vi är alltså på väg att förutom kampen om det svartbruna fossilhelvetet också skapa en kamp om det svartbruna gruvhelvetet. Till detta kommer att den nya religionen elektrifiering redan skapat och skapar bibliska mängder Information – information om den globala arbetarklassen – kanske den i dag viktigaste råvaran av alla – att slåss om i ekonomiskt och politiskt syfte(se nästa stycke). Oavsett vad som är nummer 1, 2 eller 3 och så vidare så är det kampen om dessa råvaror som skapar dagens och kommer skapa framtidens terror och krig. Och oavsett råvara och teknik finns bakom de imperialistiska intressena alltid kapitalister/oligarker/fascistiska partimedlemmar av kött och blod och multinationella bolag som drar i trådarna. Det är här amerikanska kapitalister som Musk, Bezos, Zuckerberg, bröderna Koch, familjen Mercer med flera och deras feodala jättebolag drar i trådarna bakom Trump. Och i Ryssland oligarker som Potanin, Mikhelson, Timtjenko, Usmanov och deras feodala jättebolag bakom Putin. Och i Kina jinping själv och den fascistiska överklassledningen i det så kallade ”kommunist”partiet som drar i trådarna bakom feodala kinesiska jättebolag som Alibaba, Huawei och SAIC Motor. Kinesiska partitoppar, ryska oligarker och amerikanska kapitalister som också drar i trådarna bakom hela den nya multipolära internationella fascismen och imperialismen med stöd till en mängd andra fascistledare världen runt i Asien, Afrika, Mellanöstern, Sydamerika och även Europa som agerar som lydstater till dessa tre imperier mot att de får en del av kakan. Och i Europa och övriga världen där fortfarande liberala demokratier finns kvar, andra mäktiga kapitalister som drar i trådarna om än inte för imperialistiska krig så för en världsordning där storbolagens makt hela tiden ökar. I Sverige kapitalister som Wallenberg, Persson, Johnson, Lundin, Ek med flera med flera.
Världens äldsta härskarteknik
Och då som nu har den övergripande härskartekniken från denna, den globala överklassens sida, alltid varit att härska genom att söndra. Om än något som i ena änden av skalan mest handlat och handlar om att underblåsa splittrande liberal konkurrens mellan vanligt folk. Över att underblåsa aggressiv splittrande nationalism, rasism, religion och högerextremism. Till att i slutändan underblåsa ren fascism och terror och krig. Inte minst om det finns risk för folkliga uppror eller revolutioner. Som till exempel i dagens Sudan som för några år sen upplevde ett folkligt uppror som avsatte den gamla korrumperade diktatorn. Där sen den reguljära militären gick in och tog över ”på folkets sida”. Där en vän till den militära ledaren sen skapar en annan milis som sen börjar ”kriga mot” den reguljära armen. Ja det är så det heter i alla fall samtidigt som i stort sett alla offer är civila offer. Ja, vad som är vad i konflikter som dessa är självklart inte helt lätt att veta men frågan som nästan aldrig ställs men som måste ställas är om det verkligen är ett ”krig mot varandra” som dessa väpnade grupper utkämpar? Speciellt när den ryska fascistiska och imperialistiska staten genom sin afrikanska terrormilis Africa Corps stödjer båda sidor i denna ”konflikt”. Vad är det då som säger att dessa ”parter” tillsammans med den ryska fascistiska och imperialistiska staten inte gjort upp med varandra och att ”kriget” bara är en teater där det verkliga syftet med ”kriget” är att föra ett krig mot folket. Ja, om det inte är så, varför slaktar man då folket? Den som hävdar att det är på det sätt som krigsherrarna vill att det ska framstå är svaret skyldigt på denna fråga. Precis som det visat sig att Israel var med och finansierade och stöttade uppbyggnaden av Hamas i syfte att splittra och stoppa en verklig folklig Palestinsk mobilisering. Vad det handlar om och vad alla nu måste förstå är att poängen med dessa ”krig” är själva splittringen. Att det handlar om av den multipolära internationella fascismen(putin, trump, jinping, netanyahu och deras allierade), de feodala storbolagen och den globala överklassen iscensatta ”krig” mellan ”olika sidor/olika parter/olika miliser” där det egentliga målet är att krossa civilbefolkningen. Och om inte det räckt och räcker med att underblåsa andra att göra jobbet – så kallade proxys – då som nu genom att själv skapa och mobilisera denna splittring, dessa krig och denna terror. I första hand i de länder som fungerat och fungerar som råvarukolonier men på senare år även inom de västerländska demokratierna. Idag också direkt genom de flyktingkatastrofer och den migration man själv är med och skapar. Det är här det fanns en logik för till exempel Putin att vara med och slakta människor i Syrien för 10 år sen och idag göra samma sak i Sudan tillsammans för att medvetet skapa stora flyktingströmmar i Europa och samtidigt understödja den europeiska högerextremismen och fascismen som sår splittringen i de länder dit flyktingarna flyr. Så nej kolonialismen och imperialismen har inte upphört, bara bytt skepnad och strategi. Men i samhällsdebatten används sällan orden och om så görs så nästan alltid som något som hör till historien. Istället fortsätter högersossar, liberaler, konservativa och högerextremister och inte minst etablerad media med sin horisontella historieskrivning där konflikter, krig och terror nästan alltid sägs handla om etnicitet och/eller religion. Ta vilket Aktuellt eller Agenda inslag som helst på SVT eller nyhetsinslag i andra medier. Aldrig/sällan att det finns några Ekonomiska intressen inblandade i bakgrunden. Aldrig/sällan att det finns några råvarutillgångar i dessa områden. Aldrig/sällan att det finns några multinationella storbolag som betalar arméer, miliser och terrorgrupper för att komma åt dessa råvarutillgångar. Aldrig/sällan att det finns något klass-samhälle lokalt och än mindre globalt som har med saken att göra. Aldrig/sällan någon som tjänar på kriget, terrorn och våldet. Istället ständigt detta osynliggörande av de multinationella storbolagen och den globala överklass som äger dem och deras ekonomiska och imperialistiska intressen. På så sätt fortsätter den globala överklassen att härska medan vanligt folk är fullt upptagna med att döda varandra. Så länge en Ny Internationell Vänster inte skapar ett narrativ kring och problemformulerar och adresserar just det.
Global massövervakning – allt och allas uppkoppling – ”säkra städer” – the Big Other – information den nya oljan – den multipolära internationella fascismen – en ny världsordning
1999 kom filmen The Matrix om en miljö och klimatdöd planet där människorna blivit en ständigt uppkopplad råvara åt maskinerna och/eller de som kontrollerar maskinerna. Något som nu, om än inte på exakt samma sätt, håller på att bli verklighet.
