Världen snurrar allt snabbare kring konflikten mellan folk-elit, arbetarklass-överklass både i Sverige och internationellt. En värld med en global överklass som med hjälp av sin köpta makt, sina banker, multinationella storbolag, börser, handelsavtal, finansmarknader, institutioner, medier, tankesmedjor, opinionsbildare, idéer, narrativ, lobbyister, kontroll och övervakningsteknik, propaganda, fakenews, politiker, fackpampar, poliser, religiösa ledare, diktatorer, paramilitärer, arméer med mera styr över och lever på den globala arbetarklassen i det system som kallas Kapitalism. Och som gör det med hjälp av världens äldsta härskarteknik – att härska genom att söndra. En numera global kapitalism där den rikaste 1 procenten äger mer än resterande 99 procent tillsammans. En kapitalism där de 8 rikaste personerna äger mer än de fattigaste 50 procenten av världens befolkning. En kapitalism med en global överklass som dag ut och dag in stjäl den globala arbetarklassens gemensamma tillgångar och det värde vi arbetar ihop och i andra änden spottar ut extrema klass-skillnader, splittring, förtryck, fattigdom, svält, krig, barbari, katastrofal klimat och miljöförstöring, det vill säga utrotning av mänsklighetens ekonomiska grundvalar som följd. En global överklass med gemensamma klass-intressen men som samtidigt också konkurrerar inbördes. Grovt sett en liberalt sinnad del som varit dominerande i västvärlden sedan andra världskriget och som åtminstone på ytan accepterar en regelbaserad världsordning, grundläggande demokratiska värden som alla människors lika värde, fria val, fri media, yttrandefrihet med mera. Och dels en gammal kolonial djupt konservativ och högerextrem/fascistisk del som alltid varit dominerande i många andra delar av världen och som på många håll funnits i bakgrunden även i stora delar av västvärlden. Som de senaste 35 åren verkat allt mer organiserat och aggressivt för att återta dominansen såväl i land efter land för sig men också tillsammans och ihop på den internationella arenan med representanter som Trump, Putin och Jinping i USA, Ryssland och Kina och alla deras allierade runtom i världen som till exempel Netanyahu och Orban som nu utgör en multipolär internationell fascism.
Sammantaget en global överklass av sinsemellan olika kapitalister och kapitalintressen som över tid både håller ihop och/eller tvärtom konkurrerar med varandra beroende på vad som gynnar deras intressen. Som direkt och/eller via sina multinationella bolag konkurrerar om att styra och kontrollera stater, nationer och unioner och överstatliga organ för sina intressen. Nästan alltid med nationalism och/eller religion som splittrande vapen där de får vanligt folk att misstänkliggöra och ställa sig mot varandra för att skapa falska syndabockar. Och i slutändan genom krig och terror – inte sällan genom ombud/by proxy – slakta varandra för sina egna bakomliggande intressen. En global överklass som kan verka abstrakt och svår att ta på men som består av fullt levande människor av kött och blod som alla andra. Många av dem brukar träffas en gång om året på World Economic Forum i Davos i Schweiz. En global överklass som i Sverige är representerad och lever i skyddade miljardärsreservat som Danderyd, Örgryte och Vellinge.
Därunder ett större mellanskikt eller en global övre medelklass som administrerar, försvarar, upprätthåller och utvecklar systemet. En slags serviceklass åt överklassen inom såväl den privata företagsvärlden som inom staternas institutioner och offentliga sektor. En klass som jobbar uppåt för sina uppdragsgivare inom överklassen och neråt för att avleda, missrikta och på andra sätt osynliggöra sina uppdragsgivare och klass-samhället som helhet. En mycket viktig uppgift i detta syfte är historie och idéproduktion och produktion av narrativ som upprätthåller och utvecklar systemet – inom företags och bolagsvärlden, inom den akademiska världen, i våra skolor, inom media och inte minst inom politiken. Och om inte det räcker, använda repressiva metoder som att skrämma, döma och bestraffa arbetarklassen. En global övre medelklass som fungerar som en buffert och krockkudde neråt åt överklassen med uppgift att ta hand om friktion och klasskonflikter.
