ATT BINDA IHOP ALLA FRÅGOR

Det finns många ”frågor” att rada upp på ovanstående sätt för att skapa ett narrativ kring och för att problemformulera och adressera den globala överklassen – det internationella klassperspektivet – och nödvändigheten av sammanhållning mellan vanligt folk. Och poängen med den här texten – är just det – att sälja in att vi, den breda allmänVänstern, ska börja använda Samma grundläggande narrativ och problemformulering för Alla frågor. Och på samma sätt som de högerextrema/fascisterna idag vrider och vänder på varje fråga utifrån ett och samma grundläggande narrativ och problemformulering – nationalismen – så kan vi också göra det och med tiden skapa ett utrymme för oss själva, och för vårt grundläggande narrativ och för vår grundläggande problemformulering. Istället för att vara de som blir angripna kan vi vara de som angriper, även i de svåra ”lag och ordning” – frågor som idag är helt inmutade av de högerextrema. Bara genom att Tydligt positionera oss och adresserahela arbetarklassens intressen oavsett om vi riktar oss till unga ”invandrare” eller ”svenska” pensionärer så kan vi vinna. Det är så en Ny Vänster likt med en hävstång steg för steg kan underminera och bända upp högerextremisternas/fascisternas grepp om de olika frågorna, binda ihop dem och föra över dem till vår egen planhalva. Det är så en Ny Vänster kan styra de olika sakfrågorna i en och samma riktning. Det är så en Ny Vänster till slut kan ta över hela det politiska narrativet och hela den politiska debatten.

Till vår egen planhalva – till de ekonomisk politiska frågorna

Till den rent ekonomisk-politiska planhalva där klassdimensionen och avståndet till den globala överklassen är som rakast, kortast och Tydligast. Till den planhalva där den breda globala arbetarklassen har som mest beröringspunkter med varandra och där det är lättast att skapa narrativ kring och problemformulera och adressera vad som förenar oss.Till frågor om hur vår vardag och vardagsekonomi ser ut. Hur vi får mat på bordet och tak över huvudet. Frågor om våra jobb och våra löner, arbetslösheten, välfärden, tillväxten, handelsavtalen, de multinationella storbolagen, finanssektorn, bankerna, skuldbubblan, bostadsbubblan, skattesmitarna, den globala konkurrensen, den regionala, nationella och globala arbetsdelningen och så vidare. Till de feodala övervakningsbolagens nya övervaknings och kontrollsamhälle. Till The Big Other och den ständigt och överallt pågående insamlingen av information om oss alla. Till beteendeprediktionen och beteendemodifieringen. Till det globala klass-samhället. Till det globala racet mot noll som arbetsgivarna/arbetsköparna driver på för ständigt ökade vinster i den globala konkurrensens namn. Inte minst när det gäller jakten på de lägsta lönerna där i stort sett alla större företag sedan länge flyttat sin produktion av varor och tjänster från länder som Sverige till låglöneländer. Ett lönerace mot noll som spelar ut oss arbetare i Sverige mot andra arbetare runt om i världen. Detta i första hand genom den globalt konkurrensutsatta exportindustrin som i Sverige gör upp med fackpamparna inom LO om hur höga lönerna ska bli, det så kallade ”märket” som i sin tur styr lönenivåerna för resten av arbetsmarknaden. På så sätt styr den globala konkurrensen, underblåst av den globala överklassen och nationalismen, lönerna för alla arbetare i hela Sverige även i den offentliga sektorn. En globalisering där hela stater och det lilla av folklig makt som finns kvar i parlamenten även det spelas ut mot varandra när olika stater tvingas till att konkurrera med varandra. Till exempel med vem som har minst regler och lägst skatter för storbolagen och överklassen. Eller med vem som har sämst lagar och villkor för miljö och klimat. Eller vem som har sämst lagar och villkor för arbetare. Och så vidare. Frågor som har tvingat och tvingar alla socialdemokrater, vänsterpartister, LO-fack och annan vänster som har nationalstaten som utgångspunkt in i politisk limbo. Högersossar och andra liberaler avreglerar och sänker inte bolagsskatter för att de är onda utan för att det är en högst verklig faktor att konkurrera med för alla nationalstater i det globala kapitalistiska systemet. Ett system där principen hela tiden heter konkurrens och splittring. Således en princip där liberalernas ”lösningar” flyter ihop med högerextremisternas ”lösningar” med enda skillnad att där de förra är indirekta och outtalade är de senare direkta och uttalade. I slutändan handlar det dock om samma sak, att vi ska känna mer sympati med våra chefer, storbolagen och den globala överklass som äger dem än med våra arbetskollegor och grannar. Att vi inte ska hålla ihop med varandra och ta strid på våra arbetsplatser och i våra bostadsområden. Att ”svenskar” istället ska ställas mot ”invandrare” och slåss om de brödsmulor som trillar ner i form av skämtlöner istället för att ta gemensam strid för högre löner. Och så vidare. Att ställa olika grupper inom arbetarklassen mot varandra i konkurrens om samhällets resurser och tillgångar. Och inte minst att ställa hela nationer och stater och dess arbetare mot varandra som till exempel Trumps retorik om ”America First”, SD:s ”motstånd mot globaliseringen”, eller det kinesiska så kallade ”kommunist”partiets ”socialism med kinesiska särdrag för en ny era”. Här gör högerextremisterna/fascisterna om än motsägelsefullt det som vänstern borde ha gjort för länge sen – zoomar ut kartbilden. Självklart med samma logik som alltid, att så splittring och ställa vanligt folk och vanliga arbetare mot varandra men nu med en global adressering. En högerextrem motsägelse som en Ny Vänster om den är smart kan ta till vara på då ett globalt narrativ, en global kartbild är precis vad vi själva är ute efter att skapa. För en Ny Vänster är det då bara att tacka och ta emot för hjälpen och istället fylla upp kartbilden och narrativet med den globala klasskonflikten och avslöja vilken funktion som splittrare både de högerextrema och liberalerna har.