USA och Väst
I USA och i väst kom 11/9 – 2001 och ”kriget mot terrorn” att bli en ny perfekt motståndare för USA:s militära och säkerhetsindustriella komplex med enorma pengar att tjäna och med enorm makt att hämta efter att kalla kriget tog slut. Från en värld med i första hand avgränsad och reglerad övervakning i militärt och polisiärt syfte med i bästa fall någon form av öppenhet och demokratisk insyn mot en avgränsad del av befolkningen med en viss begränsning i tid och rum till massövervakning av allt och alla hela tiden utan demokratisk insyn, kontroll och styrning. Tiden kring millennieskiftet var också en tid då techbolagen i Silicon Valley och städer som Stockholm omhuldades som liberala, goda, globala frälsare i en liberal sagovärld av lycklig, skön, mångfaldsbejakande, knasig och skojig företagskultur med platt organisation och skojiga och knasiga lokaler med smarta, skojiga och knasiga chefer där ”alla ville jobba”. Samtidigt utvecklades dessa bolag dock till något helt annat där de med maskinernas hjälp istället kunde göras betydligt mer lönsamma genom hemlig insamling av information om användarna. Affärsidéer som förvandlade techbolagen till övervakningsbolag.
I Kina skedde en liknande utveckling och om det från början var användarna som sökte på och använde Google, Facebook/Instagram/Meta, Tiktok, Baidu, Bing, Yahoo!, We Chat eller Yandex så blev det istället bolagen som började söka på användarna.
Kina
Ett Kina som sen kommit att gå om väst i tävlingen om att skapa det totala övervakningssamhället med råge. Med kameror och sensorer precis överallt kopplade till superdatorer med biometriska ansiktsigenkänningsprogram. Ett av AI nu drivet totalt övervakningssamhälle som observerar och registrerar Allt varje enskild individ gör jämt hela tiden. Ett system som är kopplat till ett digitalt och socialt poängsystem som i realtid sätter betyg på varje enskild individ baserat på det ständigt observerade beteendet. Ett system som ger det så kallade ”kommunist”partiet möjlighet att ständigt och jämt, alltid och överallt, dela ut straff och belöningar. Ett vapen mot folket men som samtidigt med hjälp av appar som Tiktok upprättar en dimridå, en idé, eller en hel ideologi, om systemet som något ”frivilligt” och ”gott”. En ”snäll” och ”barnanpassad” total diktatur. En med lullull klädd sagovärld med påhittad ”frihet” och total beteendekontroll av 1,4 miljarder invånare. Eller en Matrix om vi pratar filmspråk. Den region i Kina där övervakningen gått längst är i Xinjiang där den kinesiska staten gjort en helt region till ett högsäkerhetsfängelse där miljoner Uigurer används som försöksråttor för att sälja övervakningssystem till andra fasciststater runtom i världen inte minst i Afrika. Med målsättningen att bli världens dominerande stormakt och med hjälp av villkorade lån bland annat för dessa övervakningssystem så kopplar man sen upp dessa hela länder mot sitt eget övervakningssystemen där dess invånare då inte bara kontrolleras av den egna staten utan även av den kinesiska staten. Så att den kinesiska staten sen ostört ska kunna råna dessa länder och och dess folk på deras råvaruresurser. Både i form av materiella råvaror som mineraler, olja, skog, fisk med mera men inte minst på ”råvaran” information – All information – om dess invånare. På ett liknande sätt säljer Kina genom företaget Huawei in ett helt koncept av så kallade ”Säkra städer” runtom i världen, inte minst i Afrika. I korthet den typ av städer Kina själva bygger med av AI driven total övervakning med ansiktsigenkänningsprogram, kameror och sensorer precis överallt. I Europa har i första hand Serbien blivit den brygga den kinesiska staten behöver för att expandera och sälja in övervakningssystemet och sig själva med Belgrad som ”säker” uppvisningsstad.
Information som råvara – beteendeprediktion/modifiering – The Big Other
Med övervakningskapitalismens och övervakningsdiktaturens uppkoppling av hela jordens befolkning till nätet, hittills i första hand via våra telefoner men redan nu också med framväxten av ”sakernas internet” och om storbolagen får som de vill snart också med ”kropparnas internet” har vi nu fått ett globalt massövervakningssamhälle som George Orwell inte ens kunde drömma om.
En övervakningskapitalism och/eller övervakningsdiktatur där nu All information om Allt är själva råvaran och där All information har ett värde. Information i bibliska mängder som tidigare ej kunnat lagras och processas men som med dagens datorkraft kan omvandlas till ett ofattbart mäktigt vapen för de som har kunskapen om och kontrollerar vapnet.Inklusive All information om våra kroppar och våra allra innersta tankar och känslor för att göra förutsägelser – beteendeprediktion – om och/eller påverka och styra vårt beteende – beteendemodifikation. Alltså en övervakningskapitalism och/eller en övervakningsdiktatur som inte bara övervakar utan med hjälp av både öppna och hemliga individanpassade signaler i nätmiljön verkar åt det andra hållet för att påverka och styra beteenden som gynnar uppdragsgivaren – den globala överklassen eller delar av den globala överklassen – och dess intressen. Till exempel för att styra politiska narrativ och opinioner på såväl lokal som global nivå.
Den amerikanska författaren och journalisten Shoshana Zuboff pratar i sin bok – kanske vår tids viktigaste – Övervakningskapitalismen(2019) om en helt ny typ av totalitär makt som hon kallar Instrumentarism. Hon gör jämförelsen med hur det är att ha en handske på sig på handen som hela tiden krymper och pressar ut allt mer av luft/syre och det vi fram till nu kallat egen fri vilja så att den sitter allt tightare och tightare om vår hand. En helt ny typ av totalitär makt som är baserad på maskinerna och de allt färre men större globala nätverk av maskiner som växer fram samt det lilla prästerskap som är de enda som har kunskapen om hur maskinerna fungerar – samt deras uppdragsgivare inom den globala överklassen. En helt ny typ av totalitär makt hon kallar The Big Other.
Information den nya oljan – den multipolära internationella fascismen – en ny världsordning
Det är inte minst om detta som kampen om världsordningen nu handlar. En värld där högerextrema och fascistiska krafter, statliga övervakningsorgan, feodala jättebolag och global överklass nu flyter ihop till en modern multipolär internationell fascism. Där Trump, Putin, Jinping, Netanyahu och deras uppdragsgivare och försvarare – nu bedriver en kombination av militära, ekonomiska, sociala, politiska, mediala och hybrida krig mot de liberala stater och de demokratiska och folkliga intressen som fortfarande finns kvar i Europa/EU och runtom i världen. En modern internationell fascism som krigar mot demokrati och världens folk där råvaran nr 1 inte längre är olja utan information och vapnet inte längre är kärnvapen utan AI, nya superdatorer, 6 G och massövervakning, beteendekontroll och beteendestyrning. En ny kamp om världsordningen där AI-forskarna och datavetarna är motsvarigheten till 1930 talets fysiker som utvecklade atombomben.