Under detta övre mellanskikt lever den stora majoriteten av befolkningen, arbetarklassen i bred bemärkelse. Ja, pyramidformen illustrerar klass-samhället bra. En bred, brokig, olikartad, skiktad och av den övre medelklassen skolad arbetarklass så till den grad att de flesta idag inte ser sig som arbetarklass utan hellre kallar sig medelklass utifrån den liberala, konservativa och högerextrema skolning de fått. Där vissa har mycket makt och vissa lite. Där vissa är högavlönade och andra lågavlönade. Där vissa har fast jobb och andra är timanställda. Där vissa inte har något jobb alls. Där vissa bor i villa och andra i lägenhet. Och vissa på gatan. Där vissa betalar sin bostad genom ockerränta till banken och andra ockerhyra till hyresvärdar. Eller ockerhyror på andrahandsmarknaden. Där vissa får lön och vissa gör oavlönat arbete i hemmet. Där vissa tror på religion, andra på vetenskap. Där vissa är kristna, andra muslimer. Där vissa jobbar i privata kläder och andra i arbetskläder. Där vissa är kvinnor och andra är män. Där vissa är födda i Sverige och andra inte. Där vissa har släkt från Sverige och andra inte. Där vissa är heterosexuella och andra HBTQ. Där de många är anställda av stora arbetsköpare men där allt fler blir småföretagare eller anställs i små företag i takt med storbolagens princip att outsourca verksamheter och privatiseringen av den offentliga sektorn. En outsourcing och privatisering i många led där löner, trygghet och arbetsmiljö försämras i takt med att konkurrenstrycket ökar ju längre ut i kedjan man kommer. Något som slår sönder större arbetarkollektiv och osynliggör att vi arbetare har något med varandra att göra. Som på vilken svensk byggarbetsplats som helst. Eller när du ringer till något ”svenskt” företag men kommer till en kundtjänst belägen i Indien eller Senegal. Eller gamla statliga verk som SJ som bolagiserats och splittrats upp i ”beställare” och ”utförare” och privatiserats till den grad att ingen till slut har eller tar någon form av helhetsansvar. Eller inom snöskottningen. Eller inom stora delar av den svenska offentliga sektorn. En arbetsmarknad helt på arbetsköparnas villkor, fabriksflyttar, uppsägningar, individuell lönesättning, automatisering och robotisering med AI, sänkta reallöner och ett globalt lönerace mot noll, osäkra anställningar, hot om arbetslöshet, korrumperade fackpampar som gör upp med arbetsköparna över huvudet på sina medlemmar, miljöförstörande lastbilstransporter i ”just in time”-system till fabriker utan lager, Lean Production(mager produktion) och slimmade arbetsorganisationer och ständigt ökad stress och detaljstyrning uppifrån på våra jobb som följd av arbetsköparnas ständiga jakt på ökad vinst åt sina ägare.