Nationalismen som redskap i det globala klasskriget
Exakt vilka globala överklassintressen som samarbetar eller konkurrerar och/eller krigar med varandra för stunden inom denna moderna multipolära internationella fascism, är inte alltid något som redovisas öppet. Vilket till exempel Trumps tidigare hemliga kontakter med Putin är ett exempel på. Intressen där den globala överklassen tjänar på att hemlighålla sina samarbeten just för att det globala klass-samhället inte ska synliggöras. Om du som fascist och feodalt storbolag/överklass i Ryssland i kampen om världsherravälde kommer fram till att du har mer att tjäna på att hålla ihop med kinesiska och amerikanska fascister, storbolag och dess överklass – och vill starta eller redan driver ett globalt klasskrig – så är det självklart inget som du vill att folket/folken ska få reda på. För då kommer ju folken förstå att de blir lurade och har gemensamma intressen i att istället hålla ihop mot dig. Istället vill du förstås att teatern fortsätter och att det fortsatt framstår som att du i första hand bryr dig om ”din egen nation” och ”ditt eget folk”. Det vill säga du och dina fascistkompisar i Kina och USA kommer i hemlighet fram till att ni utåt sett visar upp en bild där ni alla står på respektive folks sida, att ni har olika intressen och att ni tar kampen mot de liberala dekadenta demokratier som fortfarande finns kvar, inte minst inom EU. Ja, i första hand angriper du och dina fascist, bolags och överklasskompisar naturligtvis det lilla av verklig folklig demokrati som ännu finns kvar, i till exempel Europa och Ukraina. Skulle inte det räcka så kan det vara så att ni själva får spela upp någon form av ”konflikt och maktkamp” samtidigt som det kan vara riskabelt då det kan underblåsa en allmän antifascism som kan slå tillbaka mot dig själv. Ett annat beprövat alternativ är då förstås att hitta ”inre fiender” som ”terrorister”, ”utländska agenter”, ”invandrare”, ”antifa”, ”destabiliserande element”, ”mångkultur” ”homosexuella” och så vidare.
Ja, prioritet nr 1 för den globala överklassen är alltid att med nationalismens hjälp upprätthålla myten om att de tjänar respektive folks och länders intressen och att vanligt folk alltid tjänar på att sluta upp bakom respektive nationell överklass och att konkurrera och kriga med varandra. Att med nationalismens hjälp så splittring. Att härska genom att söndra.
En teknisk och social revolution från ovan – som förändrar allt – utan debatt
Sverige
En övervaknings, kontroll och styrnings – revolution från ovan som även i Sverige kommer påverka och förändra allt och alla men som håller på att genomföras i stort sett helt utan debatt. Och om det ändå uppstår någon liten debatt så med korrumperade medier och ”tech-journalister” som i stället för kritisk granskning gör reklam för och agerar politisk stödtrupp åt de bolag de är satta att granska. Inte minst hjälper de till med att skapa det Matrix och dumnaivliberala narrativet att alla så kallade ”framsteg”, nya produkter och tjänster inom detta fält per definition är bra och kommer göra våra liv bättre och lyckligare.
Eller så agerar de plattform åt och stödjer det andra stora narrativet i den offentliga debatten som hävdar att massövervakning numera är något oumbärligt för brotts och terror bekämpning.
Ett narrativ som vi i Sverige i slutet av 00-talet hade en viss debatt om. Om statlig övervakning och ”FRA-lagar” med mera. En debatt om masslagring av tele och nätdata som övervakningspolitikerna vann. Idag går samma narrativ igen med övervakningspolitiker från i stort sett alla partier som med hänvisning till ”gängen, terroristerna och pedofilerna” driver på för att upprätta det totala övervakningssamhället a la Kina. Med övervakning av all elektronisk kommunikation och med sensorer och kameror överallt kopplade till kropps och ansiktsigenkänningsprogram
Det vill säga EU:s överstatliga polismyndighet ska kunna se och höra vad alla i hela EU säger och skriver överallt hela tiden. Och troligtvis också i sin förlängning var alla befinner sig i realtid. ”Har man inget att dölja så är övervakningen inget problem” lyder mantrat. – Ja men då sätter vi väl in kameror i allas hem och trycker in chip i alla spädbarn som föds vill man invända. Men där brukar gränsen för vad som anses ok gå – nu idag – men troligtvis inte imorgon. Något som speglar den ständigt pågående och smygande förskjutningen inom detta område som just därför måste problemformuleras och adresseras politiskt.
Ett nytt politiskt narrativ från Vänster – mot the Big Other
Sammantaget är övervakningsbolagens och staternas övervakning, kontroll, beteendeprediktion och beteendestyrning hisnande maktredskap. För att utöva ekonomiska och politiska påtryckningar. För att så splittring. För att sprida fake-news. För att skapa och styra opinioner. För riktad individanpassad propaganda. För riktad individanpassad reklam som genererar enorma vinster som i sin tur kan köpa än mer makt. För att användas i direkt cyberkrigföring. För att lokalisera och oskadliggöra oppositionella. För att om nödvändigt släcka ner hela länder. Med mera med mera. Ja, absurt nog samtidigt som hela detta område håller på att helt ta över människors liv bokstavligt talat ändå inpå och till och med inuti våra kroppar så passerar ”debatten” förbi som enskilda sakfrågor utan något sammanhang för en allt mindre skara som orkar/har möjlighet/tid/resurser att bry sig. Frågor som aldrig eller sällan länkas ihop till något sammanhang och än mindre med någon adressering av någon klassdimension.
En helt ny värld och världsordning som vi sen 20 år tillbaka redan gått in i med stormsteg där en ny Vänster nu måste zooma ut för att kunna synliggöra och adressera det globala klassperspektivet. Det globala klassperspektiv som utgör den grund på vilken olika aspekter av hela detta jätteområde kan adresseras för att därigenom skapa incitament för den breda arbetarklassen att ta ställning för sina egna intressen. Det ska helt enkelt inte längre kunna vara möjligt för överklassen och dess försvarare att fortsätta stå och hävda att överklassens övervakning av arbetarklassen är för arbetarklassens bästa. Här handlar det om att vända upp och ner på floskler och idiotargument och skapa ett nytt narrativ, en ny retorik som handlar mindre om en för många uppenbarligen oviktig integritet i sig och mer om Tydliga klasskonflikter. Varför kamera och ljud-övervakas befolkningen i just Rinkeby, Angered och Rosengård och inte i Danderyd, Örgryte och Vellinge? Är det verkligen kameror och sensorer som skapar säkerhet och trygghet? Har inte klass-samhället något med detta att göra? Är det inte klass-samhället vi ska ändra på i så fall? Vill vi leva i ett sådant samhälle? Var Sverige en otrygg plats när vi inte hade övervakningskameror och övervakningssensorer? Är Storbritanien som är ett av världens kameratätaste länder ett land med få brott? Handlar inte de så kallade säkerhetsföretagens opinionsbildning med hemmagjorda ”undersökningar” om ”vad folk vill ha” och nyord som ”säkerhetskamera” och ”trygghetskamera” bara om att de vill öka sin försäljning? Och tidigare i historien kallade vi dessa övervaknings och kontroll – samhällen polisstater – vad ska vi nu kalla våra samhällen och våra stater? Och så vidare.
Sammantaget måste det bli ett slut på det kuvade och underdåniga idiotargumentet ”om man inte har något att dölja så spelar det ingen roll om man blir övervakad”. Det måste bli ett slut på arbetarklassens underdåniga och positiva inställning till att bli övervakad, kontrollerad, beteendepredikterad och beteendemodifierad.
Sammantaget måste en Ny Vänster skapa ett narrativ kring, problemformulera och adressera Vilka som Tjänar på en sådan ny övervakning – kontroll och styrningsmakt – med Shoshana Zuboffs ord The Big Other – och Vilka som Förlorar? Vilka som tjänar och förlorar på en sådan ny värld och en sådan ny världsordning? Och precis som med klimatkollapsen går utvecklingen mycket fort och det är mycket bråttom.
Elektrifieringen – ett nytt internet – the Big Other – 6 G – AI – robotisering – gensaxen – kvantdatorer – ett nytt Politiskt narrativ från Vänster
Den elektroniska övervakningen är en del av den större elektrifiering och uppkoppling av allt fler människor och saker som kontrolleras, övervakas och styrs av allt färre. Eller inom en nära framtid en elektrifiering och uppkoppling av allt och alla drivet av 6 G där globala överklassintressen i några få länder – USA, Kina, Ryssland, Israel och deras allierade, med hjälp av den moderna multipolära internationella fascismen, försöker muta in, ta över och/eller kontrollera internet för sina egna intressen. Som del i skapandet av the Big Other. En utveckling där en Ny Vänster förutom att adressera övervakningen, styrningen och centraliseringen av nätet måste analysera, problemformulera och adressera ny vetenskap rent allmänt. Den ”vetenskap” som idag i många fall sker i slutna labb eller i slutna forskarmiljöer på olika sätt kontrollerade och/eller finansierade eller ägda av stora bolag och den globala överklassen för sina egna intressen men som utåt presenteras som neutral vetenskap i det allmännas bästa. Till exempel inom medicin, ”lifescience”, genteknik, bioteknik, nanoteknik, materialutveckling, biokemi med mera. Till exempel utvecklingen av den gensax som sen några år tillbaka nu gjort det möjligt att klippa och klistra i livet självt och skapa nya former av liv. Det som för bara några år sen kallades att leka gud. Samt inte minst inom fysiken. Till exempel utvecklingen av ny kvant-teknik och nya kvantdatorer. Och den tekniska och samhälleliga revolution flera av dess saker redan innebär och kommer att innebära. Och de hisnande perspektiv det öppnar upp för utvecklingen av AI, robotisering, kommunikation, mätmetoder(ny teknik för övervakning, till exempel inuti våra kroppar) med mera med mera och hela det tekniksprång i människans utveckling vi nu är mitt inne i. Till exempel de miljarder som familjen Wallenberg plöjt och plöjer ned inom dessa områden för att bygga upp forskarmiljöer på svenska högskolor och universitet med Linköpings universitet som bas samt det pågående projektet att bygga en kvantdator på Chalmers högskola i Göteborg. Precis som sker i andra delar av världen inte minst såklart hos de stora ”tech”/övervaknings – bolagen som Google, X, Meta/Facebook, IBM, Microsoft, Amazon, Alibaba, Huawei med flera. Som agerar som gamla tiders feodalherrar som har som målsättning att lägga under sig och kontrollera allt. Och som efter underdånigt lismande och till och med skattefinansierade bidrag även lockats till Sverige av såväl de borgerliga partierna som högersossarna, till exempel Meta/Facebook och Amazon. Och den förändring av hela vårt samhälle det redan innebär och kommer att innebära på många olika plan. Inte minst på arbetsmarknaden där undersökningar visar att så mycket som 50 % av de jobb som idag utförs i Sverige kan ersättas av AI och robotar inom en så kort tid som 10 år. Till att börja med genom utveckling av ”smal” AI som baseras på teknik vi redan har och som innebär att allt fler men fortfarande avgränsade och begränsade arbetsmoment ersätts med datorer och robotar. Till generell AI som i takt med utvecklingen av ny datorkraft kommer kunna utföra allt mer människolika komplexa arbeten.
Ett Nytt politiskt narrativ från Vänster – mot the Big Other
En Ny Vänster måste nu vara den politiska kraft som börjar prata om och adressera dessa frågor inte längre bara som neutrala ”tekniska” eller ”etiska” frågor, utan som de Helt Avgörande Politiska frågor de Är.
En Ny Vänster som är en motkraft till alla de okritiska liberala floskler av fullständig idiotkaraktär om hur bra denna utveckling per definition är samtidigt som den innebär en total teknisk, social och politisk revolution från ovan och en ny världsordning. En Ny Vänster som Nu omedelbart fyller upp denna totala brist på offentlig debatt och diskussion och så offensivt, skoningslöst och allvarligt som saken kräver, angriper såväl de liberala som de högerextrema och fascistiska försvararna av denna revolution och denna nya världsordning. En ny offensiv Vänster som sorterar, analyserar och kunnigt och folkligt för in ett internationellt klassperspektiv i alla dessa frågor. Vilka sitter på kunskapen om hur maskinerna fungerar? Vilka styr och kontrollerar maskinerna och vilka instruktioner ger de maskinerna? Vilka klass-intressen och krafter driver denna utveckling framåt? Vilka tjänar på en omstrukturering av arbetsmarknaden om så många jobb ersätts av maskiner? Vilka förlorar på den? Hur påverkas lönerna? Har ny teknik per definition varit till nytta för arbetarklassen på lång sikt tidigare i historien eller har den istället använts av överklassen för att exploatera arbetare och natur? Hur påverkar tekniken klimatet och miljön? Hur ska de enorma mängder energi som går åt för att driva maskinerna tillverkas? Från var ska de enorma mängder vatten som går åt för att kyla maskinerna tas? Vilka revolutionerande militära tillämpningar, inklusive nya möjligheter till krigföring med AI-drivna autonoma robot och drönarvapen i stora svärmar väntar?
Hur påverkar allt och allas ständiga och alltmer centraliserade uppkoppling den globala överklassens möjligheter till övervakning, kontroll, beteendeprediktion, beteendemodifiering och därmed konkret styrning av människors tankar, känslor och beteende? Inte minst politiskt? Hur kan det finnas något kvar av demokrati och folkets makt när allt och alla är ständigt uppkopplade överallt och det bara är några få feodala storbolag och deras ägare som kontrollerar och styr denna uppkoppling? Vad händer när dessa feodala storbolags supermaskiner uppnår den punkt då de blir intelligentare än människan vilket förutspås ske mycket snart? Hur ska det då gå till att slå av maskinerna och/eller få dem att jobba i den globala arbetarklassens tjänst när det redan idag visar sig i tester att de ljuger och agerar helt självständigt för att inte kunna stängas av?