På den offentliga skattesidan också ett race mot noll där världens stater konkurrerar med vem som har lägsta skatter och bästa banksekretess. Tidigare välfärdsländer som Sverige där skatterna till slut inte kan finansiera välfärd som istället reas ut till riskkapitalister och privata bolag som tjänar miljarder på att leverera dålig och skämtliknande ”välfärd”. En korrumperad offentlig sektor och förvaltning där enorma summor skattemiljarder försvinner ner i svarta hål via ogenomträngliga ”styrsystem” som NPM(New Public Management) och ”finansieringssystem” som OPS(Offentlig Privat Samverkan) där inte minst kommun och landstingspolitiker mot att få en del av kakan frontar och täcker upp för de privata storbolag och banker som kammar hem kontrakten och våra skattepengar. Sjukhus, vårdcentraler, äldreboenden, skolor, kollektivtrafik, bibliotek, apotek, våra städers mark och allmänningar, gallerior och centrumanläggningar, pensionsbesparingar, naturtillgångar, råvaror, gruvlicenser, ekosystemtjänster med mera med mera. Allt har getts bort till privata intressen och bolag. En helt bolagiserad och alltmer privatiserad bostadsmarknad där allmännyttan bara finns kvar till namnet och där vårt allra mest grundläggande behov av tak över huvudet, värme, skydd och trygghet inte längre har något mer syfte än att ”gå med vinst”. Det vill säga eftersatt underhåll och bitvis ren misär i många av landets arbetarklassområden medan fastighetsägarna gör storvinster. ”Allmännyttiga” bostadsbolag som istället för att återinvestera vinsterna i upprustning finansierar sänkta skatter för de rika för att sen rea ut husen till riskkapitalbolag som renoverar och chockhöjer hyrorna och på så sätt tvingar många arbetare att flytta. En bostadsrättsmarknad där inte bara alla bostadsrättsinnehavare utan alla skattebetalare i och med ränteavdragen är med och finansierar hisnande vinster till ägarna av Sveriges fyra storbanker år efter år. Och de senaste åren på det en inflation som av politiker, media och ekonomer med flera mystifierats till något slags naturfenomen utan vare sig orsak eller vinnare när det i själva verket inte är något mer komplicerat än högst medvetna beslut från storbolag och deras ägare att höja priserna för att öka sina vinster och som istället borde kallas vinstflation. Och så vidare och så vidare.
Sammantaget enorma summor i form av egendom, resurser och kapital som stulits från vanligt folk, från det offentliga, från det gemensamma, från samhället och på olika sätt förflyttats till privata intressen, storbolag och till de kapitalister som äger dem. Sammantaget också ett system som skiktar och splittrar arbetarklassen och vanligt folk vad vi nu kallar oss och ställer oss mot varandra. Något som är en förutsättning för att det kapitalistiska systemet ska överleva och från alla håll får vi från barnsben lära oss att vi är vår egen lyckas smed och att livet går ut på att konkurrera med varandra. Från betygen i skolan till individuellt varumärkesskapande på sociala medier över individuell lönesättning på våra jobb till storföretags och hela länders konkurrens med varandra. En idag så pass genomsyrande liberal och högerextrem idé att den ses som en naturlag och fungerar som en religion. En arbetarklass som både globalt och i Sverige exploateras allt mer och där klasskonflikten nu är så levande som den någonsin kan bli. På många håll har det kokat länge och trycket är nu så starkt att det kokar över, åt alla håll. Inte sällan i form av rent och skärt hat och i slutändan våld, riktat mot andra inom arbetarklassen. Hela idén om att vi lever i ett samhälle tillsammans, hela samhällskontraktet mellan medborgare och samhälle/stat – att jag får någonting tillbaka för att vara en del av samhället – är upplöst. Kvar är en desillusionerad och splittrad arbetarklass utan språk för vad som skett och sker. Kvar är en arbetarklass vars verkliga eller upplevda problem ”vänstern” och ”arbetarrörelsen” i bred bemärkelse slutade att problemformulera för ca 40 år sen. Istället har ”vänstern” och ”arbetarrörelsen” låtit de högerextrema och fascisterna ta över det grundläggande politiska narrativet och problemformuleringsprivilegiet. I Sverige heter högerextremisterna och fascisterna i första hand SD. Och ja, som sagt till skillnad mot vänstern, har de sen första början förstått betydelsen av att vara de som sätter narrativet. De som sätter utgångspunkten och ramarna för debatten. Medvetenheten om det inom SD är så god och självförtroendet för hur väl de lyckats är så till den grad att det Stora budskapet nr 1 från Åkesson efter förra valet var att det nu är dags för ett ”paradigmskifte”. Något som Åkesson sen trummat ut i tal efter tal efter tal för att just skapa det. Ja, så medvetet och Tydligt jobbar SD med det.
ennyvanster.com 