Vill vi ha denna utveckling? Och om vi efter mycket lång och djupgående demokratisk debatt och diskussion kommer fram till att vi vill ha tekniken – hur ska den nya vetenskapen och den nya tekniken komma i den globala arbetarklassens tjänst? Och om vi kommer fram till att vi inte vill ha den – hur ska den stoppas? För Nej, den tekniska utvecklingen är Inte – hur mycket storbolagen och den globala överklassen och deras försvarare än hjärntvättar oss – någon naturlag.
Klimat och miljöförstöringen – Världens ekonomiska fråga nr 1
En ”fråga” med olika historiska rötter som på 70-talet började drivas av såväl en miljövänster som miljökonservativa och miljöliberaler som bildade en ganska brokig samling rent idéologiskt men som förenades i vissa sakfrågor till exempel motståndet mot kärnkraft under kärnkraftsomröstningen 1980. En miljörörelse som bland annat mynnade ut i bildandet av Miljöpartiet som då började prata om en ”grön” ideologi. En i grunden liberal ideologi utan någon adresserad vertikal klassdimension annat än med en stark betoning på rättvisa även i ett globalt perspektiv. En ”grön” liberalism med rättviseambitioner som i slutet av 1980-talet blev en del av en bredare ”vänster”liberalism. En ”grön” liberalism och en bredare ”vänster”liberalism som försökt adressera och skapa narrativ kring miljöfrågorna som enskilda sakfrågor utan att de satts i något sammanhang annat än som en allmän tillväxtkritik och av vikt för ekologisk hållbarhet. En ”grön” ideologi med narrativ som i bästa fall mycket vagt men sällan på riktigt kopplat ihop klimat och miljöproblemen med klass-samhället och den globala överklassen och kapitalismen. Klimat och miljöfrågor som sällan adresserats till arbetarklassen att bry sig om utifrån något egenintresse.
Den klassmedvetna klimat och miljöförstörande globala överklassen och dess försvarare
Samtidigt har allt från högersossar, liberaler, konservativa och högerextremister/fascister under samma tidsperiod adresserat klimat och miljöfrågorna just som en klassfråga men i motsatt betydelse. Att arbetarklassen och vanligt folk tjänar på miljöförstöring, växthuseffekt och klimatkris. Att arbetarklassen har ett närmast livsavgörande egenintresse av att förstöra planeten, atmosfären, klimatet, naturen och miljön för sig själv. Att vanligt folk tjänar på massproduktion och masskonsumtion av produkter och varor med allt kortare livslängd som måste konsumeras i allt större mängder i allt snabbare takt som kräver allt större skövling av råvarutillgångar och allt större utslagning av allt fler hela ekosystem, med mera med mera. Att arbetarklassen tjänar på kärnkraft trots det enorma läckaget av radioaktivitet som pågått och ständigt pågår sen teknikens införande. Och inte minst att vanligt folk och arbetarklassen tjänat och tjänar på användandet av fossila bränslen oavsett om det handlar om att bygga en av världens största motorvägstunnlar, den så kallade Förbifarten i Stockholm, bryta mer kol världen över, öppna upp nya oljefält i Arktis eller något annat. Eller att arbetarklassen kommer tjäna på den nya klimat och miljö-politiska religionen – ”den gröna revolutionen” – Elektrifieringen. Samtidigt som just ekvationen för hur de enorma mängderna el som krävs ska kunna produceras på ett klimat och miljövänligt sätt redan idag inte går att få ihop. Med andra ord en total intellektuell härdsmälta på alla plan förklädd i klimat och miljöreligiösa ”gröna” floskler för att upprätthålla något slags sken av att man fortfarande har någon form av kontroll över den akuta och skenande klimat och miljökrisen.
Konkurrensens och splittringens logik – Sverige och världen
I linje med detta har allt från högersossar, liberaler, konservativa till högerextremister/fascister som med allt annat alltid hävdat att arbetarklassen och vanligt folk har något att tjäna på att konkurrera med varandra även när det gäller vårt klimat och vår miljö. Precis som de multinationella bolagen fått stater och folk att konkurrera med varandra genom att betala så låga löner som möjligt har de fått stater och folk att konkurrera med varandra genom att ha så dåligt klimat och miljöskydd som möjligt. Något som inte bara gäller i länder långt bort i världen med köpta militärdiktaturer som ser till att storbolagen kan skövla regnskog, olja, mineraler och andra råvaror ostört utan även i ett land som Sverige där allt från högersossar till högerextremister ser klimat och miljöskydd som ett problem för att den globala överklassen ska ”vilja investera” i landet.
I gruvlandet Sverige heter råvarukolonin Norrland/Saepmi som i över ett århundrade dammsugits på naturresurser. Det Norrland/Saepmi som efter 100 år av industrikapitalism med tvångsförflyttningar, expropriation och bygder lagda under vatten nu står med enorma naturvärden i turistindustri och samiskt kultur och näringsliv förstörda av vattenkraft och gruvdrift. Dels genom statliga bolag som LKAB där vinsterna åtminstone gått tillbaka till staten. Dels privata ”svenska” bolag som Boliden som dumpade giftavfall i Chile på 1980-talet och nu planerar för ett nytt gigantiskt dagbrott, Sveriges största gruva, som kommer dränka en hel dalgång i Laver i Norrbotten. Och inte minst på senare år utländska riskkapitalister som jagar vinster i ett laglöst land. En råvarukoloni där staten inte bara skänkt bort skattemiljarder i form av infrastruktur – transportmöjligheter, hamnar, kommunal service med mera – och information om var mineralerna finns åt kapitalisterna och deras gruvbolag utan också en stat som skänker bort mineralerna med en ”mineralavgift” på endast en halv promille. En råvarukoloni där staten låtit både svenska och utländska kapitalister och deras gruvbolag plocka ut miljardvinster för att efter 20-30 år slå igen, inte sällan genom att se till att bolagen går i konkurs efter att vinsterna säkrats på konton i skatteparadis. Det enda som blir kvar är enorma dagbrott fulla med giftigt slam som läcker ut i älvarna där det kostar hundratals miljoner att sanera det mest akuta. Sammantaget tar kapitalisterna de enorma vinsterna medan vanliga skattetalare får stå för de enorma kostnader som blir kvar när den globala överklassen sen sticker, och många norrländska kommuner står idag på gränsen till ekonomisk kollaps. Det skulle inte behöva vara så här men det är så här konkurrensen och splittringen fungerar där de styrande i Sverige anser att frånvaron av gruvskatt ger konkurrensfördelar mot andra gruvländer som till exempel Australien som har en gruvskatt på 30 % eller Norge och Finland där kommunerna tar ut en procentsats på de vinster företagen gör. Något som illustrerar den konkurrensens och splittringens logik som råder där länder och folk konkurrerar med lägsta och billigaste miljöskydd som en faktor bland andra ”konkurrensfördelar”. Där de styrande i ett land som Sverige hjälper den globala överklassen, riskkapitalisterna och de multinationella gruvbolagen att sätta press på miljö och vanligt folk inte bara i Sverige utan även i andra länder. Precis som i många andra delar av världen hänvisas det också i Sverige till att gruvorna skapar arbetstillfällen. Ett direkt felaktigt resonemang då det i själva verket slår ut fler arbeten än det ger både på kort sikt i ekologiskt hållbara näringar som till exempel turistindustri och rennäring samt en enorm mängd arbetstillfällen – ja hela ekonomin – på längre sikt. En logik som gäller världen runt för alla råvarubranscher oavsett om det handlar om mineraler, kol, gas, olja, skog, jordbruk, djurhållning, livsmedel, fiske med mera. Eller för den delen alla branscher som drivs av kortsiktiga vinstintressen det vill säga idag i stort sett alla branscher som klädindustri, förädlingsindustri, tillverkningsindustri eller ihopsättningsfabriker för elektronik med mera. Och om de multinationella bolagen får någon miljöopinion mot sig i jakten på råvaror och/eller billig arbetskraft som löneslavar i de miljöförstörande fabrikerna så finns det precis som i alla andra ”frågor” som de multinationella bolagen har intresse av en rad andra medel att utöva påtryckningar med för att få som de vill. Allt från lobbying, politisk påverkan, tullar, sanktioner och andra ekonomiska påtryckningsmedel till i många delar av världen manipulerade ”val”, mutade eller helt köpta regeringar, poliser, miliser och militärer som med hot om våld, avrättningar, etnisk rensning, folkfördrivning, terror eller folkmord sår splittring mellan vanligt folk och ser till att en press nedåt på miljön och dess försvarare, sociala rättigheter, företagsskatter och vanligt folks ekonomi hela tiden sker. En press nedåt, ett race mot botten, som påverkar alla länder på planeten och hela den globala arbetarklassen. På så sätt är klimat och miljöfrågan aldrig en separat enskild fråga. På så sätt är ett slag mot en del av den globala arbetarklassen ett slag mot hela den globala arbetarklassen.
Ideologi och klass
Sammantaget så har högersossarna, liberalerna, de konservativa och högerextremisterna/fascisterna i ”miljö och klimatfrågan” precis som i alla andra frågor ställt arbetarklassen och vanligt folk mot varandra och/eller använt arbetarklassen som slagträ mot miljö, klimat, natur och hushållning med ändliga resurser med mera för att vända upp och ned på klasskonflikten, för att säkerställa överklassens makt och för att upprätthålla och utveckla kapitalismen. Och som överklassens försvarare har man alltid framställt det som och verkat för att det ska vara en omöjlighet för arbetarklassen och vanligt folk att klara av att jobba, försörja sig, bygga bostäder, få energi, kläder på kroppen, mat på bordet, tandkräm att borsta tänderna med, med mera med mera utan att det finns en överklass som tjänar på det och som förstör planeten som vi känner den.
Och så där har världen snurrat på. Inte minst de senaste 35 åren. Absurt nog medan miljöförstöringen och klimatkrisen accelererat till orkanstyrka, i bokstavlig mening. Det är som att den ”gröna” ideologin precis som ”vänster”liberalismen i stort aldrig fått grepp om miljöfrågorna. Frågor som istället bara kommit flygande i allt snabbare takt utan att det har funnits någon eller något narrativ som kanaliserat, adresserat och mobiliserat den breda arbetarklassens självklara egenintresse av att stoppa förstörelsen. Istället en ”grön” ideologi och en ”vänster”liberalism där klimat och miljöfrågorna i stort sett endast flyter omkring som enskilda sakfrågor på en antingen hög internationell nivå för ”experter”, för ”dom däruppe” att hantera eller annars endast som en individuell fråga om konsumtionsval för de individer som har intresse/orkar/har tid/pengar att bry sig medan stora delar av den breda arbetarklassen har fortsatt att vara helt ointresserad av eller direkt fientligt inställd till livet på planeten som samma arbetarklass är helt beroende av.
Det är som att de där storbolagen och den globala överklass som äger dem och den kapitalism de skapat, driver och utvecklar inte existerar. Som om klimat och miljöförstöringen skett och sker i ett vakuum. Och här står vi nu 2026 med en en klimat och miljöförstöring som redan innebär den sjätte massutrotningen av djur och växter och en klimatkris som inte bara hotar utan i allra högsta grad redan påverkar mänskligheten och vårt liv som vi känner det. En koldioxidnivå och temperatur som stiger i rekordfart, allt mer återkommande och allt värre extremväder och naturkatastrofer jorden runt, smältande poler, hela länder – till att börja med önationer i Stilla havet – på väg att dränkas av stigande havsnivå, varmare och mer försurade världshav än någonsin, före detta skogar som kalhuggs till oigenkännlighet – inte minst i Sverige – och/eller bränns ned, som i Amazonas, allt större och värre markförstörelse och ökenutbredning, smältande tundra med allt större metanutsläpp, smältande glaciärer som måste finnas där för att kyla ned och förse miljarder människor med dricksvatten, uttorkade floder med mera med mera. För att sen reducera det till endast en ”miljö och klimat – fråga”.
Att göra ”klimat och miljöfrågan” till världens viktigaste Ekonomiska fråga nr 1
Lösningen heter att skapa ett narrativ kring och börja problemformulera just detta. Att skapa ett narrativ kring och börja problemformulera klimat och miljöförstöringen som den internationella klassfråga det är. Vilka som tjänar på den och vilka som förlorar på den? Och inte minst vad ”klimat och miljöfrågan” egentligen handlar om – det vill säga vår Ekonomi. Att det är vårt klimat, vår luft, våra hav, vår atmosfär, vår natur, våra skogar, vårt vatten, och våra djur som är de resurser som vi, den globala arbetarklassen lever av – för nej man kan fortfarande inte äta pengar. Ja, att skapa ett narrativ kring och problemformulera vad ordet Ekonomi egentligen betyder, det vill säga: ” Hushållning med knappa resurser ”. Och att det är hushållningen med dessa planetens knappa resurser som är den globala arbetarklassens ekonomi. Det vill säga det måste bli ett slut på att prata om klimat och miljöfrågan som just enbart en ”klimat och miljöfråga”, en mystifierad enfråga utan sammanhang. Istället måste klimat och miljöfrågan sättas i sitt verkliga sammanhang. Istället måste den höjas upp till den för vanligt folk världen över absolut viktigaste Ekonomiska fråga nummer 1 den är. Istället måste vanligt folks och den breda arbetarklassens krassa materiella egenintresse av att hushålla med planetens resurser adresseras. Det är dags att omkoda hela det miljö och klimatpolitiska narrativet. Och det är dags för – en minst sagt mycket hårdare retorik som står i proportion till att det är just världens viktigaste ekonomiska fråga nummer 1 vi pratar om. Rent politiskt retoriskt ska det helt enkelt år 2026 inte längre vara möjligt för allt från självgoda högersossar till självgoda liberaler och högerextremister/fascister att angripa de som värnar miljö och klimat med gammal retorik från förra århundradet om att ”de är omoderna, känslosamma, utopiska, miljöflummare etc” som ”inte förstår något om ekonomi” och så vidare. Det är nu dags att helt vända upp och ned på denna idiotargumentation en gång för alla och istället med full kraft gå på de som försvarar den globala överklassens miljöförstöring som de dagens verkliga verklighetsförnekande haverister och känslostyrda och vetenskapsförnekande klimat och miljöflummare de är. Det är dags att med full kraft gå på de som försvarar och vill bygga ut den globala överklassens gamla fossildrivna 1900-tals samhälle som de orealistiska och omoderna bakåtsträvare de är. Det är dags att angripa de som förespråkar den globala överklassens ”gröna” och ”rena” elektrifiering av allt och alla som de skitiga förespråkare för ett nytt brunt gruvhelvete de är. Det är dags att med full kraft gå på de som förstör vår planet och dess atmosfär och dess försvarare som de samhällets parasiter, gratisätare och hot mot oss alla, skattebetalarna och vanligt folks ekonomi de är. Det är dags för en Ny Vänster att skapa ett narrativ som med full kraft angriper de som försvarar den globala överklassens klimat och miljöförstöring som det hot mot hela den globala arbetarklassens ekonomi de är.
Staten och kapitalet – EU – nationalismen och internationalismen – globaliseringen
Globaliseringen har satt och sätter statens roll i fokus. Vilken makt och möjlighet staten och staterna har att försvara vanliga arbetares intressen i den globaliserade värld vi idag lever i. I många länder är staten enbart ett vapen för storbolag och global överklass mot vanligt folk. I Europa och länder som Sverige finns en viss makt kvar för folket, parlamentet och staten som tidigare generationers arbetare genom kamp tvingat till sig och statens roll och makt gentemot storbolagen och den globala överklassen är fortfarande delvis en öppen fråga. Och sen 1995 en fråga om EU. Där vänstern till vänster om högersossarna från början tog initiativet som de som stod upp mot EU. En fråga som vänstern sen i stort sett släppt och låtit de högerextrema ta över och mobilisera väljare med. I Sverige till exempel genom alla de byggarbetare, hantverkare, åkare med flera som röstar på SD för att utländsk arbetskraft från till exempel Baltikum och Polen kommer till Sverige och jobbar för betydligt lägre löner än de själva och som i SD ser de enda som kan skydda dem från denna låglönekonkurrens med hjälp av stängda gränser. En helt befogad oro där branscher som tidigare inte varit konkurrensutsatta nu blivit det i takt med globaliseringen och dess konsekvenser och sätter statens roll och makt på sin spets för dessa grupper av arbetare. Branscher där många jobbar i småföretag med få anställda där det är svårt att se sina intressen som arbetare gentemot den/de som äger företagen.
Arvet från 1980/90 – talets nyliberala våg
En bransch och arbetarkultur med rötter i 1980-90 talets nyliberala våg med idéer och narrativ om staten som en ond förtryckare, oavsett om det handlat om ”skattetrycket”, ”krångliga lagar och regler för småföretag” eller annat ”statligt översitteri”. Likaså, delvis dock helt befogat, synen på LO-facken som mest bestående av fackpampar som ger medlemmarnas pengar till Socialdemokraterna. En nyliberal propagandavåg från överklassens partier och organisationer inte minst Svenskt Näringsliv med en mycket självgod och aggressiv kritik mot vänstern och allt annat som hade med sammanhållning mellan vanligt folk att göra. En genomtänkt nyliberal och mycket tydligt kodad ”antietablissemangs” – våg där storbolagen och deras ägare ville vända upp och ned på hela den dåvarande politiska debatten genom att utmåla sina egna intressen som folkets, arbetarens och den lilla människans intressen. Med allt från ”satsa på dig själv”-kampanjer, Palmehat, nationalism, rasism, ”häftiga kampanjer” för att gå med i EU och bygga motorvägar och bränna fossil med mera. En aggressiv självgodhet som skruvade äldre värdekonservativa värderingar i till exempel synen på invandring, kriminalitet, könsroller, sexualitet ytterligare några varv åt höger. En kultur där man ansågs vara tuff och mot etablissemanget om man åkte omkring med amerikanska bilar med dekaler om att invandrare borde slängas ut och att miljöaktivister och lapplisor borde köras över. Samtidigt ett 1980-90 tal där Moderaterna och Centern övergav de värdekonservativa värderingarna och en liberal ”vänster” slutade adressera klass-samhället och med åren även EU, allra minst för dessa arbetargrupper, egenföretagare och lägre mellanskikt av småföretagare, vilket gjorde att SD fick ett idéologiskt och politiskt tomrum serverat för sig färdigt att fylla upp. Ett tomrum där SD helt ostört fick stå och koka nationalistisk soppa på det i grunden helt berättigade ekonomiska missnöjet med EU, globaliseringen, liberalismen och statens maktlöshet.
Nationalismen och internationalismen
En nationalism med en inneboende logik som historiskt alltid lett till splittring och konkurrens mellan vanligt folk för kapitalisterna och överklassen att utnyttja. En nationalism som i grunden alltid varit en arbetarfientlig överklassideologi. Oavsett om den kommit i fascistiska, högerextrema, konservativa, liberala, socialdemokratiska eller för den delen ”socialistiska” eller ”kommunistiska” kläder. I de genom historien revolutionära ”socialistiska” eller ”kommunistiska” statsbildningarnas fall åtminstone efter några år när nya korrumperade eliter skapats att tjäna eller bli del av en ny nationell och/eller global överklass. Att dagens nationalister oavsett om de är högerextremister, liberaler, högersossar eller nationalistisk vänster kommit undan detta faktum utan att bli ställda till svars är inget annat än djupt ologiskt med tanke på hur mycket konflikter, krig, död och barbari som nationalismen och dess försvarare varit del av. När kommer Nationalismens Svarta Bok kan man undra!?
Idag är det som sagt länge sedan kapitalet och den globala överklassen hade något hemland och just därför är nationalismen idag ännu mer användbar för dem än vad den var igår. Då kan de fortsätta att söndra och härska utan att vanligt folk ser dem, än mindre förstår vad de håller på med. Internationalism för den globala överklassen och nationalism för den globala arbetarklassen är som sagt vad det handlar om. Och det är likadant världen över. Medan högerextrema och fascistiska krafter och partier som får folk att slåss med varandra om brödsmulorna så skrattar den globala överklassen hela vägen till sina banker och skatteparadis.
Att tilltala de som idag röstar på SD – Från Vänster
För en Ny Vänster som i valrörelsen vill omvända de arbetargrupper som idag röstar på SD så handlar det om att:
Som nummer 1. med full kraft lyfta upp och synliggöra just detta. Att synliggöra nationalismens funktion som splittrare i den globala klasskonflikten. Att med full kraft angripa och slå hål på den myt SD ostört har tillåtits bygga upp om sig själva som ”folkets röst mot eliten”. Att med full kraft skapa ett narrativ som angriper SD som de splittrare de är och därmed den globala överklassens försvarare och allra duktigaste idioter. Att med full kraft angripa SD som elitens röst mot folket.
Som nummer 2. handlar det om att väcka en Ny Vänster i fackföreningsrörelsen som med full kraft måste börja adressera dessa arbetargruppers intressen och en Ny Vänster i allmänhet som betonar fackföreningsrörelsen som dessa arbetargruppers försvarare.
Som nummer 3. handlar det om en Ny Vänster som generellt och med full kraft prioriterar en adressering av och skapar narrativ kring just dessa arbetargruppers problem och livsvillkor. Och som gör det utan att arbetare ställs mot varandra. Varken inom landets gränser eller mellan länder. Och som istället propagerar för att en sammanhållningens logik är det som ska vara styrande.
En Ny Folklig Internationalism
Sammantaget måste en Ny Vänster skapa ett narrativ med ett internationellt klassperspektiv för att bryta sig ur nationalismens dynamik när man pratar om statens roll och möjligheter att försvara arbetares och vanligt folks intressen. En ny Vänster som zoomar ut för att kunna problemformulera och adressera nationalstaten Sverige i sitt verkliga sammanhang, det globala klass-samhälle vi idag lever i. En Ny Vänster som slutar adressera statens roll och funktion efter nationalismens konkurrerande och splittrande logik och istället börjar göra det efter en internationell global sammanhållande logik där vikten av att stater och vanligt folk håller ihop över nationsgränser och kontinenter Tydligt adresseras. Ett narrativ som säger att olika stater och dess invånares enda möjlighet att på allvar utmana den globala överklassen är att hålla ihop. Ett narrativ som säger att stater ska vara av och för vanligt folk och inte av och för överklass, kapital, elit eller som något korrumperat självändamål. Ett narrativ för en Ny internationell Vänster av folkliga internationalister från hela världen.
Den Europeiska Vänstern och EU
Huruvida en Ny Europeisk Vänster idag bör verka för ett utträde ur EU är idag högst tveksamt med tanke på den multipolära internationella fascismen – Putin, Trump, Jinping, Netanyahu med flera och deras allierade och uppdragsgivare inom den globala överklassen – som vill krossa alla länder som fortfarande har någon form av demokratisk och folklig makt kvar. Där EU i dagsläget tycks vara det enda alternativet för att det som fortfarande ändå finns kvar av europas demokratiska och folkliga makt inte ska splittras och krossas av denna fascism. Ett bättre narrativ, en bättre paroll för en Ny Europeisk Vänster skulle då kunna vara – Mot den europeiska och globala överklassens EU.
Sammanhållning mellan vanligt folk över nationsgränser och kontinenter – en Riktig federalism – ekonomisk demokrati – en annan värld är nödvändig
Det handlar också om att börja bygga en ny internationell facklig rörelse och nya internationella sociala rörelser och börja diskutera nya sätt att över nationsgränser och kontinenter utmana den globala överklassen och kapitalet och försvara de arbetargrupper som nu ställs mot varandra. En Ny Internationell Offensiv Vänster som fördjupar demokratin och utmanar de överklassintressen och korrumperade kompisrelationer som finns mellan stat och kapital – med nya genuint demokratiska beslutsforum och institutioner där vanligt folk, arbetarklassen i bred bemärkelse, har makten. Enligt federalistiska principer på riktigt där makt och beslut kommer nerifrån och upp och inte den låtsas – ”federalism” som EU är exempel på där beslut och makt kommer uppifrån och ner. Där de som berörs av besluten är med och fattar dem. Beslutsforum och institutioner som till skillnad från dagens samhälle också demokratiserar det som är samhällets grund – samhällets materiella bas – ekonomin. Till exempel enligt syndikalistiska eller rådssocialistiska principer. En demokratisering som inte innebär en centralstyrd ekonomi ”som i Sovjet eller Nordkorea” utan tvärtom en decentraliserad men demokratiskt planerad ekonomi enligt federalistiska principer. En ekonomi styrd av och för vanligt folk. En ekonomi som bygger på samarbete och sammanhållning istället för konkurrens och splittring. En ekonomi som lever upp till vad själva ordet Ekonomi egentligen betyder – som hushåller med jordens och den breda arbetarklassens resurser.Idéer och tankar som en Ny Vänster behöver utveckla, konkretisera, skapa narrativ kring, problemformulera och adressera förbi de liberala och högerextrema nidbilderna av gamla ”kommunist”diktaturer där allt är grått och tråkigt med missnöjda slitna människor som står och köar till affärer med endast ruttna kålrötter kvar på hyllorna. Här finns till att börja med många myter och lögner om kapitalismen och ”marknaden” att börja ifrågasätta. Hur centralt planerad och odemokratisk är till exempel inte dagens kapitalism? Var förutom bland torgens fruktstånd fungerar marknadsmekanismen enligt den skolboksmodell som företrädarna alltid hänvisar till? Är det kapitalisterna eller arbetarna som skapar företagens vinster? Och om det är arbetarna som skapar vinsterna varför är det inte arbetarna som får vinsterna? Och så vidare och så vidare. Här måste en Ny Vänster inte bara adressera försvar av de rester av till exempel den allmänna offentliga välfärd som finns kvar utan vara offensiv och adressera och mobilisera för att ta tillbaka de resurser och den makt över ekonomin som kapitalisterna, den globala överklassen, stulit och ge tillbaka till vanligt folk. Inte något helt självklart hur det ska göras då ett annat nytt samhälle innebär obruten mark vilket en Ny Vänster måste vara öppen med istället för att falla tillbaka på gamla floskler om hur det varit tidigare i historien vilket bara öppnar upp för liberalers och högerextremisters tjat om att ”vänstern vill ha det som i Sovjet eller Nordkorea”. Samtidigt är det helt avgörande att det inte görs med ord som signalerar eller adresserar att ett annat samhälle bara är en utopi i en sagovärld utan att ett annat nytt samhälle är något i allra högsta grad konkret möjligt här och nu. Och inte minst Nödvändigt. Den viktiga retoriska frågan att ställa måste vara – Vad är alternativet till ett alternativ till kapitalismen?
ennyvanster.com 